Sveavägen
Från Rilpedia
Sveavägen, gata i stadsdelarna Vasastaden och Norrmalm. Namnet officiellt sedan namnrevisionen 1885. Gatan börjar vid Sergels torg och går norrut och förbi Sveaplan för att sluta vid Norrtull, en sträcka på ca 2500 meter.
Innehåll |
Historia
Fotograf: FriskoKry
Gatan har haft många olika namn, längd och bredd genom åren. Det äldsta kända namnet är Roslagsgatan i mitten på 1600-talet, men det namnet fick ge vika för Badstugatan. Det namnet i sig blev mer känt och gängse som Stora Badstugatan. Lilla Badstugatan fanns väster om Stora Badstugatan mellan Rådmansgatan och Markvardsgatan, men den försvann då Sveavägen byggdes ut. Krutbrännargatan är ett annat namn som emellanåt förekommer på 1600- och 1700-talet.
Kung Gustav III hade visioner om en stor och bred esplanadliknande gata från Stockholms slott ända upp till Brunnsviken, för att visuellt sluta i Haga slott (ej att förväxlas med dagens Haga slott). Resterna av det påbörjade slottet är Haga slottsruin.
Det nybildade stadsfullmäktige tillsatte 1864 en kommitté som skulle studera frågan om gatureglering på Stockholms malmar, det resulterade 1866 bland annat i Albert Lindhagens förslag till stadsplan för Norrmalm, där en 70 meter bred Sveaväg (lika bred som Champs-Elysées) skulle löpa från Gustav Adolfs torg i söder till en stjärnplats (sedermera Sveaplan) vid Bellevueparken i norr[1]. Men Lindhagen fick inte helt som han ville, beredningsutskottets slutliga förslag till stadsplan presenterades 1878 och där stannade Sveavägen i höjd med Kungsgatan. Enligt Lindhagen skulle Sveavägen bli en "pulsåder för trafiken, luften och ljuset".[2]
Länge ville Albert Lilienberg, Stockholms stadsbyggnadsdirektör mellan 1928-1944, förlänga Sveavägen söderut till Norrbro enligt Lindhagens idé. Efter en lång och hård debatt mellan politiker, trafiktekniker och arkitekter enades man 1945 i samband med Norrmalmsregleringen om att Sveavägen skulle sluta strax norr om Brunkebergstorg vid ett helt nytt torg, Sveaplatsen, som så småningom blev Sergels torg. Då bestämdes även att Sveavägens trafik slulle föras i en tunnel (Klaratunneln) via Tegelbacken till Centralbron.
Fram till början av 1900-talet gick Odengatan på en bro, kallad Sveabron, över Sveavägen. Bron finns fortfarande kvar under dagens korsning.
Miljö och byggnader
Bysten av Karl Staaf, som idag står i parken vid spetsen av Regeringsgatan/Birger Jarlsgatan, stod förut i en liten allé på Sveavägen i höjd med Kammakargatan. Den flyttades i samband med bygget av tunnelbanan.
Socialdemokraternas Partihögkvarter ligger på Sveavägen 68, Stockholm.
Det finns gott om restauranger längs denna gata, bland annat kinarestauranger och restauranger med influenser från Orienten och Mongoliet.
Vid Sveavägen hittar man även Handelshögskolan och Stockholms stadsbibliotek. Man kan även beskåda Adolf Fredriks kyrka på Sveavägens västra sida.
Tunnelbanestationerna Hötorget och Rådmansgatan har uppgångar mot Sveavägen.
Längs gatan finns några storbanker som till exempel Nordea, SEB och Skandiabanken.
Händelser
Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme i (dåvarande) korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Idag finns ett minnesmärke vid platsen där han blev skjuten. Tunnelgatan västerut från Sveavägen namnändrades efter dådet till Olof Palmes gata. Se, Palmemordet.
Referenser
- ↑ City, del 1, byggnadsinventering 1975-75, Stockholms Stadsmuseum, sida 26
- ↑ Thomas Hall; Gunnar Källström: Huvudstad i omvandling - Stockholms planering och utbyggnad under 700 år, Sveriges Radios förlag, Stockholm 1999, sid. 114. ISBN 91-522-1810-4. Libris 7409712.
