Katarina Frostenson
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Katarina Frostenson, född 5 mars 1953 i Stockholm, är en svensk lyriker, översättare och ledamot av Svenska Akademien sedan 1992. Hon är brorsdotter till Anders Frostenson och kusin till Karin Frostenson.
Frostenson debuterade som författare för scenen 1990 med fyra monodramer som har blivit uppförda på scen och i radio. 2 Skådespel från 1996 har uruppförts på Kungliga Dramatiska Teatern.
I januari 2007 förlänades hon Litteris et Artibus.[1]
Innehåll |
Bibliografi
- I mellan (1978)
- Raymond Chandler och filmen (1978)
- Rena land (1980)
- Den andra (1982)
- I det gula: Tavlor, resor, ras (1985)
- Samtalet (1987)
- Stränderna (1989)
- Överblivet (1989 fotobok, tillsammans med Jean-Claude Arnault)
- 4 monodramer (1990)
- Moira (1990)
- Joner (1991)
- Artur Lundkvist. Inträdestal i Svenska Akademien. (1992)
- Berättelser från dom (1992)
- 3 × Katarina Frostenson (1992)
- Tankarna (1994)
- Jan Håfström (1994)
- 2 Skådespel: Traum; Sal P (1996)
- Vägen till öarna (1996 fotobok, tillsammans med Jean-Claude Arnault)
- Staden – en opera (libretto, 1998)
- Korallen (1999)
- Kristallvägen (2000)
- Från Rena land till Korallen (2000 Dikter i urval)
- Skallarna (2001) - Essä (publ. tillsammans med Aris Fioretos)
- Endura (2002 fotobok, tillsammans med Jean-Claude Arnault)
- Karkas (2004)
- Ordet (2006)
- Tal och Regn (2008)
Priser och utmärkelser
- Gerard Bonniers lyrikpris (1988)
- De Nios stora pris (1989)
- Bellmanpriset (1994)
- Sveriges Radios Lyrikpris (1996)
- Erik Lindegren-priset (2004)
- Ferlinpriset (2004)
- Ekelöfpriset (2007)
- Litteris et Artibus (2007)
Externa länkar
- Joner i fulltext på Litteraturbanken
- Katarina Frostenson i Libris
Referenser
| Företrädare: Artur Lundkvist |
Svenska Akademien, Stol nr 18 1992– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
|
|||||
