Ecklesiastikminister
Från Rilpedia
Ecklesiastikminister, egentligen "statsrådet och chefen för
k. Ecklesiastikdepartementet", är beteckningen på det statsråd som var chef för Ecklesiastikdepartementet i Sveriges regering. Befattningen tillkom vid departementalreformen 1840, och den förste ministern på posten var Albrecht Elof Ihre. Fredrik Ferdinand Carlson har innehaft ämbetet längst tid, totalt 10 år, 115 dagar.
Ordet Ecklesiastik kommer från det grekiska/latinska ordet Ecclesia som betyder kyrka (jämför med spanska, iglesia, eller franska, église). Med en svensk benämning var denna minister alltså kyrkominister, men hade även ansvar för utbildning, kultur, arkiv, bibliotek, folkuppfostran, forskning med mera. I modern tid dominerades departementets uppgifter av utbildningsfrågorna. När ecklesiastikdepartementet ombildades 1 januari 1968 fick statsrådet titeln utbildningsminister. Titeln ecklesiastikminister återspeglar kyrkans historiska roll för utbildningssystements utveckling. Den siste ecklesiastikministern var Olof Palme.
