Olof Palme
Från Rilpedia
- Den här artikeln handlar om den svenske statsministern Olof Palme. Se även Olof Palme (historiker).
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 14 oktober 1969 – 8 oktober 1976 8 oktober 1982 – 28 februari 1986 |
|
| Företrädare: | Tage Erlander Thorbjörn Fälldin |
| Efterträdare: | Thorbjörn Fälldin Ingvar Carlsson |
| Födelsedatum: | 30 januari 1927 |
| Födelseplats: | Svea artilleriregementes församling, Östermalm, Stockholm |
| Dödsdatum: | 28 februari 1986 (59 år) |
| Dödsplats: | Sveavägen, Stockholm |
| Maka: | Lisbet Palme |
| Politiskt parti: | Socialdemokraterna |
| Ministärer: | Regeringen Palme I Regeringen Palme II |
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 i Svea artilleriregementes församling i Stockholm, död 28 februari 1986 i Stockholm, var en svensk, socialdemokratisk politiker. Han var Socialdemokraternas partiledare 1969–1986 samt Sveriges statsminister 1969–1976 och 1982-1986.
Olof Palme utbildade sig till jurist och var riksdagsledamot 1958-1986, i första kammaren 1958-1968 och i andra kammaren 1969-1970. Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963-1965, kommunikationsminister 1965-1967, ecklesiastikminister 1967-1968 samt utbildningsminister under åren 1968-1969.
Palme mördades i Stockholm den 28 februari 1986.
Innehåll |
Familj
Olof Palme föddes i Stockholm och växte upp på Östermalm där familjen hade en lägenhet på Östermalmsgatan 36. Hans föräldrar var Gunnar Palme (1886-1934), VD för försäkringsbolaget Thule och Elisabeth von Knieriem (1890-1972)[1]. Olof Palmes syskon var Claës Palme och Catharina Palme Nilzén (1920-2002). Han var sonson till Sven Palme.
Olof Palme gifte sig 9 juni 1956 med psykologen Lisbet Beck-Friis och de bosatte sig som nygifta i Vällingby. Genom att han under åren 1949-1952 var gift med Jelena Rennerova från Tjeckoslovakien i ett så kallat skenäktenskap, med syfte att ge henne möjlighet att lämna sitt land efter Pragkuppen, var äktenskapet med Lisbet formellt hans andra äktenskap.
Olof och Lisbet Palme fick tre söner: Joakim Palme, Mårten Palme och Mattias Palme.
Biografi
Olof Palme tillbringade sina första skolår i Beskowska skolan på Östermalm i Stockholm. Vid tio års ålder skrevs han in vid Sigtuna humanistiska läroverk. Efter studentexamen fortsatte han studierna i USA, där han tog en Bachelor of Arts 1948 vid Kenyon College. Under sin akademiska studietid reste han runt i USA. Han återvände till Sverige där han studerade juridik och avlade jur.kand.-examen 1951.
Hösten 1944 ryckte Olof Palme in till kavalleriet, sjätte skvadronen vid K4 i Umeå. Han började sedan aspirantskolan vid K 3 i Skövde och blev efter några månader sergeant och i november 1948 fänrik i kavalleriets reserv. Sommaren 1955 genomgick Olof Palme en stridskurs för ryttartruppchefer, och blev på nyåret 1956 befordrad till löjtnant.
År 1952 blev han ordförande i Sveriges förenade studentkårer, men stannade bara ett år på den posten. Åren 1953-54 arbetade Palme som förste byråsekreterare vid försvarsstaben, under statsminister Tage Erlanders regering. Under åren dessförinnan hade han, enligt honom själv, genom tre viktiga händelser, blivit socialdemokrat. Den första av de tre händelserna han avsåg var skattedebatten i Stockholms konserthus 1947 mellan socialdemokraten Ernst Wigforss, högerpartiets Jarl Hjalmarson och folkpartiets Elon Andersson; den andra var USA-vistelsen 1948, då de stora klassklyftorna där uppdagades för honom. Det tredje var en Asien-resa 1953, när han ställdes inför kolonialismens konsekvenser.
År 1953 avancerade Olof Palme i regeringskansliet och blev sekreterare i statsrådsberedningen och fram till 1961. Två år senare blev han styrelseledamot för ABF. Han valdes in i riksdagens första kammare 1958-68 för socialdemokraterna i Jönköpings län, och för andra kammaren Stockholms stad 1969-70. Ett av hans första viktigare uppdrag var som ordförande för studiesociala utredningen 1959-66 samt studiehjälpsutredningen 1962-64. Palme satt i energirådet 1973-76 och 1982 samt i barn- och ungdomsdelegationen 1982-86.
Olof Palme inträdde i regeringen 19 november 1963 som konsultativt statsråd i statsrådsberedningen och 25 november 1965 utsågs han till statsråd och chef för kommunikationsdepartementet, för att därefter avancera till posten som ecklesiastikminister 29 september 1967. Olof Palme blev därmed Sveriges siste ecklesiastikminister eftersom departementet 1968 bytte namn till Utbildningsdepartementet. Därefter titulerades han utbildningsminister. Den 14 oktober 1969 efterträdde han Tage Erlander som socialdemokratisk partiledare och statsminister. Som statsminister gjorde han sig känd som kritiker av USA:s krigföring i Vietnam, bland annat genom jultalet om Hanoi 1972.
Efter riksdagsvalet 1973 kunde Olof Palme sitta kvar som statsminister, men valet resulterade i den så kallade "lotteririksdagen" (s+vpk:175 mandat; c+m+fp:175 mandat). Under mandatperioden 1973-76 kunde regeringen Palme ändå driva igenom några betydelsefulla reformer, bland annat lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och lagen om en allmän föräldraförsäkring. 1975 trädde den nya författningen i kraft, vilket bland annat innebar att monarkens uppgifter kraftigt beskars (till exempel vid regeringsbildningen). Om Sverige till namnet ännu var en monarki, var det i praktiken snarast en republik. Monarkins framtida status hängde därmed, med Olof Palmes egna ord, bara på "ett penndrag". Efter valet 1976, då kärnkraftsfrågan kom i fokus och de borgerliga fick majoritet, tvingades socialdemokraterna (efter 40 års oavbrutet maktinnehav) och Olof Palme att avgå (officiellt 8 oktober 1976). Vid denna tid hamnade Olof Palme i stora bekymmer gällande den så kallade Geijeraffären, där han först kraftfullt dementerade DN-journalisten Peter Bratts uppgifter om Geijers kontakter med en prostituerad för att därefter offentligt vidgå dem. Valet 1979 innebar ännu ett nederlag för socialdemokraterna eftersom man inte lyckades återerövra regeringsmakten, men Palmes ställning inom partiet var trots detta ohotad.
År 1980 utsågs Olof Palme till FN:s medlare i Iran-Irak-kriget. Efter socialdemokraternas valseger 1982 beklädde han åter statsministerämbetet från 8 oktober. Den 1 mars 1982 lämnade Palmekommissionen sin rapport om medlingen mellan Iran och Irak.
Som socialdemokratisk statsminister hamnade Olof Palme i skarp konflikt med näringslivets företrädare, då riksdagen 1983 beslöt om införandet av löntagarfonderna, som av dessa sågs som ett sätt att socialisera Sveriges företag. Åren 1985-1986 uppstod även slitningar med ledande militärer (kommendörkapten Hans von Hofsten med flera) som, med anledning av de påstådda ryska ubåtskränkningarna, ansåg honom alltför svag i agerandet gentemot Sovjetunionen, samtidigt som de förklarade att de saknade förtroende för honom personligen. (1985 tvingades även utrikesminister Lennart Bodström att avgå.)
Olof Palme anklagades under valrörelsen 1985 för skattefusk, under den så kallade Harvardaffären. Han skulle enligt beslut i skattemyndigheten ha fått ett talararvode vid Harvard University utbytt mot ett stipendium för sin son Joakim Palme vid det prestigefyllda universitetet. Olof Palmes överklagande av beslutet och alla övriga handlingar i ärendet stals vid ett inbrott på Länsrätten i omedelbar anslutning till mordet på Olof Palme (28 februari 1986). Därför kunde man aldrig inleda en förundersökning.[2]
Olof Palme har ofta benämnts som en stor politiker, bland annat av den före detta moderatledaren Carl Bildt inför 20-årsminnet av Palmes bortgång 2006.[3] Den chock och bestörtning som mordanslaget 1986 förorsakade - inte bara i Sverige - blev på sätt och vis också den slutliga bekräftelsen på detta faktum. Efter hans död har ett flertal platser runt om i världen uppkallats efter hans namn.
Mordet på Olof Palme
Olof Palme sköts på Sveavägen i centrala Stockholm omkring klockan 23.21 den 28 februari 1986 när han tillsammans med sin hustru Lisbet skulle ta en promenad hem genom Stockholm efter ett biobesök. Han fördes till Sabbatsbergs sjukhus där han dödförklarades klockan 00.06 den 1 mars 1986. Den största polisinsatsen i modern tid sattes in för att så snabbt som möjligt försöka lösa mordet. Många uppseendeväckande turer följde, skandaler och polisiära misslyckanden. Många menade att utredningsarbetet uppvisade stora brister i polisens sätt att arbeta och de motsättningar som fanns mellan olika myndigheter och personer som förhindrade ett effektivt utredningsarbete. En man, Christer Pettersson dömdes i tingsrätten för mordet men friades i hovrätten.
Mordet på Sveriges statsminister som ännu inte har lösts (2009) blev ett nationellt trauma och en väckarklocka för Sverige att världen hade förändrats, men även påverkade många andra länder med en påminnelse om mordet på USA:s president John F. Kennedy 1963. Händelsen kom under lång tid att sätta sin prägel på samhällsdebatten och vad som måste göras för att öka ländernas säkerhet mot olika typer av attentat mot enskilda personer i ledande ställning och centrala samhällsfunktioner.
Olof Palmes politiska gärning
Olof Palme var under sin karriär en kontroversiell politiker vars person dominerade svensk politik under hans senare livstid. I vissa kretsar var han rent av hatad (man talar om så kallat Palmehat), medan han var väldigt populär bland andra. De starka känslorna kring Palmes person berodde till stor del på hans utrikespolitiska ställningstaganden, till exempel för Kuba under Fidel Castro, för Chiles president Salvador Allende, mot den sovjetiska interventionen som slog ned Pragvåren, mot Francoregimen i Spanien ("Dessa satans mördare!", som han kallade regimen) men också mot USA för dess inblandning i Vietnamkriget. Efter det berömda jultalet 1972, då han bland annat jämförde bombningarna av Hanoi med nazisternas illdåd i Oradour-sur-Glane, lät Vita Huset ambassadörsposten i Stockholm stå tom under en tid.
Palmes kontroversiella engagemang i Sydafrikafrågan, där han var på kollisionskurs med många västliga regeringar (till exempel Thatchers och Reagans) samt en stor del av den svenska högern, har av många konspirationsteoretiker kopplats till mordet.
År 1983 bildade Olof Palme det så kallade sexnationsinitiativet. Det utgjordes av stats- och regeringschefer från sex länder och fem kontinenter som verkade för kärnvapennedrustning. I detta ingick presidenter och premiärministrar från Indien, Grekland, Argentina, Mexiko och Tanzania. Förutom Olof Palme själv, avlöst av Ingvar Carlsson, ingick Indira Gandhi och Andreas Papandreou i gruppen. Arbetet upphörde 1989 på grund av det förändrade politiska läget mellan östblocket och västblocket.
Olof Palme engagerade sig starkt för utvecklingsländerna. Som exempel på detta kan man ta det faktum att under åren 1965-1989 var 37 procent av alla officiella besök till och från Sverige med utvecklingsländer och 24 procent med Västeuropa. Efter 1990 sjönk antalet för tredje världen-länder till 18 procent, medan utbytet med Västeuropa ökade till 60 procent.[4]
Övrigt
- Olof Palmes politiska gärning hyllas i flera sånger, bland annat "På mäster Olofs tid", skriven av den svenske vissångaren Björn Afzelius, och "To skud i Stockholm" av den danska rockmusikern Lars Lilholt.
- Olof Palmes politiska gärningar kritiseras i flera sånger av proggbandet Freedom Singers.
- Palme var den siste statsminister som titulerades excellens, innan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft år 1975.
- Olof Palme är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.
- Varje år sedan 1987 utdelas Olof Palmepriset till Olof Palmes minne.
- Olof Palme tilldelades Gummiudden av Humanistiska föreningen vid Stockholms Universitet 1976 med motiveringen "för att han slagit näven i det dukade bordet."
- Olof Palme var betalande medlem i Djurgårdens IF.
- Olof Palme var med i filmen Jag är nyfiken - gul.
- Olof Palme medverkade i barnprogrammet Från A till Ö under 1970-talet. I avsnittet där det okända ordet var demokrati medverkade Olof Palme med en förklaring.
- Den svenska hiphopgruppen Looptroop spelade 1998 en låt med namnet "Jag sköt Palme" där de bland annat påstår att det var "Looptroopterrorister som sköt statsministern". Låten är en cover på den amerikanska gruppen Non Phixions låt "I Shot Reagan".
Olof Palmes minnesfond
För att uppmuntra andra som går i Olof Palmes fotspår så bildades Olof Palmes minnesfond.
Olof Palmes tal
Olof Palme höll många tal under sin tid som Socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister. Ett urval av dessa finns på sidan Olof Palmes tal.
Talbok
Olof Palme - En levande vilja: Tal och intervjuer är en ljudbok utgiven på CD med ett urval av Palmes tal och intervjuer. Sven Ove Hansson och Kjell Larsson har gjort urval ur SVT:s arkiv, riksdagens arkiv och arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Talboken gavs ut av Olof Palmes minnesfond i samband med 10-årsminnet av Olof Palmes död. Vinsten från försäljningen av talboken går till fonden.
Fotnoter
- ↑ Olof Palmes mor, Elisabeth von Knieriem, var av balttysk adel och född i Lettland
- ↑ TT (14 mars 2007). ”Göran Persson förhörd av polis”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=332764. Läst 6 maj 2009.
- ↑ Enn Kokk (27 februari 2006). ”Till minnet av Olof Palme”. enn.kokk.se. http://enn.kokk.se/?p=22. Läst 6 maj 2009.
- ↑ Carlbom, Mats (25 februari 2006). ”Så såg Olof Palmes värld ut”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=524522. Läst 6 maj 2009.
Källor
- Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 219
Litteratur
- Claes Arvidsson: Olof Palme: med verkligheten som fiende, 2006
- Gunnela Björk: Olof Palme och medierna, 2006
- Ann-Marie Ekengren: Olof Palme och utrikespolitiken: Europa och Tredje världen, 2005
- Paula Weinehammer: Olof Palme och löntagarfonderna: en studie i rörelsesocialism och statssocialism i den svenska arbetarrörelsen, 2007 (doktorsavhandling)
- Kjell Östberg: I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969, 2008
- Ingrid Malm-Andersson: Olof Palme En bibliografi, Gidlunds 2001
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Olof Palme
Wikiquote har citat av eller om Olof Palme
- Olof Palme intervjuas 1977 i SVT (Gäst hos Hagge)
- Olofpalme.org
- Olof Palmes Internationella Centrum
- Olof Palmes minnesfond och Olof Palmepriset
- Släkten Palme
- De stora misstagen under Olof Palme
- Olof Palme i LIBRIS
- Sosialdemokratiet.no / Historiske øyeblikk
| Företrädare: Gösta Skoglund |
Sveriges kommunikationsminister 1965–1967 |
Efterträdare: Svante Lundkvist |
| Företrädare: Ragnar Edenman |
Sveriges ecklesiastikminister 1967–1968 |
Efterträdare: Sig själv som utbildningsminister Sven Moberg (skolminister) Alva Myrdal (kyrkominister) |
| Företrädare: Sig själv som ecklesiastikminister |
Sveriges utbildningsminister 1968-1969 |
Efterträdare: Ingvar Carlsson |
| Företrädare: Tage Erlander |
Socialdemokraternas partiledare 1969–1986 |
Efterträdare: Ingvar Carlsson |
| Företrädare: Tage Erlander |
Sveriges statsminister 1969–1976 |
Efterträdare: Thorbjörn Fälldin |
| Företrädare: Thorbjörn Fälldin |
Sveriges statsminister 1982–1986 |
Efterträdare: Ingvar Carlsson |
|
||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||
