Från Rilpedia

Flinta är en bergart som till stor del består av kiseldioxid och har ett relativt glas-aktigt utseende. Den sydskandinaviska flintan brukar till färgen vara mörkgrå, blå, svart eller mörkbrun. Flinta består av en blandning av de kiselrika mineralen kalcedon och opal. Flinta bildas bland annat genom utfällning av kisel från till exempel döda svampdjur.

Flintans användningsområden

Flinta användes främst under stenåldern runt hela världen för att göra redskap av. Skärvorna som blir när man slår sönder flinta är mycket vassa, fullt i klass med rakblad eller skalpeller, men flinta är mjukare än stål och blir fortare slött. Det lämpar sig dock mycket väl för vassa blad, som i sin tur är lämpliga vid tillverkning av spjut, knivar, pilspetsar och andra redskap. På vissa platser har istället obsidian - en typ av vulkaniskt glas - använts. Flinta är också användbart om man vill tända en eld: Då man slår eldstål mot flintan kommer det gnistor, och om man "fångar" dessa med till exempel fnöske kan man relativt lätt starta en eld.

Flinthantverket lever kvar i vissa trakter, bland annat hos vissa indianstammar i nordamerika, och av vissa stammar på Papua Nya Guinea flinta används även fortfarande bland några indian stammar i Amazonas .men de knappt synliga skärvorna som blir när man slår flinta kan tränga in i hud och lungor och ställa till problem i kroppen. Till "konsistensen" är flinta mycket likt gjutet glas, så om man vill prova att göra flintverktyg kan man öva på de block av glasslagg som ofta finns kastade vid glasbruk.

Flinta har också använts som bössflinta och till att bygga stenmurar i England.

• Wikimedia Commons har media som rör Flinta
  Bilder & media