Från Rilpedia

Ulla Gunilla Lindström, född Wohlin 15 september 1909 i Stockholm, död 10 juli 1999, journalist och socialdemokratisk politiker, konsultativt statsråd 1954-66 med ansvar för familje-, konsument-, bistånds- och flyktingfrågor.

Under åren 1937-46 var Lindström redaktör för tidningen Vår bostad. Hon var därefter riksdagsledamot (första kammaren) 1946-70 och delegat i FN:s generalförsamling 1947-66. Hon var senare ordförande för Rädda Barnen åren 1971-89.

Lindström var dotter till Nils Wohlin samt halvsyster till Lars Wohlin och Anna Wohlin Andersson.

Lindström var kontroversiell även inom sitt eget parti och gjorde sig känd bland annat därför att hon inte neg för engelska drottningen på besök i Sverige. I en tid då ytterst få kvinnor gavs framträdande poster inom politiken, blev hon statsråd "utan portfölj" (=utan departement). När regeringen inte uppfyllde sitt löfte om att öka U-landsbiståndet till 1% av BNP, avgick hon i protest som biståndsminister. För att fylla hennes plats tillsattes två nya kvinnliga ministrar. Det berättas att partikollegan och finansministern Per Edvin Sköld reste sig under pågående session i riksdagen då Lindström skulle tala från talarstolen. Han blev tillfrågad vart han skulle gå varpå han svarade: "Jag skall gå ut och spy". Vid kärnkraftsomröstningen var hon en av ledarna i kampen mot kärnkraft.

Bibliografi

• I regeringen (1969)
• Och regeringen satt kvar! (1970)

Företrädare: Dag Hammarskjöld utrikeshandelsminister vid UD

Sveriges konsultativa statsråd bistånds- och invandrarminister 1954–1966

Efterträdare: Alva Myrdal biståndsminister Camilla Odhnoff familje- och invandrarminister