Från Rilpedia

Johan Rudolf Kjellén, född 13 juni 1864 på Torsö, död 14 november 1922 i Uppsala i en hjärtsjukdom, var en svensk statsvetare och politiker (högern). Han var riksdagsledamot 1905-1908 (andra kammaren) och 1911-1917 (första kammaren), professor vid Göteborgs högskola i geografi och statskunskap 1901 samt professor skytteanus vid Uppsala universitet 1916. Han är författare till många verk inom statsvetenskap, geopolitik, geografi och historia. Han var gift med Isabella Lind och farbror till Alf Kjellén.

Innehåll 1 Biografi 1.1 Kjelléns inflytande 2 Författaren Rudolf Kjellén 3 Bibliografi 3.1 Vetenskapliga skrifter 3.2 Politiska skrifter 3.3 Skönlitterära verk 4 Litteratur (urval) 5 Se även 5.1 Externa länkar

Biografi

Rudolf Kjellén var västgöte och mest känd som professor i statskunskap. Född på Torsö i nuvarande Mariestads kommun 1864, son av kyrkoherden Anders Kjellén, tog Kjellén studentexamen vid katedralskolan i Skara och blev recentior vid Uppsala universitet 1880. Redan 1890 slutförde han en avhandling i statskunskap och promoverades 1891 till fil.dr. Samma år blev han lärare i statskunskap och 1893 dessutom i geografi vid Göteborgs högskola, samt utnämndes 1901 till professor i statskunskap och statistik där. Han var flitigt verksam som föreläsare vid arbetarinstitut i sydvästra Sverige och förekom från 1895 regelbundet i den konservativa pressen, särskilt som skribent i Göteborgs Aftonblad.

Kjellén valdes vid ett fyllnadsval i juni 1905 till ledamot av Andra kammaren för Göteborgs stad och återvaldes i september samma år samt bevistade riksdagarna 1906-1908. 1910 invaldes han för södra Kalmar län i första kammaren. Som politiker framträdde Kjellén i skrift och tal som främste målsmannen för ett reformsträvande högerparti ("unghögern") och som en entusiastisk försvarare av Sveriges rätt i de unionella tvisterna med Norge (han motsatte sig unionsupplösningen 1905). Han ska ha varit högt skattad som vältalare.

Kjellén kallades i februari 1916 till innehavare av skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet. Som ledamot av första kammaren 1911-1917 tog Kjellén främst en livlig del i kampen för försvarets stärkande, därvid ofta betonande sin övertygelse om den snabbt annalkande faran av ett stormaktskrig; åt frågorna om röstplikt och ämbetsmännens rättsställning ägnade han stora utredande motioner, och på hans förslag organiserades interpellationsinstitutet i första kammaren. År 1912-1916 var han ledamot av konstitutionsutskottet och 1916-1917 av hemliga utskottet. I sin vetenskapliga forskning och spekulation koncentrerade sig Kjellén alltmer på den gren av statskunskapen, som han gett namnet geopolitik. I sin utformning av statsbegreppet kom Kjellén därigenom att helt bryta med den liberala och juridiska stats- och rättsuppfattningen.

Kjellén blev 1899 ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och 1912 av The American academy of political and social science och kreerades 1918 till hedersdoktor vid universitetet i Rostock. Genom den nyorientering Kjellén genomförde inom statsläran och därmed inom statskunskapens praktiska intressesfär lyfte han det statsvetenskapliga studiet i Sverige upp på ett högre och bredare plan; genom sin idérikedom, originalitet och förmåga till konkret, konstnärlig formgivning intog han en unik plats bland samtidens statsvetenskapliga lärare och skriftställare.

Axel Brusewitz efterträdde Rudolf Kjellén som professor skytteanus i statskunskap och vältalighet 1923. Brusewitz betraktade sin företrädare på ämbetet som "ingenting mindre än ett hot mot statskunskapen som vetenskap". Redan under sin levnad var alltså Kjellén omstridd. Statskunskapsprofessorn Gunnar Heckscher, sedermera ledare för Högerpartiet, refererar senare till Kjelléns "romantiska fantasier och yviga spekulationer". Kjellén var själv partipolitiskt sett högerman, men av uppenbara skäl inte väl sedd av andra, mer moderata konservativa ideologer. Ett av skälen till detta var att han försökte förena konservatismen med en antimarxistisk form av socialism, med nationalismen som band, närmast i tysk katedersocialistisk efterföljd .

Kjellén ligger begraven på Gamla kyrkogården i Uppsala.

Kjelléns inflytande

Större anseende ska han ha fått hos en socialdemokratisk tänkare. Jan Myrdal har i boken En annan ordning - litterärt och personligt (1988) talat om "geopolitikern och nationaldemokraten [sic!] Kjelléns postuma vetenskapliga triumf", i samband med hans fars, Gunnar Myrdals, arbete Asian Drama: An Inquiry into the Poverty of Nations (1968). Jan Myrdal hävdar att Kjellén där har haft större inflytande på hans far än någonsin Marx eller Keynes.

Den vetenskapliga disciplinen 'geopolitik', med tanken om staten som en levande organism och därmed i behov av "livsrum", grundlades av Kjellén. Kjellén tänkte sig till exempel östra Europa som en "kritisk" zon, där kampen mellan staterna skulle stå. Samtidigt betraktade han kriget per se som karaktärsdanande. Dessa idéer fick senare avsevärt inflytande i Tyskland.

Kjellén anses av vissa även ha påverkat statsminister Per Albin Hansson och statsrådet Ernst Wigforss i tanken på "folkhemmet". P.A. Hansson betonade dock att det socialdemokratiska folkhemmet - till skillnad från Kjelléns - skulle byggas på "demokratins fasta grund" (tal 1921).

En del av förklaringen till eftervärldens negativa omdömen över Rudolf Kjellén står kanske att finna i det faktum att andra, samtida statsvetare, sammanblandat Kjelléns ideologiska tänkande med hans vetenskapliga.

Påverkad av den framväxande socialdemokratin försökte Kjellén att formulera en egen åskådning som kombinerade konservatismen och nationalismen med sociala reformer. Kjellén formulerade det på följande vis i essän Den konservativa åskådningen i svensk politik 1906:

”

Våra motståndare pläga identifiera all svensk konservatism med denna gammalhöger. Detta är en god stridsfint, men det är föga sanning. Ty det fördöljer det faktum som torde få betecknas som en av de märkligaste företeelserna inom de senaste åres svenska politik, nämligen att här framträdt en politisk riktning, som utan att förneka sitt ursprung ur eller släppa sin kontakt med den gamla konservatismen bekänner sig som ett rent reformparti med ej mindre progressiva tendenser än någonsin liberalismen. Det är denna riktning som jag benämnt 'unghögern', och det är dess talan som jag här i främsta rummet vill försöka föra...

”

Kjellén fortsatte i samma essä, med att beskriva den avgörande skillnaden mellan konservatismen och liberalismen:

”

Mot liberalismens kosmopolitiska personlighet ställa vi den nationella personlighetens. Konservatismen framstår här som 'nationalism'.

”

Kjellén ville i sin politiska gärning verka för en nationell gemenskap utan en uppdelning av medborgarna i ekonomiskt klasser eller grupper. Någon jämlikhet i ordets egentliga, liberala, mening ville han dock heller inte se. Liksom många andra högerpolitiker under denna tid var han rädd för att införandet av den allmänna rösträtten, och de socialistiska partiernas framgångar, skulle leda till "klassdiktatur". Kjellén sökte i samhällsbevarande syfte, finna vägar att förena arbetarnas politiska intressen med överklassens. Ett av de namnförslag han själv för fram är "nationalsocialism" (vilket dock inte direkt skall förväxlas med den senare tyska nationalsocialismen, även om det finns många likheter). Till detta hörde också tankar om politikens form; Kjellén hade ett dubiöst förhållande till demokratin. I en av hans böcker finns spekulationer kring ett statsskick med klara drag av korporativism (yrkesgruppernas framträdande inför staten), där den tidigare dominerande bondeklassen då skulle kunna uppväga det politiska inflytandet från den växande arbetarklassen. I ovan nämnda Den konservativa åskådningen i svensk politik böjde sig Kjellén visserligen för kraven på allmän och lika rösträtt för män, utan skydd för några klasser eller grupper. Detta har dock svårigheter att paras med hans övriga samhällstänkande, som till exempel nationalismen och den starkt uttalade antiliberalismen. I samband med borggårdskrisen 1914 propagerade han för den personliga kungamakten, och i en tidningsartikel i Nya Dagligt Allehanda 1916 utmönstrade Kjellén så för gott den parlamentariska demokratin ur sitt politiska system med orden:

”

Parlamentarismen hör icke med bland 1914 års idéer...

”

Kjellén såg det utbrytande första världskriget som en konflikt mellan, vad han kallade, 1789 års idéer och hans egna, 1914 års idéer, dvs. ytterst om en konflikt mellan demokrati respektive liberalism och hans egna uttalat (ultra)konservativa och nationalistiska ideal. Följaktligen ivrade Kjellén också för ett svenskt uppslutande vid Tysklands sida i kriget.

Efter världskriget och det autokratiska tyska kejsardömets fall slog Kjelléns antidemokratiska tankar ut i full blom. I en föreläsningsserie, under rubriken "Statsformernas system", i Uppsala hösten 1921, förutspådde han demokratins snara sammanbrott - istället skulle den s.k. folkhövdingen träda fram ur folkets breda led och ett nytt samhälle skapas:

”

...när de gamla konungarna är bortvräkte och döde, då finns till den gamla monarkien ingen återvändo. Den herre som skall krossa partierna och samtidigt fylla folkets behov av en ledare så att det villigt tjänar måste vara av annat slag. /.../ Vad frihetens och jämlikhetens missbruk kräver är folkhövdingen, som garanterar ordning och rättvisa. Hans framträdande skall bäras av en undermedveten folkvilja, om också den medvetna regerar. Men hans välde, om det skall bli något annat än ögonblickets konjunktur, diktatur, måste bygga omedelbart på på folket. Detta vill ha en herre, men det vill ha kvar illusionen om sig själv som principal. På denna motsägelse vilar den nya statsformen.

”

Politiskt vann Rudolf Kjellén tidigt inflytande bland nationella och/eller fascistiska kretsar, främst Sveriges nationella ungdomsförbund sedermera SNF. Numera ser exempelvis en del grupperingar inom Sverigedemokraterna och Högerpartiet de konservativa honom som en av sina ideologiska förebilder, medan däremot en grupp som Nationaldemokraterna inte alls intresserat sig för Kjellén, utan istället vänt sig till Kjelléns samtide Teodor Holmberg.

Rudolf Kjellén kan ha varit den förste som har använt ordet nationalsocialism som en politisk term, detta redan 1910, således ett decennium före den tyska nationalsocialismens uppkomst. "Vidga ut (samhörighets-)idén öfver hela folket – tänk en nationalsocialism i stället för en klassocialism – och det samhällsvådliga blir en härlig samhällstyrka! KJELLÉN PolEss. 2:22 (1910, 1915)". Svenska akademiens ordbok

Författaren Rudolf Kjellén

Kjellén utgav såväl vetenskapliga som politiska skrifter och skönlitterära verk. Hans främsta verk anses vara Stormakterna, ett för idérikedom och originalitet berömt arbete, som utkom 1905 och i en andra, fullständigt omarbetad och betydligt utvidgad upplaga, utkom i fyra delar 1911-1913. Den utgavs också i en till handbok förkortad upplaga med titeln Samtidens stormakter (1914), denna senare även utgiven på tyska (tolfte upplagan 1916) och ryska. I Staten som livsform (1916) och Grundriss zu einem System der Politik (1920) framlägger Kjellén sin nya statslära. I handböckerna Sverige (1917) och Stormakterna och världskrisen (1920) åskådliggörs hans nya system praktiskt.

I Stockholms Dagblad skildrade han sina intryck från en 1909 företagen resa till Kina och Japan. Han var en flitig medarbetare i tidningar (Göteborgs Aftonblad, Nya Dagligt Allehanda m.fl.) och tidskrifter (Statsvetenskaplig tidskrift, Det nya Sverige m.fl.). Ett stort antal tidningsartiklar och tidskriftsuppsatser samt en del andra mindre studier är samlade i Politiska essayer (I-III, 1914-15) och Världspolitiken 1911-1919 (1920).

Bibliografi

Vetenskapliga skrifter

• Studier rörande ministeransvarigheten (1890, akademisk avhandling)
• Om Eriksgatan (1889)
• "Den nationella karakteren i 1809 års grundlagstiftning" (1893, i Historisk tidskrift
• "Samuel Åkerhielm d.y. och de ryska stämplingarna i Sverige 1746-1749" (1894, i Historisk tidskrift
• Riksrättsinstitutets utveckling i Sveriges historia (1895)
• "Hvem har stiftat Sveriges regeringsform?" (1896, i Historisk tidskrift)
• "Om den svenska grundlagens anda" (1897, i Göteborgs högskolas årsskrift)
• "Stat och samhälle i det gamla Vestergötland" (1897, i Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift)
• Inledning till Sveriges geografi (1900)
• Japans ancien régime (1906ff., i Statsvetenskaplig tidskrift)
• Justitieombudsmannen och författningen (1911)
• Rösträttsfrågan 1866-1909 (1915)
• "Försök till ett statsformernas naturliga system" (1915, i Festskrift till Pontus Fahlbeck)
• "Den endogena geografiens system" (1915; i Göteborgs högskolas årsskrift)

Politiska skrifter

• Unionen sådan den skapades och sådan den blifvit (1893-94)
• Rätt och sanning i flaggfrågan (2 uppl. 1899)
• Stormakterna. Konturer kring samtidens storpolitik (1905; 2:a omarbetad upplaga, del I-IV, 1911-13)
• Nationell samling. Politiska och etiska fragment (1906)
• Ett program. Nationella samlingslinjer (1908 m.fl.)
• Samtidens stormakter (1914)
• Die idén von 1914 (1915)
• Världskrigets politiska problem (1915)
• Otto Järte, Yngve Larsson, Adrian Molin och Rudolf Kjellén (anonymt): Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning, Nordiska Bokhandeln, Stockholm 1915. 
• Staten som livsform (1916)
• Grundriss zu einem system der politik (1920)
• Sverige (1917)
• Stormakterna och världskrisen (1920)
• Dreibund und Dreiverband (1921)
• Politiska essayer (I-III, 1914-15)
• Världspolitiken 1911-1919 (1920)

Skönlitterära verk

• Sångarfärden till Paris (1900, 1901)
• Sångare- och turistfärder (1908)
• Den stora orienten. Resestudier i Österväg (1911)

Litteratur (urval)

• Nils Elvander: Harald Hjärne och konservatismen - konservativ svensk idédebatt 1865-1922 (1961)
• Leif Lewin: Ideologi och strategi - svensk politik under 130 år (2002)
• Eric Wärenstam: Fascismen och nazismen i Sverige (1972)

Se även

• Svenska aktivismen

Externa länkar

• Rudolf Kjellén på Projekt Runeberg
• Stockholms universitet; Kjellén om boerna
• Kjelléns person och ideologi
• Kjelléns förhållande till socialdemokratin, Fredrik Sandberg vid Kjellénsymposiet, Skytteanum 21 september 1998

Företrädare: Gunnar Rexius

Skytteanska professuren 1916–1922

Efterträdare: Georg Andrén

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).