Svenska kyrkans stift
Från Rilpedia
Svenska kyrkan är sedan 1527 en evangelisk-luthersk kyrka, räknas som folkkyrka och är Sveriges största trossamfund. Svenska kyrkan har 13 stift varav Uppsala är ärkestift med två biskopar (ärkebiskopen och biskopen i Uppsala stift). Stiftets verksamhet styrs av stiftsfullmäktige som väljs vid direkta kyrkliga val vart fjärde år.
Innehåll |
Sveriges stiftshistoria
Som det äldsta stiftet i Sverige räknas Skara stift som fick sin förste biskop 1014 med biskop Thurgot, som formellt omfattade hela Götaland och mer såsom missionsstift (se artikeln om biskop Thurgot). Men Skara blev inte definitivt centrum i stiftet förrän omkring år 1060 (under biskop Adalvard den äldre) och innan dess låg biskopssätet i Husaby. Under tidigt 1100-tal upprättades också Linköpings stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Eskilstuna stift och Sigtuna stift. Även Birka och Hälsingland finns omnämnda som stift, men det är osäkert om vilka områden det gällde. Alla dessa stift lydde under Nordens kyrkoprovins, som hade sitt centrum i Lund, som blev ärkebiskopssäte under påvligt beskydd och efter ett påvligt beslut 1103. Tidigare hade regionen lytt under biskopen i Hamburg-Bremen under den tysk-romerske kejsarens beskydd.[1]
Runt 1130 förlorar Sigtuna sin strategiska plats som utpost i Svealand, troligtvis på grund av att kyrkan nu kunde flytta till Gamla Uppsala och på grund av att landhöjningen gjorde Norrström till en mer strategisk hamnplats. Biskopssätet flyttade alltså till Uppsala med Gamla Uppsala kyrka som domkyrka. Konkurrensen mellan götar och svear gjorde att man inte kunde enas om ett ärkestift i Sverige, därför stannade påvens sändebud i Lund, som var kyrkoprovinsen Sverige-Danmarks huvudsäte, vid kardinalbesöket år 1153. Då lär Linköping ha varit föreslaget som ärkebiskopsäte för blivande kyrkoprovinsen Sverige.[2]
Men det blev Uppsala som upphöjdes till ärkebiskopstift 1164, men ända fram till reformationen bibehöll ärkebiskopen i Lund viss överhöghet som kyrkoprovinsens överhuvud (så kallad primas).[3] Linköping fick rangplats som stift nummer två och det omfattade Östergötland, Småland, Öland och Gotland.[2] Det äldre Skara stift som omfattade Västra Sverige blev nummer tre i rangordningen.[4]. Samtidigt slogs Eskilstuna stift ihop med Strängnäs stift och Växjö stift upprättades som ett eget stift, som då först omfattade enbart Värend, med Växjö som stiftstad. Strängnäs, Västerås och Växjö stift blev nummer fyra, fem och sex i rangorningen av Sveriges då sammanlagt sex stift.[4]
I Sverige ingick senare Finland som rikets östra rikshalva och där bildas under sent 1100-tal Åbo stift. Under reformationen avdelade Gustav Vasa de östra delarna som bildade Viborgs stift 1554.
Den minsta enheten under stiften under alla dessa tider var socknen, ett ord som hör samman med svenskans "söka" och "rannsaka", och betydde alltså det område där man sökte sig till samma kyrkplats. Detta begrepp motsvarar katolska kyrkans och latinets begrepp parochia, liksom Engelska kyrkans och engelskans parish.
Vid Västerås riksdag 1527 bröt Sverige med påvestolen och landet upphörde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Kyrkan behöll dock administrationen med stift, ärkestift och domkapitel (även kallat konsistorium). Under reformationen utgjorde de mäktiga biskoparna ett hot mot kungamakten och Gustav Vasa ville splittra kyrkan och utsåg ordinarier som kyrkliga ledare istället för biskoparna och ej underlydande dem i andra städer än stiftsstäderna som Stockholm, Gävle, Örebro och Skövde. Stiften delades alltså in i mindre enheter. Under stormaktstiden bildades nya stift både i Sverige och i erövrade områden kring Östersjön och dessa nya stift kom att ledas av superintendenter istället för biskopar. Denna titel var i princip likvärdig med ett biskopsämbete.
Det rådde fortfarande rädsla för katolska kyrkan och biskoparnas makt och ortodoxa lutheraner ansåg att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig från katolska kyrkan. 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i Karlstads stift med ett biskopsämbete (dessförinnan bland annat i Göteborgs stift 1665).
1905 slogs Kalmar stift ihop med Växjö stift så att Luleå stift kunde bildas. Stockholm hade sedan medeltiden haft en egen styrelse, ett konsistorium (domkapitel) för Stockholms stad med Pastor primarius (Storkyrkoförsamlingens kyrkoherde) som ordförande. Pastor pimarius är en sorts motsvarighet till domprostämbetet. Staden var dock ändå formellt delad mellan Uppsala stift i norr och Strängnäs stift i söder (med gräns i Söderström, nuvarande Slussen), men 1942 bildades slutligen ett eget stift.
Årtal i svensk stiftshistoria
- 1014 biskop Thurgot i Skara installeras
- 1060 Lunds stift bildas i Danmark
- 1103 Norden blir kyrkoprovins med Lunds stift som ärkestift
- 1120 Skara, Linköping, Tuna, Strängnäs, Sigtuna och Västerås nämns som biskopssäten.
- 1130-talet Sigtuna stift flyttas till Gamla Uppsala
- 1164 Sverige bildar kyrkoprovins med Uppsala som ärkestift
- 1170-talet Förste biskopen i Växjö omnämns
- 1100-talet Slutet på 1100-talet upprättades Åbo stift (i nuvarande Finland)
- 1273 Uppsala stift flyttas från Gamla Uppsala till Östra Aros (dagens Uppsala)
- 1519 Siste ärkebiskopen i Lunds stift dör
- 1527 Västerås riksdag, reformationen och Sverige upphör som kyrkoprovins
- 1554 Viborgs stift bildas (ur Åbo stift)
- 1557 Ordinarius i Gävle (till och med 1569)
- 1557 Ordinarius i Jönköping (till och med 1569)
- 1557 Ordinarius i Kalmar (till och med 1569)
- 1557 Ordinarius i Oviken (Jämtland)
- 1557 Ordinarius i Stockholm
- 1557 Ordinarius i Stora Tuna
- 1557 Ordinarius i Örebro
- 1561 Superintendent i Reval (1565 ordinarius, död 1572, ingen efterträdare)
- 1563 Superintendent i Jämtland (till och med 1570/1)
- 1570 Jämtland och Härjedalen överförs till Trondheims stift
- 1572 Visby stift bildas i Danmark
- 1581 Superintendent i Mariestad (till och med 1647)
- 1583 Revals stift får biskop
- 1603 Superintendent i Kalmar
- 1611 Superintendent i Jämtland (till och med 1613)
- 1611 Superintendent i Skövde (t.o.m 1618)
- 1620 Superintendent i Göteborg
- 1622 Superintendent i Riga (Livland)
- 1641 Superintendent i Narva (Ingermanland)
- 1645 Superintendent i Visby (Visby svenskt)
- 1645 Halland läggs till Göteborgs stift
- 1647 Superintendenten i Mariestad flyttas till Karlstad
- 1647 Superintendent i Härnösand
- 1650 Superintendent på Ösel
- 1658 Lunds stift blir svenskt (Bornholm förs till ett danskt stift)
- 1658 Bohuslän delas mellan Göteborgs stift och Karlstad stift
- 1658 Norra Västergötland läggs till Skara stift, Dalsland läggs till Karlstads stift
- 1665 Göteborgs stift får biskop
- 1678 Generalsuperintendent i Riga (jämte den förutvarande)
- 1678 Kalmar stift bildas
- 1693 Norra Bohuslän överförs till Göteborgs stift
- 1710 Reval, Riga, Viborg och Ingermanland förloras till Ryssland
- 1772 Karlstads stift får biskop
- 1772 Härnösands stift bildas
- 1772 Visby stift får biskop
- 1809 Åbo stift förloras till Ryssland
- 1904 Luleå stift bildas
- 1905 Kalmar stift läggs ihop med Växjö stift
- 1942 Stockholms stift bildas
Stift i Svenska kyrkan
Se även
Fotnoter
- ↑ Läs mer i artikeln Investiturstriden.
- ↑ 2,0 2,1 Petrén 2000, s. 17-19.
- ↑ Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 10, spalt 990 (artikeln om ärkebiskop).
- ↑ 4,0 4,1 Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 9, spalt 518 (artikeln om Sverige, lista över stiften under rubriken "Religiösa förhållanden"), samt kartan över de medeltida stiften på baksidan av kartplanschen vid spalt 525.
- ↑ Uppsala blir Sveriges ärkestift.
- ↑ Lund blir Nordens ärkestift och primas för kyrkoprovinsen Norden (inklusive Sverige), fram till reformationen i Sverige, genomförd av Gustav Vasa.
- ↑ Mariestads stift bildades 1583 men flyttades till Karlstad 1647.