Gudrun Schyman
Från Rilpedia
 Sveriges riksdag |
||
| Gudrun Schyman | ||
|---|---|---|
 |
||
| Parti | Vänsterpartiet 1988 - 2004 Feministiskt initiativ 2005 - |
|
| Mandatperiod(er) | 1988 - 1991 (vpk) / (v) 1991 - 1994 (v) |
|
| Valkrets | Stockholms län | |
| Uppdrag i riksdagen: | ||
| Yrke/Titel | socionom | |
| Födelsedatum | 9 juni 1948 | |
| Födelseplats | Täby | |
| Webbplats | www.schyman.se | |
Gerd Gudrun Maria Schyman, född 9 juni 1948 i Täby i Stockholms län, är en svensk politiker (tidigare vänsterpartist) och socionom. Hon var riksdagsledamot 1988-2006 och partiledare för vänsterpartiet 1993–2003.
Schyman lämnade vänsterpartiet 7 december 2004, och satt fram till valet 2006 som politisk vilde i riksdagen. Vid en presskonferens 4 april 2005 presenterades hon som en av styrelsemedlemmarna i det nybildade nätverket Feministiskt initiativ.
Innehåll |
Biografi
Gudrun Schyman är dotter till Stig Schyman och Ingrid [?]. Fadern var handelsresande för Hemslöjden och modern sömmerska. Faderns släkt kommer från trakten runt Karlstad. Modern växte upp på Lidingö med mormodern, som tidigt blev änka och försörjde sig som städerska hos förmögna familjer.
Schyman är född och uppvuxen i Täby utanför Stockholm. Efter grundskolan och realexamen arbetade Schyman som kontorist på posten, kompletterat med vuxenstudier på kvällstid åren 1967–1969. Under åren 1970–1972 utbildade hon sig till socionom vid Socialhögskolan i Stockholm. Därefter arbetade hon som socialarbetare under åren 1971–1976 och 1982–1988. Under denna tid engagerade hon sig politiskt genom filmaren Lars Westman, som hon även hade ett förhållande med. Hon gick med i Marxist-Leninistiska Kampförbundet (MLK).
Politisk karriär i vänsterpartiet
Efter tolv års yrkesarbete flyttade Schyman till Örnahusen utanför Skillinge år 1977, där intresset för partipolitik väcktes på allvar. På sin fritid arbetade hon med miljö-, energi-, freds- och kvinnofrågor. År 1977 blev hon medlem i dåvarande VPK (Vänsterpartiet Kommunisterna). Hon satt i Simrishamns kommunfullmäktige åren 1980–1987 och i dess Socialnämnd 1982–1987. Hon blev invald i VPK:s partistyrelse 1981 och i dess verkställande utskott 1984. I Simrishamn födde Gudrun Schyman även sina två barn och blev sedd över hela Sverige genom filmen om sonens förlossning som visades på kurser för blivande föräldrar.
År 1987 bröt Schyman upp från Skåne och maken. Hon flyttade med barnen Anna och Dan till ett kollektivhus på Värmdö utanför Stockholm, där hon började arbeta som socialsekreterare. År 1988 valdes hon in riksdagen. Den kritik som sedan en tid funnits mot partiledaren Lars Werner deltog också hon i – så långt att hon på kongressen 1990 tog strid om ledarskapet men förlorade. Redan 1990 hade partinamnet ändrats till vänsterpartiet.
I januari 1993 segrade till sist Schyman i den interna maktkampen, då hon valdes till vänsterpartiets nya partiledare. Hon tog som första partiledare avstånd från kommunismen, vilket sågs som en seger för "förnyarna" inom partiet.
Schymans största tillgång som partiledare var hennes förmåga att attrahera nya väljargrupper. Under hennes tid vid makten mer än fördubblades partiets riksdagsrepresentation. Hon förde fram feminismen inom partiet till sin nuvarande framskjutna position i partiprogrammet. Vidare har hon en säreget personlig och självutlämnande ledarstil, till exempel då hon i sin självbiografi berättat om sin ofta tragiska barndom, sina män och sin alkoholism.
I september gick Schyman offentligt ut med sin alkoholism i en tv-intervju, och skrev därefter in sig på behandlingshemmet Nämndemansgården i Skåne. Efter ett återfall tog hon 1997 ledigt från politiken.
År 1998 omvaldes Schyman som partiledare. Partikongressen handlade till stor del om förnyelse kontra renlärighet, och där fanns även kritik mot att hon var allt för utåtriktad och ägnade för lite tid åt partiets inre arbete. Väljarna tycktes däremot snarare uppskatta hennes utåtriktade stil och mänskliga felande. I valet 1998 ledde hon vänsterpartiet till ett historiskt väljarstöd på 12 procent.
På partikongressen 2002 höll Schyman ett uppmärksammat tal om bland annat mäns förtryck av kvinnor som kom att kallas Talibantalet, sedan hon sagt att "samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige." [1]
I början av februari 2003 avslöjades att Schyman under en följd av år i sin självdeklaration yrkat avdrag för kostnader som hon inte själv betalat. Den 8 februari inledde Ekobrottsmyndigheten i Malmö en förundersökning om misstänkt skattebrott mot Schyman. Situationen för partiledningen blev snabbt ohållbar och på en presskonferens den 26 februari meddelande hon sin avgång. Hon efterträddes tillfälligt av Ulla Hoffmann och senare av Lars Ohly.
Efter vänsterpartiet – Feministiskt initiativ (Fi)
Efter Schymans avgång som partiledare har hon suttit som riksdagsledamot, och framförallt fokuserat på kvinnofrågor. Hösten 2004 väckte hon uppmärksamhet med en riksdagsmotion, undertecknad av flera vänsterpartister, där de förde fram förslaget om att utarbeta en kollektiv skatt för män, vilken journalister kom att benämna mansskatt, eftersom de menade att män bär ett kollektivt ansvar för kvinnovåldet.[källa behövs]
Den 7 december 2004 meddelade Schyman att hon lämnade vänsterpartiet för att bedriva feministisk politik utan att tillhöra något parti. Samtidigt meddelade hon att hon tänkte behålla sin plats i riksdagen och bli så kallad politisk vilde. Detta möttes av kritik från vänsterpartister i riksdagen som menade att hon valts på vänsterpartiets mandat och därför borde avsäga sig riksdagsplatsen när hon lämnade partiet. Själv menade Schyman att hon hade ett mandat av väljarna att driva feministisk politik i riksdagen.
Vid en presskonferens den 4 april 2005 presenterades Schyman som en av styrelsemedlemmarna i det nybildade nätverket Feministiskt initiativ, med sikte på riksdagsvalet 2006. Nätverket erhöll ingen plats i riksdagen, men Schyman fortsätter som talesperson för Feministiskt initiativ och arbetar vidare med feministisk opinionsbildning.
Gudrun Schyman säger att orsaken till att hon lämnade vänsterpartiet var att dess politik inte kan befordra feminismen.
Gudrun Schyman kandiderar till Europaparlamentsvalet 2009.
Bibliografi
- (1992) Gudruns grunder om EG
- (1993) Gudrun anger tonen – nej till unionen!
- (1998) Gudrun Schyman: Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare ISBN 91-7054-864-1
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Gudrun Schyman
- Officiell webbplats
- Gudrun Schymans tal på kongressen 2002 (det s.k. talibantalet)
- DN: Politiken är inte allt för Schyman
- Expressen: Schymans karriär – år för år
| Företrädare: Lars Werner |
Vänsterpartiets partiledare 1993–2003 |
Efterträdare: Ulla Hoffmann (tillförordnad) |
