Pablo Neruda
Från Rilpedia
Pablo Neruda  |
|
|---|---|
 Pablo Neruda |
|
|
|
|
| Född | 12 juli 1904 Parral, Maule, Chile |
| Död | 23 september 1973 (69 år) Santiago, Chile |
| Yrke | Poet, Diplomat, Politiker, Skribent |
| Nationalitet | Mall:Landsdata Chile Chilensk |
| Verksam | 1919–1973 |
| Genrer | Poesi |
| Influenser | Gabriela Mistral, Federico García Lorca |
| Influerade | Isabel Allende |
Pablo Neruda född Ricardo Eliecer Neftalí Reyes Basualto, 12 juli 1904 i Parral, Chile, död 23 september 1973 i Santiago, Chile, var en chilensk poet, författare, diplomat och politiker.
Med verk översatta till otaliga språk, anses Pablo Neruda vara en av de största och mest inflytesrika poeterna under hela 1900-talet. Neruda har utfört en mängd olika stilar alltifrån erotiska kärleksdikter, som hans samling "Veinte poemas de amor y una canción desesperada", till surrealistiska dikter, historiska och öppet politiska manifester.
År 1971 tilldelades Neruda Nobelpriset i litteratur, något som var kontroversiellt på grund av hans politiska aktivism. Den colombianske romanförfattaren Gabriel García Márquez kallade en gång honom för "den störste av 1900-talets poeter på alla språk" [1].
Under sin livstid innehade Neruda många diplomatiska poster och var även senator för Chiles kommunistiska parti. När den konservative presidenten Gabriel González Videla förbjöd kommunismen i Chile, utfärdades en arresteringsorder för Neruda. Vännerna gömde honom i månader i en källare i den chilenska hamnstaden Valparaiso. Neruda gick i exil genom att fly till Argentina genom ett bergpass.
När militärkuppen ägde rum var Neruda inlagd på sjukhus för behandling mot cancer. Han dog av hjärtsvikt tolv dagar senare. Från att ha varit en levande legend blev Neruda som död en symbol i hela världen.
Namnet Pablo Neruda tog han efter poeterna Pablo de Rocka och Jan Neruda.
Innehåll |
Biografi
Pablo Neruda föddes den 12 juli 1904 i staden Parral, ca 400 km söder om Santiago i regionen Region del Maule. Hans far var järnvägsarbetare och hans mor, som dog två månader efter hans födelse, lärare. Några år senare flyttade han med sin far till staden Temuco, där hans far gifte om sig med Trinindad Candia, en kvinna med vilken han hade fått ett barn nio år tidigare, en pojke vid namn Rodolfo. Neruda växte också upp med sin halv-syster Laura, en dotter som fadern fått med ytterligare en annan kvinna.
Neruda var döpt till "Neftali" hans moders mellannamn. Hans far var emot hans intresse för skrivande och litteratur, men han fick stöd från andra, bland annat den framtida nobelpristagaren Gabriela Mistral som ledde den lokala flickskolan. Hans första publicerade verk var en uppsats som han skrev för den lokala dagstidningen La Mañana, vid tretton års ålder: Entusiasmo y perseverancia ("entusiasm och uthållighet"). 1920, då han antog pseudonymen av Pablo Neruda, var han en publicist och författare av poesi, prosa samt journalistik.
Under följande år 1921, flyttade han till Santiago, för att studera franska på Universidad de Chile. Hans avsikt var att bli lärare men snart började han ägna sig åt poesi på heltid. Som 19-åring, 1923, publicerade han, på egen bekostnad, sin första bok, Crepusculario. Året efter gav han ut Veinte poemas de amor y una canción desesperada (20 kärleksdikter och en förtvivlad sång) en samling av kärleksdikter som var kontroversiella för sin erotik, speciellt på grund av författarens unga ålder. Båda blev kritikerrosade och översattes till många språk. Under årtionden kom Veinte poemas att säljas i miljontals exemplar, vilket gjorde det till Nerudas mest kända verk.
Nerudas rykte växte enormt både i Chile och internationellt men han förblev fattig. Driven av desperation tog han år 1927 ett ordinärt konsuljobb i Ranggon en del av koloniala Burma och en plats som han aldrig hade hört talas om. Senare arbetade han i Colombo (Sri Lanka), Jakarta och Singapore. På Java träffade han holländskan María Antonieta Haagenar Vogelzanz, som blev hans första hustru. Även i diplomatins tjänst läste Neruda stora mängder poesi och experimenterade med olika poetiska former. Han skrev de två första volymerna av Residencia en la tierra, som omfattade många, senare kända, surrealistiska dikter.
Spanska inbördeskriget
Efter att ha återvänt till Chile, fick Neruda posten som diplomat i Buenos Aires och sedan i Barcelona, Spanien. Han ersatte senare Gabriela Mistral som konsul i Madrid, där han hamnade i centrum för en livlig litterär krets, med sådana författare som Rafael Alberti, Federico Garcia Lorca, och den peruanska poeten César Vallejo. Hans enda dotter, Malva Marina Trinidad, föddes i Madrid 1934; hon föddes med Hydrocefalus, och dog ung. Under denna period började Neruda att inleda ett förhållande med argentinskan Delia del Carril, en kvinna som var tjugo år yngre och som så småningom skulle bli hans andra hustru. Han skilde sig från sin nederländska hustru 1936, som flyttade tillbaka till Nederländerna med dottern Malva Marina som senare avled 1943. Efter att han lämnat sin fru inledde Neruda ett förhållande med del Carril i Frankrike.
När Spanien drabbades av inbördeskrig, blev Neruda intensivt politiskt engagerad för första gången. Hans erfarenheter av det spanska inbördeskriget och dess efterdyningar flyttade hans fokus från det privata mot det kollektiva; från privat fokuserat arbete i riktning mot kollektiv skyldighet och bättre sammanhållning. Neruda blev en brinnande kommunist, och förblev så under resten av sitt liv. Hans litterära vänners radikala vänsterengagemang, liksom del Carril, var bidragande faktorern, men den viktigaste orsaken var avrättningen av García Lorca av styrkor lojala till Francisco Franco. Med hjälp av hans tal och skrifter, stödde Neruda den republikanska sidan och publicerade en samling av poesi kallad España en el Corazón ("Spanien i mitt hjärta"). Efter att han lämnat sin fru, tog han upp på heltid med del Carril i Frankrike.
Efter valet av presidenten Pedro Aguirre Cerda 1938, som han stödde, utsågs Neruda till särskild rådgivare för spanska emigrationen i Paris. Där fick Neruda ansvaret för vad han kallade "den vackraste uppdraget jag någonsin har genomfört": 2000 spanska flyktingar skeppades till Chile i en gammal båt kallas Winnipeg.
.jpg)
Nerudas nästa diplomatiska tjänst var som generalkonsul i Mexico City, där han tillbringade åren 1940-1943. I Mexiko skiljde han sig från Hagenaar och gifte sig med del Carril, och där nåddes han även av beskedet att hans dotter hade dött vid åtta års ålder i de nazi-ockuperade Nederländerna. Han blev också en vän av den stalinistiske lönnmördaren Vittorio Vidali.
Några år senare, år 1943, återvände Neruda till Chile. År 1945 valdes han till det chilenska kommunistpartiets senator för regionerna Antofagasta och Tarapacá i norra Chile. Strax därefter blev han medlem i partiet. På grund av sin kritik mot president Gabriel González Videlas behandling av strejkande gruvarbetare tvingades han 1947 att gå under jorden. Kommunistpartiet, som varit presidentens allierade före valet, förbjöds 1948 och Neruda gick i exil. Via Argentina tog han sig till Europa och reste sedan runt till olika länder innan han kunde återvända hem 1952. Under den här tiden publicerade han Canto General, ett storslaget verk om den Latinamerikanska kontinenten och dess historia, som ofta anses vara Nerudas främsta. Han inledde också en affär med Matilde Urrutia, som han gifte sig med 1955 och därefter kom att leva med fram till sin död.
Återvänder till Chile
Efter återkomsten till Chile ägnade han sig främst åt sitt författarskap. Han var nu världsberömd och hans dikter översattes till en mängd olika språk. År 1969 nominerades han till kommunistpartiets presidentkandidat men han valde att istället ge sitt stöd åt Salvador Allende. Allende vann valet och utsåg Neruda till ambassadör i Paris mellan 1970 och 1972.
År 1971 fick Pablo Neruda motta nobelpriset i litteratur med motiveringen "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Valet var inte helt okontroversiellt för kommitténs medlemmar med tanke på hans politiska engagemang, och inte minst hans tidigare stöd till Stalin. Hans översättare Artur Lundkvist gjorde dock sitt bästa för att övertyga dem. Redan 1964 hade Pablo Neruda varit nominerad till nobelpriset, men valdes bort i sista stund. Efter hemkomsten bjöd Salvador Allende in Pablo Neruda till fotbollsarenan Estadio Nacional där han läste inför 70 000 åskådare.
Pablo Neruda dog i cancer (prostatacancer) den 23 september 1973, tolv dagar efter att general Augusto Pinochet störtat Salvador Allendes regering genom en blodig militärkupp, där Allende dödades. Nerudas hus i Santiago och Valparaiso tömdes och vandaliserades och alla hans böcker brändes. Hans begravning, som var bevakad av beväpnade soldater, kom att bli till en stor manifestation mot Pinochetregimen. Det var den första manifestationen mot Pinochets diktatur som utfördes helt öppet. Han begravdes ursprungligen på Cementerio General i Santiago men hans kvarlevor flyttades senare och han ligger nu begravd tillsammans med sin fru Matilde Urrutia vid sitt hus Isla Negra, i enlighet med hans egen vilja.
Pablo Neruda ägde tre hus, i Santiago (La Chascona), Valparaiso (La Sebastiana) och Isla Negra (Casa de Isla Negra). Samtliga tre är numera museum som administreras av Fundación Neruda.
Poesi
| Ur Me gustas cuando callas (1924) | Svensk översättning av Peter Landelius |
|---|---|
| Me gustas cuando callas | Jag tycker om dig när du tiger |
| porque estás como ausente, | ty då är du som frånvarande, |
| y me oyes desde lejos, | och du hör mig på avstånd, |
| y mi voz no te toca. | och min röst når dig inte. |
Kuriosa
- En staty av Pablo Neruda finns vid Organization of American States-byggnaden i Washington D.C.[1]
- Neruda skrev alltid med grön färg eftersom det var hoppets färg (Color Esperanza).
- Låten La Vie Boheme från musikalen Rent innehåller en referens till Pablo Neruda.
- Den italienska filmen Il Postino handlar om Pablo Nerudas vänskap med en brevbärare. Neruda spelas i filmen av Philippe Noiret.
- Pablo Neruda, under namnet "Poeten", nämns vid ett flertal tillfällen i Isabel Allendes roman Andarnas hus
- Nerudas diktsamling Havsbävning (Maremoto), skriven 1969, är inspirerad av träsnitt gjorda av den svenska konstnären Karin Oldfelt Hjertonsson.
Bibliografi
Pablo Neruda i svensk översättning:
- 1971 – Canto General ("Den Allmänna sången") (uppdelad i två delar, cirka 600 sidor)
Referenser
Källor
- Fundación Pablo Neruda: Biography
- Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1971
- Nobelprize.org, Pablo Neruda - Biografi
