Från Rilpedia

Gunnar Rexius, född 27 februari 1886 i Göteborg, död där 16 augusti 1918, var en statsvetenskaplig författare, professor skytteanus och universitetslärare.

Gunnar Rexius blev student 1903 samt filosofie kandidat vid Göteborgs högskola 1907, inskrevs samma år vid Uppsala universitet och avlade där filosofie licentiatexamen 1910, disputerade för filosofie doktorsgrad 1911, förordnades samma år till docent i statskunskap och blev filosofie doktor 1912. Läsåret 1915-1916 uppehöll Rexius den skytteanska professuren. Efter att ha deltagit i konkurrensen om återbesättandet av denna professur 1915 samt professurerna i statskunskap i Lund samma år och i Göteborg 1916, och därvid ha blivit kompetensförklarad av de sakkunnige med höga vitsord mottog Rexius kallelse till en liknande professur vid Åbo nyupprättade akademi. Denna plats kom han dock aldrig att tillträda. Ett utomordentligt intensivt studiearbete hade brutit hans hälsa, som vård på en nervanstalt inte förmådde återställa; han dog för egen hand.

Rexius vetenskapliga produktion, tillkommen under en tid av föga mer än sju år, är lika kvalitativt som kvantitativt betydande. Bland hans skrifter kan nämnas Benjamin Höijers politiska åskådning (i "Statsvetenskaplig tidskr." 1910), Studien zur staatslehre der historischen zchule (i "Historische zeitschrift", 1911), Stahls lära om den konstitutionella staten (gradualavhandling 1911), Det svenska tvåkammarsystemets tillkomst och karaktär. Med särskild hänsyn till principernas grundläggning 1840-41 (1915), Geijers "affall". Anteckningar (s. å.), Presidentmaktens renässans i Förenta staterna (1916), Studier i Frankrikes författningsproblem (1917) och Studier rörande striden om finansmakten under Karl XIV Johan (s. å.).

Under studieåren i Göteborg hade Rexius mottagit starka filosofiska impulser av Vitalis Norström, och i Uppsala kom hans intresse, under förmedling av hans lärare i statskunskap, Simon Boëthius, att till en början inriktas på statsteoriernas historia. Flera av hans skrifter rör sig på detta område, och över huvud präglas hans författarskap av ett utpräglat idépolitiskt drag. I sina senare arbeten sysslade Rexius företrädesvis med de centrala problemen i modernt statsliv. Hans bok om tvåkammarsystemet, där han gett en ny och mångsidigt rik belysning av den svenska representationsreformens utveckling, räknades under samtiden till de bästa verk den svenska statsvetenskapliga litteratur ägde. I andra avhandlingen har han ur olika synpunkter upptagit till behandling frågan om den politiska maktfördelningen, ett problem som under de sista åren framför allt fångade hans intresse och som han i flera undersökningar energiskt och skarpsinnigt analyserat. Då Rexius vid 32 års ålder gick bort hade han gjort en djup och varaktig insats i svensk statsvetenskap.

Familj

Gunnar Rexius var son till domprosten i Gustavi Domkyrkoförsamling, Josef Natanael Rexius, född 1852 i Göteborg, död där 1929 och Agnes Mathilda, född Heüman 1861 i Morlanda, död 1935 i Göteborg.^[1][2]

Företrädare: Simon Boëthius

Skytteanska professuren (tjänsteförrättande) 1915–1916

Efterträdare: Rudolf Kjellén

Referenser

• Nordisk familjebok (1925), band 37, s. 1282-1283 (länk)

Noter

1. ↑ Göteborgs stift 1885-1949. Biografisk matrikel över stiftets prästerskap, Knut Norborg, Meijels Bokindustri, Halmstad 1949 s.25
2. ↑ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund 2006