Francisco Franco
Från Rilpedia
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Ämbetsperiod(er): | |
1 april 1939 – 20 november 1975 |
|
Företrädare: | Manuel Azaña |
Efterträdare: | Juan Carlos I (kung) |
Födelsedatum: | 4 december 1892 |
Födelseplats: | Ferrol, Spanien |
Dödsdatum: | 20 november 1975 |
Dödsplats: | Madrid, Spanien |
Maka: | Carmen Polo |
Politiskt parti: | Inget (Falangistpartiet/Carlism) |
Francisco Franco, egentligen Francisco Franco Bahamonde, fullständigt namn Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade, född 4 december 1892 i Ferrol, Galicien, Spanien, död 20 november 1975 i Madrid, Spanien, var en spansk officer och politiker på yttersta högerkanten som stöddes av konservativa, fascister och monarkister; generalmajor från 1926; Spaniens statschef och diktator med titeln "El Caudillo" 1939-1975.
Francisco Franco föddes i staden Ferrol i Galicien, Spanien. Hans far Nicolás Franco Salgado-Araujo, var marinintendent vid den spanska flottan och svårt alkoholiserad. Modern hette Pilar Bahamonde Pardo de Andrade och kom även hon från en familj där många familjemedlemmar verkat inom flottan.
Franco kunde till följd av budgetnedskärningar och stängningen av marinakademin inte fullfölja familjetraditionen att bli marinofficer, utan skrev istället vid femton års ålder in sig på Alcazarakademin i Toledo, för att bli infanteriofficer. Vid 30 års ålder var han Europas yngste brigadgeneral, och kommendant för spanska främlingslegionen, stationerad i spanska Marocko.
År 1936 befann sig Franco, kommenderad av vänsterregeringen, på Kanarieöarna, i något som han själv ansåg vara exil, när han på begäran av de reaktionära grupper som inlett ett militäruppror mot den sittande republikanska regeringen i Madrid, övertog högsta befälet över de upproriska styrkorna i juli 1936. Detta var inledningen på spanska inbördeskriget, som slutade med Francos intåg i Madrid den 28 mars 1939. Han tillträdde därmed posterna som Spaniens president och regeringschef. Monarkin återinfördes efter en folkomröstning 1947, med Franco som regent, en titel han behöll fram till sin död år 1975.
Spanien förhöll sig neutralt under andra världskriget, även om landet intog en protysk hållning i inledningen av kriget. Den 23 oktober 1940 möttes Franco och Hitler i Hendaye, Frankrike. För att gå in i kriget på tysk sida krävde Franco bland annat mat, krigsmateriel, Gibraltar och Franska Nordafrika, vilket tyskarna inte kunde acceptera. I bakgrunden fanns också en konflikt om tyska gruvrättigheter i Spanien.
Det styrande partiet i Francos Spanien var det fascistiska Falangistpartiet, men de övertygade fascisterna i hans närhet såg sig snart svikna, då Franco under 1950-talet lät rensa ut de fascistiska elementen ur sin regering och satsade på ekonomisk liberalisering. Hans styre kom att präglas av konservatism, klerikalism och klassisk auktoritarism snarare än fascism.
Franco hade gift sig 1923 med Carmen Polo y Martínez-Valdès. De fick sitt enda barn 1926: Maria del Carmen Franco y Polo. Efter Francos död 1975 fick Maria del Carmen titeln Duquesa de Franco ("hertiginna av Franco") av kung Juan Carlos. Det sägs att Franco såg dåvarande prinsen Juan Carlos som den son han aldrig fick och han deltog aktivt i hans uppfostran till regent. Franco lade grunden för återupprättandet av monarkin i Spanien, men kung Juan Carlos, som besteg tronen efter hans död, valde att omvandla diktaturen Spanien till en demokrati.
I retrospekt kan man konstatera att Franco lyckades navigera i politikens blindskär från tiden före andra världskriget och genom 1970-talets vänstervåg ända fram till sin död. Anmärkningsvärt är att han lyckades hålla Spanien utanför kriget, trots Nazitysklands omfattande hjälp till Franco, och trots stora påtryckningar från Hitlers sida att Spanien skulle ingå i axelmakterna.
Franco ligger begravd i Valle de los Caídos. Enligt en av det spanska parlamentet Cortes Generales 2007 antagen lag skall samtliga återstående statyer av Franco avlägsnas och gator uppkallade efter honom byta namn. Vid utgången av 2008 återstår endast en staty, i Melilla i Nordafrika.[1]
Referenser
- ↑ ”Den næstsidste statue af Franco er fjernet”. http://politiken.dk/udland/article616159.ece., artikel av Flemming Ytzen, Politikens nätupplaga 2008-12-18, besökt 2008-12-30.
Litteratur
- Västerbro, Magnus, Franco : generalen som styrde Spanien med järnhand (2009) Allt om historia. (nr. 3).sid. 24-39.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Francisco Franco
Företrädare: Juan Negrin |
Spaniens premiärminister 1939-1973 |
Efterträdare: Luis Carrero Blanco |
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Spaniens regent 1947-1975 |
Efterträdare: Juan Carlos (Kung) |
Företrädare: Manuel Azaña |
Spaniens president 1939-1947 |
Efterträdare: Republiken avskaffad |