Dös

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Havängsdösen i Ravlunda socken på Österlen är en av de mest kända dösarna i Sverige. Detta är en långdös med rektangulär gravkammare och kantkedja.
HagadösenOrust är en annan av de mest kända dösarna i Sverige. Detta är en runddös omgiven av en rund hög med rund kantkedja. Här är dösen avbildad år 1882.

Dösen är den äldsta formen av megalitgrav i Norden. Gravtypen anlades under en del av bondestenåldern. Gravskicket knyts till Trattbägarkulturen i Skandinavien. En annan form av megalitgrav är gånggriften, som är större och kom att ersätta dösarna under mitten av bondestenåldern. Även hällkistorna vid slutet av bondestenåldern räknas ofta till megalitgravarna.

Innehåll

Utbredning

Dösarna finns framförallt i Skåne och Bohuslän, enstaka finns även i andra landskap i Götaland. Sammanlagt uppgår de till runt 100 stycken, varav 44 i Skåne och 44 i Bohuslän[1]. Det ska jämföras med att Danmark har runt 4 500 dösar bevarade. Även runt Oslofjorden i sydöstra Norge finns ett mindre antal dösar. Liknande gravskick hittas i stora delar av Västeuropa.

Olika döstyper

Det finns lokala avikelser i val av bergart för dösarna, och detta påverkar utseendet. Det gemensamma är dock att gravkammaren vanligtvis är uppbyggd av 4–7 stående stenar, med ett takblock lagt ovanpå. Den äldsta döstypen i Norden är den kistformade gravkammaren omgiven av en avlång eller rektangulär hög och kantkedja. Dessa långa högar kan innehålla flera döskammare och döstypen kallas långdös. Långdösarna är vanligast i Danmark. En något yngre döstyp har en mer rundad gravkammare och omges av en rund hög och kantkedja. Denna döstyp kallas runddös. Runddösar är särskilt karaktäristiska för Bohuslän, exempelvis den kända HagadösenOrust. En del dösar har även en ingång in i gravkammaren.

Dösens gravkammare anses vanligen varit avsedd för en person, men flera dösar har återanvänts under århundradena – bland annat byggdes en dös i Gladsax i Skåne om till gånggrift. Dösarna är relativt fyndfattiga i jämförelse med de större gånggrifterna, men vid arkeologiska utgrävningar brukar keramikrester hittas vid kantkedjan.

Detta dolmen i Wéris i Belgien är inte alls någon dös utan snarare en gravtyp snarlik en gavelhålshällkista.

Dolmen

Dolmen (av bretonskans taol, "bord", och men, "sten") används av utomskandinaviska arkeologer för att beteckna vad nordiska arkeologer kallar dös eller dysse. Ofta används ordet dolmen i mer vidsträckt betydelse, som gemensam benämning på hela den grupp av fornlämningar där dösar, gånggrifter och hällkistor ingår.

Ordet dolmen behöver inte tas upp i den svenska arkeologiska terminologin, men vid översättning till svenskt ord får man noga kontrollera huruvida det är den allmänna eller den mer inskränkta betydelsen som avses, eftersom ordet långt ifrån alltid kan översättas till dös.

Referenser

  1. Lars Bägerfeldt, Megalitgravarna i Sverige (1992) tabeller sidorna 22-31.

Se även

Se även

Personliga verktyg