Thorbjörn Fälldin

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Thorbjörn Fälldin
Thorbjörn Fälldin.JPG
Ämbetsperiod(er):
8 oktober 1976
18 oktober 1978

12 oktober 1979
8 oktober 1982
Företrädare: Olof Palme
Ola Ullsten
Efterträdare: Ola Ullsten
Olof Palme
Födelsedatum: 24 april 1926 (94 år)
Födelseplats: Högsjö församling, Ångermanland
Maka: Solveig Fälldin
Politiskt parti: Centerpartiet
Ministärer: Regeringen Fälldin I
Regeringen Fälldin II
Regeringen Fälldin III

Nils Olof Thorbjörn Fälldin, född 24 april 1926 i Högsjö församling i Västby, Ångermanland, är en svensk lantbrukare och politiker (centerpartist) som var Sveriges statsminister 1976-1978 och 1979-1982. Han var riksdagsledamot 1958-1964 och 1967-1985 samt Centerpartiets partiledare 1971-1985.

Under Fälldins ledning erhöll centerpartiet 24 procent av rösterna i riksdagsvalet år 1976. Han kunde därefter leda en borgerlig regeringskoalition som bröt socialdemokraternas 40 år långa regeringsinnehav.

Innehåll

Biografi

Thorbjörn Fälldin föddes i Högsjö församling, Ångermanland, som son till lantbrukare Nils Johan Fälldin och Hulda Olsson. Han blev också själv lantbrukare på gården 1956, då han även gifte sig med Solveig, född Öberg 1935 i Skog, Västernorrlands län.[1] De har tre barn.

Fälldin tog realexamen 1945, reservofficersexamen 1951, var styrelseledamot i Svenska Fåravelsföreningen 1959-68 och dess ordförande 1968-69 och styrelseledamot i Svenska Handelsbanken 1971-76.

centerpartiet nådde framgångar under pensionsstriden blev han överraskande invald i andra kammaren 1958. Han blev allmänt respekterad tack vare sin sakkunskap och anspråkslösa personlighet. Senare, då centern inte lyckades få något riksdagsmandat för Ångermanland, erbjöds Fälldin att representera Örebro i första kammaren istället.

År 1969 valdes Fälldin till centerns förste vice ordförande, i hård konkurrens med den då mer etablerade Johannes Antonsson från Halland. 1971 övertog Fälldin ordförandeposten för sitt parti då han ersatte Gunnar Hedlund. Han blev i och med detta även den borgerliga sidans statsministerkandidat då centern vid den här tidpunkten var det största borgerliga partiet.

År 1973 föreslog Fälldin att centern och folkpartiet skulle slås ihop, då de hade haft ett nära samarbete sedan början av 1960-talet. Förslaget fick dock inte majoritet inom centerpartiet. Vid riksdagsvalet 1976 var han ändå oomstridd som statsministerkandidat, och valet stod mellan honom och Olof Palme. Den stora frågan vid detta val handlade om kärnkraften i Sverige. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, en uppfattning han skapat sig genom att bland annat lyssna på professor Hannes Alfvén. Centern ville stoppa utbyggnaden tills frågan om hur avfallet skulle slutförvaras lösts, folkpartiet och moderaterna däremot ville bygga ut kärnkraften.

Valresultatet medförde att de borgerliga kunde bilda regering för första gången på 40 år. Denna regering skulle komma att präglas av ständiga konflikter i frågan om energipolitiken. Till slut sprack samarbetet, och Fälldin avgick.

Efter valet 1979 blev Fälldin statsminister igen, även den här gången i en trepartiregering. 1981 upplöstes denna på grund av oenighet i skattefrågan (Den underbara natten). Efter detta bildades en koalitionsregering med centern och folkpartiet, fortfarande med Fälldin som statsminister.

Fälldin blev den förste svenske statsministern att besöka Kina i april 1981, vilket var ett av hans få utomnordiska besök i egenskap av statsminister.

Under denna tid hamnade Fälldin i stora bekymmer gällande Geijer-skandalen (eller Geijeraffären). Fälldin hade tänkt avslöja namnen på listan, men han ändrade sig då han fick se att även han fanns med bland namnen på rikspolischefens lista av personer som anklagades för att ha köpt sex av minderåriga.

Efter valet 1982 förlorade de borgerliga regeringsmakten till socialdemokraterna och Fälldin fick nöja sig med att vara i opposition. Inför valet 1985 samarbetade centern och KDS, vilket inte var så uppskattat av många centerväljare. Det var en tydlig markering att centern kunde samarbete åt höger men inte åt vänster. De fick se sig besegrade även den här gången. Den 5 december samma år lämnade Fälldin både partiordförandeskapet, efter att valberedningen meddelat att de inte tänkte föreslå honom till att bli omvald som partiledare på partistämman i juni 1986. Han lämnade även riksdagen och återvände hem till sitt lantbruk i Ramvik som hans fru Solveig hade skött under hans liv i maktpolitikens Stockholm.

Fälldin har även efter detta haft olika officiella poster, exempelvis har han varit styrelseordförande i Föreningsbanken och Televerket. Han var även en ledande kraft i det så kallade Omega-projektet där Högskolan i Östersund gick samman med Högskolan Sundsvall/Härnösand till Mitthögskolan, senare Mittuniversitetet 1993. Han utsågs till hedersdoktor vid Mitthögskolan 2001. Några år efter att Fälldin lämnade politiken blev han tillfrågad om att bli landshövding i Västernorrlands län, men han tackade nej.

Thorbjörn Fälldins insats som politiker var omstridd så länge han var statsminister. Svårigheterna var avsevärda: dels hade han att leda regeringar i vilka det fanns betydande åsiktsskillnader, dels skulle detta ske då Sverige genomgick sin djupaste lågkonjunktur sedan 1930-talet. Dessutom fanns det få möjligheter till samförstånd med socialdemokraterna, som ännu inte accepterat rollen som oppositionsparti. I efterhand har han dock blivit välvilligt bedömd också av tidigare kritiker, inte minst för sin strävan att nå samförstånd inom det borgerliga blocket. Hans vilja att sätta sig in i alla viktiga frågor före beslut och hans personliga anspråkslöshet har vunnit uppskattning i de flesta politiska läger. Dock är det ett faktum att hans regeringsår präglades av försämrade statsfinanser och ökande arbetslöshet.

Se även

Referenser

Noter

  1. Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003

Litteratur

Externa länkar


Företrädare:
Lars Eliasson
Förste vice ordförande i Centerpartiet
1969 - 1971
Efterträdare:
Johannes Antonsson
Företrädare:
Gunnar Hedlund
Centerpartiets partiordförande
1971–1985
Efterträdare:
Karin Söder
Företrädare:
Olof Palme
Sveriges statsminister
1976–1978
Efterträdare:
Ola Ullsten
Företrädare:
Ola Ullsten
Sveriges statsminister
1979–1982
Efterträdare:
Olof Palme


Personliga verktyg