Salvador Allende

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Ambox grammar.svg
 Den här artikeln behöver språkvård.
Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.
Salvador Allende
Salvador Allende 1940
Ämbetsperiod(er):
3 november 1970 –
11 september 1973 (störtad)
Företrädare: Eduardo Frei Montalva
Efterträdare: Augusto Pinochet
Födelsedatum: 26 juni 1908
Födelseplats: Valparaíso,
Chile
Dödsdatum: 11 september, 1973 (65 år)
Dödsplats: Monedapalatset, La Moneda, Santiago, Chile
Maka: Hortensia Bussi Soto
Politiskt parti: Socialistpartiet

Salvador Allende Gossens, född 26 juni 1908 i Valparaíso, död 11 september 1973 i Monedapalatset, La Moneda, Santiago, var Chiles president från november 1970 fram till sin död under en statskupp mot hans regering.

Allendes karriär i den chilenska regeringen sträckte sig över nästan 40 år. Som socialist i Chiles socialistiska parti var han senator och minister i statsrådet. Efter att ha misslyckats i presidentvalet 1952, 1958 och 1964 blev han slutligen vald till president 1970.

Innehåll

Biografi

Salvador Allende föddes den 26 juni 1908[1] i Valparaíso i Chile som son till Salvador Allende Castro och Laura Gossens Uribe. Hans familj tillhörde den chilenska överklassen och hade under lång tid varit engagerad i den chilenska politiken inom progressiva och liberala kretsar. Hans farfar var en framstående läkare och reformist som grundade en de första sekulära skolorna i Chile.[2]

Allende studerade på gymnasiet i Liceo Eduardo de la Barra i Valparaíso. Som tonåring kom han i kontakt med en skomakare vid namn Juan De Marchi, en italiensk-amerikansk anarkist [2] som fick stort intellektuellt och politiskt inflytande över honom. Allende avlade medicinsk examen 1929, vid Universidad de Chile [2].

Allende var med om att grunda Chiles socialistiska parti (1933 i Valparaíso) [2] och blev dess ordförande. Han gifte sig med Hortensia Bussi och fick tre döttrar med henne.

År 1938 var Allende ansvarig för valrörelsen Frente Popular ("folkfronten"), med slogan "Bröd, tak och arbete", under ledning av Pedro Aguirre Cerda [2]. Efter valsegern bildade Frente Popular en reformistisk regering, dominerad av borgerligheten och presidentens centerliberala parti Partido Radical, med Allende som hälsominister. Efter Kristallnatten i Nazityskland skickade Allende och andra medlemmar av parlamentet ett protesttelegram till Adolf Hitler [3]

År 1945 blev Allende senator för provinserna Valdivia, Llanquihue, Chiloé, Aísen och Magallanes, därefter för Tarapacá och Antofagasta 1953, för Aconcagua och Valparaíso 1961 och återigen för Chiloé, Aísen och Magallanes 1969. Han blev ordförande i den chilenska senaten 1966.

Allendes tre misslyckade försök att bli president (1952, 1958 och 1964) gjorde att Allende skämtade om att hans Epitafium skulle vara "Här ligger Chiles nästa president". År 1952 fick han som kandidat för Frente de Accion Popular (FRAP) bara 5,4% av rösterna, vilket delvis berodde på splittring inom de socialistiska leden för stödet till Carlos Ibáñez del Campo och förbudet mot kommunism. 1958 var han återigen kandidat för FRAP och fick 28,5% av rösterna. Denna gång berodde hans förlust på att rösterna förlorades till populistiske Antonio Zamorano. 1964, ännu en gång som kandidat för FRAP, förlorade han med 38,6% av rösterna mot kristdemokraternas Eduardo Frei Montalva som fick 55,6%. När det stod klart att valet skulle bli en tävling mellan Allende och Frei valde den politiska högern, som urprungligen hade stött den radikale Julio Duran, att ge sitt stöd till Frei som den "minst onde".

Allendes socialistiska ideologi och vänskap med Kubas president Fidel Castro gjorde honom djupt impopulär inom adminstrationen hos flera amerikanska presidenter från John F. Kennedy till Richard Nixon. De trodde att det fanns en risk att Chile skulle bli en kommunistisk stat och ingå i Sovjetunionens intressesfär. Allende fördömde dock offentligt den Sovjetiska invasionen av Ungern (1956) och Tjeckoslovakien (1968), men som president gjorde han Chile till den första regeringen i Amerika som erkände Kina (1971).

Flera amerikanska företag (inklusive ITT, Anaconda och Kennecott) ägde mark och mineralrättigheter i Chile. Nixonadminstrationen befarade att dessa företag skulle nationaliseras av en socialistisk regering, och var öppet fientliga till Allende. Under Nixons presidentskap försökte amerikanska tjänstemän hindra att Allende skulle bli vald genom att finansiera politiska partier allierade med oppositionskandidaten Jorge Allessandri och genom stöd till strejker inom gruv och transportsektorerna.

Presidentvalet 1970

Demonstration för Allende 1964
Huvudartikel: Presidentvalet i Chile 1970

Allende valdes till Chiles president som kandidat för Unidad Popular vid valet 1970 för perioden (1970-1976).

Allende blev president 1970 efter att ha fått 36,2 % av rösterna i valet den 4 september, mot 34,9 % för högerkandidaten Jorge Alessandri och 27,8 % för kristdemokraten Radomiro Tomic. Kongressen godkände Allende som president med siffrorna 153-35 den 24 oktober. Enligt den dåtida chilenska konstitutionen skulle kongressen utse en av de två kandidater som hade högsta röstetalen om ingen kandidat fick en majoritet av rösterna, traditionellt den som hade fått flest röster, oavsett marginal. De facto hade Alessandri själv blivit vald 1958 efter att ha fått 31,6 % av rösterna, mot Allendes 28,5%.

USA försökte påverka resultatet av valet, men misslyckades. ITT Corporation gav minst $ 35 000 till Jorge Alessandri. CIA finansierade Alessandris kampanj genom ITT och andra kanaler [4], som liknade deras agerande i valet 1964.

CIA hävdade att Allendes kampanj också fått $ 35 000 av Kuba.[5]

Den 22 oktober blev generalen René Schneider, överbefälhavare, skjuten och allvarligt skadad vid ett kidnappningsförsök ledd av en grupp. Han avled tre dagar senare på ett sjukhus. Kidnappningsplanen hade fått stöd av CIA, men det verkar, enligt dåvarande USAs utrikesminister Henry Kissinger som om planen avbeställts [6]. Schneider var en känd försvarare av den konstitutionella doktrin som innebar att arméns roll är uteslutande professionell och dess uppdrag är att skydda landets suveränitet och inte att blanda sig i politiken. 26 oktober valde president Eduardo Frei Montalva Carlos Prat till överbefälhavare för att ersätta Rene Schneider.

Allende övertog presidentposten den 3 november, 1970 efter att ha undertecknat en "stadga för konstitutionella garantier" som hade föreslagits av Kristdemokraterna som tack för deras stöd i kongressen. I en stor intervju med Regis Debray förklarade Allende sina skäl för att godkänna garantierna. Vissa kritiker har tolkat Allendes svar som ett erkännande av att han undertecknade "Stadgan" bara av taktiska skäl.

Att en socialist vunnit ett demokratiskt val var något ovanligt i världen. Eftersom USA länge hade försökt hindra honom, något som de tidigare lyckats med[7] var detta en stor seger för socialismen i världen.

11 september 1973

Huvudartikel: Militärkuppen i Chile 1973
Monument till minne av Salvador Allende framför presidentpalatset, Monedapalatset

Det gick ett rykte om en planerad kupp redan 1972 och 1973 beroende på Allendes ekonomiska politik och ett resultat av det snabbt sjunkande priset på koppar (Chiles främsta export). Den höga inflationen (508% för hela året) gjorde att landet var nära kaos.

Under Allendes första år som president såg man ekonomiska förbättringar. BNP ökade med 8,6% procent, inflationen sjönk från 34,9% 1970 till 22,1%, medan industriproduktionen ökade med 12%.[8] Men Allendes socialistiska politik väckte motståndare från den rika sektorn av chilenska samhället liksom USA som placerade diplomatiska, ekonomiska och hemliga påtryckningar på regeringen[9]. Mot slutet av 1971 kom den kubanske ledaren Fidel Castro på besök i Chile för fyra veckor.[10].

I oktober 1972, såg Chile den första av vad som skulle bli en våg av konfrontationer ledd av några historiskt välbärgade sektorer inom det chilenska samhället. Konfrontationerna fick öppet stöd av Förenta Staternas president Richard Nixon. En strejk med lastbil-ägarna som CIA stödde samt finansierade dem med $2 miljoner dollar inom ramen för "September Plan", började den 9 oktbober, 1972.[11]. Konfrontationen, som omfattade 165 lastbils-ägarnas fackföreningar med 40,000 medlemmar och 56,000 fordon, dekladerade den som en oändlig strejk i vilket förlamade landet.

Allende var president fram till den 11 september, 1973, då han störtades i en blodig statskupp och demokratin krossades av en militärjunta ledd av Augusto Pinochet; det är omstritt om Pinochet var understödd av Vita huset och CIA med Richard Nixon som president.[12]

Omständigheterna kring Allendes död var länge oklara. Motståndare till Allende hävdade att han sköt sig med ett maskingevär när presidentpalatset stormades, medan meningsfränder trodde att han blev skjuten medan han försvarade sig. Idag är man emellertid nästan helt säker på att han begick självmord, även om det finns folk som tvivlar.[13]

Efter ett beslut av Clintonadministrationen 1999 så har tusentals hemliga dokument offentliggjorts i USA.[14] Dessa dokument innehåller noggrann information om USA:s inblandning i Chile.

Allendes död

"Arbetare i mitt fädernesland, jag tror på Chile och dess framtid. Andra chilenare kommer att ta över efter oss och övervinna detta mörka och dystra ögonblick då förräderiet fullbordas. Fortsätt i vetskapen om att förr eller senare - mycket snart - kommer de stora avenyerna åter att öppnas och fria människor gå fram för att bygga ett nytt och bättre samhälle.

Leve Chile! Leve folket! Leve arbetarna!"
Salvador Allendes avskedstal, 11 september, 1973.[15]

När Allende dog den 11 september ställdes en mängd kontroversiella frågor om hur han dog bland hans anhängare och motståndare. När Allende för sista gången talade till folket (vilket skedde per telefon) om sin kärlek till Chile och sin djupa tro på dess framtid kunde man höra skottlossning och explosioner i bakgrunden. I sitt tal säger han, att han tänker slåss in i det sista, kort därefter var han död.

Kort därefter kom ett officiellt tillkännagivande, som förklarade att han begick självmord ett automatgevär, en AK-47. Denna hade han fått av Fidel Castro och den var graverad med texten "Till min gode vän Salvador, som på olika sätt försöker uppnå samma mål, från Fidel."

Händelsen är idag allmänt accepterat, då det bygger på uttalandet av två läkare Dr. Patricio Guijon och Dr. Jose Quiroga. Ungefär kl.14 lokal tid, meddelar Allende La Mondas försvarare att ge upp. Försvararna bildade senare en kö från andra våningen, ner för trapporna och ut på Morandegatan. Presidenten gick längs denna kö, från gatuplanet upp för trapporna, skakar hand och tackade alla personligen för deras stöd i denna svåra stund. Efteråt avslutade han och riktar sig mot Självständighetssalongen, som ligger i nordöstra delen av palatsets andra våning.

Allendes grav på kyrkogården Cementerio General de Santiago

Samtidigt beslutar Dr Patricio Guijón, som tillhör La Monedas sjukhusavdelnings personal att återvända upp för att hämta sin gasmask för att ha den som souvenir. Han hörde ett ljud, och öppnar dörren till självständighetssalongen just i tid för att se presidenten skjuta sig själv med sin AK-47. Från den andra sidan av salongen och genom en öppen dörr Dr José Quiroga, Arsenio Poupin, medlem av kabinettet, Enrique Huerta, palats funktionär, två detektiver från presidentens säkerhetvakt, och vissa från GAPs (presidentens säkerhetstyrka) kunde se ögonblicket för dödsfallet, eller kom efter några sekunder efteråt, lockade av ljudet.

Allende kvarlevor begravdes på Santa Inés kyrkogården i Viña del Mar, utan namn för att kunna indetifiera honom i en diskret ceremoni med endast hans närmaste närvarande. Nästan arton år senare den 4 september 1990 fick Allende en statsbegravning som alla ex-presidenter får.

Övrigt

Isabel Allende, som är dotter till Allendes kusin, är en berömd författare. Allende har en dotter, Isabel Allende Bussi som är politiker för samma parti son sin far, Chiles socialistiska parti. Salvador Allende nämns, precis som hans kollega Victor Jara, i sången Washington Bullets av The Clash.

Källor

Referenser

  1. ↑ Biography of Allende from his official website. (Engelska)
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Patricio Guzmán, Salvador Allende (film documentary, 2004)
  3. ↑ Telegram med protest mot judeförföljelserna i Tyskland på Clarin's webbsida (spanska)
  4. ↑ Frank McGehee, "A model operation - Covert action in Chile: 1963-1973", Institute for Global Communications, 8 January 1999. online copy på Hartford Web Publishing, läst 21 september 2006.
  5. ↑ The 1970 Election: a "Spoiling" Campaign, Staff Report of the U.S.Senate Select Committee To Study Governmental Operations With Respect to Intelligence Activities (the "Church Committee"), December 18, 1975. läst 21 2eptember 2006 på U.S. Department of State FOIA.
  6. ↑ Mark Falcoff, Kissinger and Chile, först publicerad i Commentary Magazine, 10 november 2003. Läst 21 september 2006 på FrontPageMag.com.
  7. ↑ Citat ur US State Department, Church Report: "In 1964 Allende had been defeated, and it was widely known both in Chile and among American multinational corporations with significant interests in Chile that his opponents had been supported by the United States government"
  8. ↑ Comienzan los problemas, part of series "Icarito > Enciclopedia Virtual > Historia > Historia de Chile > Del gobierno militar a la democracia" on LaTercera.cl. Accessed 22 September 2006.
  9. ↑ Kristian C. Gustafson. CIA Machinations in Chile in 1970: Reexamining the Record. Accessed 21 August 2007.
  10. ↑ Castro speech database at the University of Texas: English translations of Castro speeches based upon the records of the (United States) Foreign Broadcast Information Service (FBIS). See locations of speeches for November–December 1971. Accessed 22 September 2006.
  11. ↑ El paro que coronó el fin ó la rebelión de los patrones, El Periodista, 8 June 2003 Mall:Es icon
  12. ↑ Hinchey Report - CIA Activities in Chile
  13. ↑ Róbinson Rojas: The murder of Allende and the end of the Chilean way to socialism.
  14. ↑ CIA Reveals Covert Acts In Chile
  15. ↑ http://en.wikisource.org/wiki/Salvador_Allende%27s_Last_Speech

Se även

Externa länkar


Chiles presidenter Chiles presidentflagga
Blanco Encalada | Freire | Pinto Díaz | Prieto | Bulnes | Montt Torres | Pérez | Errázuriz Zañartu | Pinto Garmendia | Santa María | Balmaceda | Montt Álvarez | Errázuriz Echaurren | Riesco | Montt Montt | Barros Luco | Sanfuentes | Alessandri Palma | Figueroa | Ibáñez del Campo | Montero | Aguirre Cerda | Ríos | González Videla | Alessandri Rodríguez | Frei Montalva | Allende | Pinochet | Aylwin | Frei Ruiz-Tagle | Lagos | Bachelet

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Salvador_Allende"
Personliga verktyg