Anders Celsius
Från Rilpedia
Anders Celsius, född 27 november 1701 i Uppsala, död 25 april 1744 i Uppsala, var en svensk astronom, professor i astronomi vid Uppsala universitet. Han är idag mest känd för celsiusskalan, den hundragradiga termometerskalan.
Släkten Celsius härstammar från prästgården Högen i Ovanåker, Hälsingland. Anders Celsius var son till astronomen Nils Celsius (1658-1724) och Gunilla Spole (1672-1756), dotter till professorn i astronomi Anders Spole. Även Celsius farfar Magnus Celsius var en framstående forskare inom astronomi och matematik, och farbrodern Olof Celsius d.ä. var en framstående filolog.
Celsius utnämndes 1730 till professor i astronomi. Två år därefter företog han en resa utanför Sverige, som varade i fem år. Huvudändamålet var att grundligt studera mera framstående observatorier i Europa. Utomlands väckte han först uppseende genom sina i Nürnberg (1733) utgivna MDCCXVI observationes de lumine boreali ab 1716 usque ad 1732 in Suecia habitas (Iakttagelser över norrsken i Sverige). I Rom, där påven upplät sitt stora galleri på Monte Cavallo åt honom, gjorde han optiska experiment och fann bland annat, att månens sken i nedan är 8 gånger svagare än fullmånens, att solen har ett 320 000 gånger starkare sken än månen och att den på sin middagshöjd skiner med ett 130 gånger starkare ljus än vid synranden.
I Paris deltog Celsius i en då intensiv vetenskaplig tvist angående jordens form. Somliga trodde som Newton, att jorden var tillplattad vid polerna, medan andra med Cassini tänkte sig den som en citron eller ett ägg. Astronomiska mätningar av en grad på en meridianbåge inom Frankrikes gränser, gjorda av Picard 1670, var inte tillräckligt noggranna för att avgöra tvisten. För att lösa problemet behövde man två gradmätningar, den ena närmare ekvatorn, den andra närmare polen. Franska vetenskapsakademin bestämde sig för att bekosta sådana mätningar. En expedition under Bouguer sändes 1735 till Peru (dagens Ecuador) och var borta i sju år. På Celsius förslag (efter en idé av Polhem) valde man att sända en andra expedition under ledning av Maupertuis till Tornedalen 1736-37. I expeditionen deltog även Celsius, Anders Hellant och Jonas Meldercreutz. Resultaten från expeditionerna visade att en breddgrad är längre vid den lapska än vid den peruanska gradmätningen, vilket överensstämde med Newtons förutsägelser. (se även brev från Celsius 1736 gällande jordens form)
Efter sin återkomst till Uppsala yrkade Celsius på uppbyggandet av ett observatorium där. Medel anslogs, och Uppsala astronomiska observatorium, det första i Sverige, blev färdigt 1741. Celsius fortsatte nu med iver sina observationer, genom vilka han spridde nytt ljus över läran om planeternas gång, kometerna, stjärnornas aberration, ljusets brytning i atmosfären med mera. Celsius bidrog även till att häva Sveriges tveksamhet med att slutligen övergå till den gregorianska kalendern .
Över kompassens missvisning, dennas dagliga förändring och den så kallade inklinationen, gjorde han omkring 6 000 iakttagelser. Tillsammans med sin svåger Olof Hjorter upptäckte han norrskenets inverkan på magnetnålen. Genom samtidiga observationer av Celsius i Uppsala samt Canton och Graham i London konstaterades, att de stora magnetiska störningarna inträffar samtidigt på långt från varandra belägna orter.
Från och med 1729 publicerade han meteorologiska observationer från Uppsala. Tyngdaccelerationens skillnad med latituden mellan Uppsala och London bestämde han genom ett av Graham i London förfärdigat pendelur. Celsius var även bland de första, som fäste uppmärksamheten på den så kallade landhöjningen, som vid denna tid ansågs bero på den så kallade vattuminskningen.
Celsius stödde skapandet av Kungliga Vetenskapsakademien 1739, även om han inte var en av de ursprungliga sex grundarna, och var den som föreslog namnet Vetenskapsakademi, snarare än de första förslagen Ekonomisk vetenskapssocitet eller vetenskapsgille.[1] Celsius och Samuel Klingenstierna blev de första invalda ledamöterna av akademien.[2]
Nu är Celsius namn mest förbundet med den av honom föreslagna 100-gradiga termometerskalan, som i våra dagar är den allmänt använda. Celsius ursprungliga skilde sig från vår nu brukliga såtillvida att graderna då räknades nedåt från kokpunkten, vilken Celsius kallade 0°, till vattnets fryspunkt, vilken han benämnde 100°. Hans noggranna termometerstudier visade hur fixpunkten vid vattnets kokpunkt är beroende av lufttrycket. Detta måste tas hänsyn till när en termometer ska graderas vid tillverkningen. Skalan vändes efter Celsius död till vår nu vanliga, med 0° vid vattnets fryspunkt och 100° vid kokpunkten.
De viktigaste av hans många skrifter är Arithmetica eller räknekonst (1727), Nova methodus distantiam solis a terra determinandi (1730), Tankar om kometernes igenkomst (1735), Bref om jordens figur (1736) och Memorial om calendarii förbättrande hvad påskens rätta firande angår (1738). Dessutom utgav han almanackor för åren 1728-45.
Anders Celsius var en pionjär i Sverige för internationellt samarbete inom vetenskapen och hade ett rikt kontaktnät utomlands. Han hade också, enligt samtida vittnen, en vinnande personlighet som gjorde att han fick vänner var han kom. Utomlands mindes man honom länge i de städer han besökt under sin långa resa, och så sent som under 1770-talet träffade andra svenska resenärer på många där som mindes honom med glädje och beundran. Han beskrevs som "alltid glad och munter, huru överhopad av göromål han än var tycktes han aldrig ha bråttom, men gjorde ändå sina uppgifter hastigt". Han hade enligt samtiden även ett rikt mått av humor, som ibland kunde dra mot sarkasm.
Celsius avled till följd av tuberkulos och är begravd i Gamla Uppsala kyrka.
Anders Celsius har fått månkratern Celsius uppkallad efter sig.
Se även
Externa länkar
- Anders Celsius - ur Nordisk familjebok från Projekt Runeberg
- Anders Celsius - ur Svenskt biografiskt handlexikon från Projekt Runeberg
- Anders Celsius - ur tidskriften Elementa, Olof Beckman 2001
- Gradmätningsexpeditionen till Tornedalen 1736-37
- Anders Celsius i Libris - publikationer
Litteratur
- Runesson, Anders, Celsius : astronomen som tog tempen (2008) Allt om vetenskap. (nr. 8).sid. 110-111.
- ↑ Nordisk familjebok, band 32 (1921), sp. 110, uppslagsordet Vetenskapsakademin
- ↑ Nordisk familjebok, band 32 (1921), sp. 111, uppslagsordet Vetenskapsakademin
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
| Företrädare: Georg Wallin |
Inspektor vid Medelpado-Jämtländska Nationen i Uppsala 1738–1744 |
Efterträdare: Petrus Ullén |
| Företrädare: Johannes Hermansson |
Inspektor vid Smålands Nation i Uppsala 1737–1744 |
Efterträdare: Carl von Linné |
