Lagprövningsrätt
Från Rilpedia
Lagprövningsrätt syftar på en domstols behörighet att pröva rådande lagstiftnings giltighet. Det finns principiellt två huvudtyper av lagprövning: abstrakt och konkret.
- Abstrakt lagprövning innebär att en domstol tar ställning till en lags grundlagsenlighet i sig själv utan att lagen behöver ha tillämpats. Effekten om lagen anses strida mot grundlag är att den underkänns och inte längre kan tillämpas.
- Konkret lagprövning tar sikte på lagens tillämpning i ett enskilt fall. Effekten blir inte att lagen upphävs utan endast att den inte tillämpas i det enskilda fallet och vidare i liknande fall, där det första fallet kan åberopas som prejudikat.
Inom juridiken används också termen normprövning, eftersom lagprövningen egentligen har innebörden att domstolar prövar viss norms (myndighets riktlinje, kommunal föreskrift, lag), inte bara lags, förenlighet med överordnade normer (grundlag, lagar, förordningar).
Sverige
I Sverige innebär lagprövningsrätten att domstolar har rätt att åsidosätta lagar som "uppenbart" strider mot grundlagen. Domstolarna, i enlighet med sitt rättsdogmatiska arbetssätt, tillämpar endast konkret lagprövning. Den svenska lagprövningsrätten regleras i regeringsformens 11 kap 14 §.[1]
Dessförinnan hade Högsta domstolen under 1900-talet slagit fast möjligheten till lagprövning i en rad domar. Stadgandet i regeringsformen gäller inte endast lagar utan även andra typer av författningar såsom förordningar och kommunala föreskrifter. Lagprövning har i Sverige ansetts som kontroversiell, eftersom det kan ses som en risk att domstolar inkräktar på politikens område (jämför folksuveränitetsprincipen).
Lagprövningsrätt kallas med en engelsk term för judicial review. Det svenska lagrådet har att uttala sig om regeringens tilltänkta propositioner till riksdagen och det kan med en engelsk term kallas för judicial preview. Alternativt kan lagrådets funktion ses som en variant av abstrakt lagprövning.
