Alva Myrdal
Från Rilpedia
 Sveriges riksdag |
||
Alva Myrdal  |
||
|---|---|---|
 Alva Myrdal på socialdemokraternas valmarknad i Sveaparken i Tierp 1968. |
||
| Parti | Socialdemokraterna | |
| Mandatperiod(er) | 1962-1970 | |
| Valkrets | ||
| Uppdrag i riksdagen: | ||
| Ledamot av första kammaren | ||
| Yrke/Titel | politiker och diplomat | |
| Födelsedatum | 31 januari 1902 | |
| Födelseplats | Uppsala | |
Alva Myrdal, född Reimer 31 januari 1902 i Uppsala, Uppsala län, död 1 februari 1986 i Danderyd, Stockholms län, var en svensk socialdemokratisk politiker och diplomat. Hon var statsråd 1966-73 samt mottog Nobels fredspris år 1982 (delat med Alfonso García Robles, Mexiko). Alva Myrdal gifte sig 1924 med Gunnar Myrdal. Hon var mor till Jan Myrdal, Sissela Bok och Kaj Fölster samt mormor till Hillary Bok och Stefan Fölster och farmor till Janken Myrdal.
Innehåll |
Uppväxt och studietid
Alva Myrdal växte upp som första barnet i en relativt välbeställd familj. Fadern var socialist och modern liberal, de höll sig även med två dagliga tidningar. Under hennes uppväxt flyttade familjen runt till olika platser. De var bosatta i bland annat Eskilstuna, Älvsjö och Stockholm. Hennes akademiska studier innefattade psykologi och familjesociologi. Hon tog en fil kand-examen i Stockholm 1924.
1929 fick Alva och maken Gunnar Myrdal möjligheter att resa till USA som Rockefellerstipendiater. Under ett år fick Alva då tillfälle att ytterligare fördjupa sina studier i psykologi, pedagogik och sociologi. Hon fick speciellt chans att vidga sina kunskaper i barnpedagogik. Iakttagelsen av de stora sociala och ekonomiska klyftorna i USA, ledde också till ett ökat politiskt engagemang - "radikal" blev den benämning hon och Gunnar kom att använda för att beskriva deras gemensamma politiska åskådning. Sedan flyttade de till Genéve för fortsatta studier, där de också kom att studera den befolkningsminskning som oroade många européer under mellankrigstiden.
Familjepolitik och befolkningsfrågan
Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan från år 1934 är en av 1900-talets mest omtalade inhemska politiska skrifter. I denna bok framförs bland annat vikten av att ansvaret för barns fostran delas mellan föräldrar och samhället genom utbildade barnpedagoger. Makarna Myrdal argumenterade vidare för såväl "positiv" som "negativ arvshygien", där de ställde sig positiva till omfattade tvångssteriliseringar.[1][2]
Alva var starkt kritisk till utvecklingen inom verksamheten för förskolebarn i Sverige. Därför publicerade hon boken Stadsbarn (1935) där hon presenterade idéer om en ny reformerad svensk förskola, byggd på modern barnpsykologi.Hon menade att dåtidens barnomsorg - barnkrubban och barnträdgårdarna - båda var bristfälliga. Barnkrubban var en slags fattighjälp och barnträdgårdaren en lyxbetonad skolform för att förbereda till privatskolor. Hon betonade att det stod materiella hinder i vägen för en bra fostran. Därför behövdes det sociala och ekonomiska reformer. Alva ville förena barnträdgården och barnkrubban i en "storbarnkammare", gärna förlagd i ett HSB-hus (för stadsbarn). Vid denna tid fanns det en strid mellan de som förespråkade en "auktoritär" barnuppfostran och de som föredrog en "fri" barnuppfostran. Hon delade kritiken mot den auktoritära synen men hävdade samtidigt att de som förespråkade en fri uppfostran inte hade något alternativ. I Alvas lösning blev "samarbete" mellan uppfostraren och den som ska uppfostras ett nyckelbegrepp.
Ett år senare fick hon möjlighet att gå från teori till praktik. Alva blev då rektor för Socialpedagogiska Seminariet som hon var med och grundade 1936. Där arbetade hon själv som lärare med utbildning av just förskollärarna. Alva menade att man dittills inte tagit tillräcklig hänsyn till den senaste pedagogiska forskningen i förskollärarutbildningen. Alltså sökte hennes utbildning integrera de nya forskningsrönen inom barnpsykologin i undervisningen. Även samhällskunskap betonades, liksom kvinnornas personliga utveckling.
År 1938 reste Alva och Gunnar Myrdal till USA. Alva publicerade under tiden i USA boken Nation and Family (1941) som handlade om den svenska familje- och befolkningspolitiken.
Tiden efter andra världskriget - karriären tar fart
Efter kriget medverkade Alva i flera socialpolitiska utredningar. Hon deltog i 1946 års Skolkommission som senare utmynnade i ett förslag om en nioårig obligatorisk grundskola, alltså det nuvarande systemet.
Alva Myrdal blev under efterkrigstiden också alltmer involverad i internationella frågor. Hon var 1949-1950 chef för FN:s avdelning för sociala frågor. Från 1951 till 1955 var hon chef för Unescos socialvetenskapliga avdelning - den första kvinna att inneha så höga positioner inom FN. Sedan blev hon Sveriges ambassadör i Indien 1956-1961. Efter det valdes hon in som riksdagsledamot 1962-70, för socialdemokratiska arbetarpartiet (första kammaren). Efter Ulla Lindströms avgång som statsråd 1966 utsågs hon till konsultativt statsråd i utrikesdepartementet med ansvar för nedrustningsfrågor. År 1969 utsågs hon även till kyrkominister efter Olof Palme eftersom inget av statsråden i utbildningsdepartementet, Ingvar Carlsson och Sven Moberg, var medlemmar i Svenska kyrkan.
Alva Myrdal blev 1961 medarbetare till dåvarande utrikesminister Östen Undén med ansvar för nedrustningsfrågor. Åren 1962-1973 var hon ordförande i den svenska delegationen vid nedrustningskonferensen i Genève. I samarbete med andra alliansfria stater arbetade hon där mot supermakternas kapprustning. Hon redovisade detta i sin uppmärksammade bok Spelet om nedrustningen från år 1973. Alva Myrdal var även senare en aktiv opinionsbildare för fred och mot kärnvapenrustningen: "Det är inte människovärdigt att ge upp", sa hon.
Hon tog även ställning mot kärnkraft i folkomröstningen 1980. Inte minst bottnade detta i kärnkraftens samband med kärnvapenspridning. Hennes engagemang för fred ledde till att hon tilldelades Nobels fredspris år 1982.
Alva Myrdal engagerade sig starkt i debatten om kvinnors frigörelse. Hon ville skapa ett samhälle där kvinnor kunde delta på lika villkor i arbetslivet och där männen skulle delta i hemarbetet. Hon menade att ett sådant samhälle också skulle vara till gagn för barnen. Alva medverkade i internationella organisationer för yrkeskvinnor (IFBP, International Federation of Business and Professional Women) och för kvinnor inom universitetsvärlden, IFUW (International Federation of University Women). Ett exempel på hennes inlägg i debatten om jämställdhet är boken Kvinnans två roller från år 1957.
Alva Myrdals död 1986 uppmärksammades mycket i media. Hon hade då blivit allmänt respekterad främst som en förkämpe för kärnvapennedrustning, men också för hennes insatser för kvinnorörelsen. Dåvarande statsministern Olof Palme höll tal vid hennes begravning i Storkyrkan i Stockholm (strax före sin egen bortgång). Begravningen följdes av en stor fredsdemonstration till hennes minne.
Bibliografi i urval
- 1934 – Kris i befolkningsfrågan (tillsammans med Gunnar Myrdal)
- 1935 – Stadsbarn
- 1941 – Nation and family
- 1957 – Kvinnans två roller (tillsammans med Viola Klein)
- 1973 – Spelet om nedrustningen
Se även
Källor
Webbreferenser
- ↑ och varför ville inte de andra vara med?, Ola Sahlström, publicerad i Aftonbladet, 970909.
- ↑ ”P3 Dokumentär - Tvångssteriliseringarna” (MP3). Sveriges Radio. 8 oktober 2006. http://www.sr.se/laddahem/podradio/sr_p3_dokumentar_061008080005.mp3.
| Företrädare: Ulla Lindström biståndsfrågor |
Sveriges konsultativa statsråd nedrustnings- och kyrkominister 1966–1973 |
Efterträdare: Gertrud Sigurdsen biståndsfrågor |
