Megalitgrav
Från Rilpedia
Megalitgravar eller storstensgravar av grekiska mega, stor, och lithos, sten, är gravtyper som i Sverige främst anläggs under stenåldern, men i andra länder även under bronsåldern och järnåldern. Ett närstående begrepp är megaliter, vilket kan syfta på vilka forntida monument av stora stenar som helst.
Det finns flera olika slags megalitgravar, som förknippas med olika tidsepoker eller kulturer. De är för Skandinaviens del dösar, gånggrifter och hällkistor i kronologisk ordning. En del svenska arkeologer räknar dock bara dösar och gånggrifter till megalitgravarna. Utomlands finns fler gravtyper, som ibland räknas till gruppen, och en större tidsmässing spridning.
Tecken på en gemensam kultur?
Spridningen av megalitgravar över Europa antyder att det kan ha funnits en ganska sammanhållen kultur, som åtminstone byggt på vissa gemensamma begravningsseder och föreställningar om döden. Megalitgravar finns utmed Västeuropas atlantkust, på Brittiska öarna, i södra Skandinavien, samt norra Tyskland och Polen. Megalitiska gravar och monument finns även i medelhavsområdet.
På Krim och i Kaukasus förekommer liknande gravar från äldre järnålder. Vissa likheter i gravskick finns också i andra nomadiska folk i Ryssland, till exempel Kurgan-folket. Dessa kan naturligtvis, liksom döslika megalitgravar i Korea och Japan, ha uppkommit utan samband med gravarna i västra Europa.
Utbredning i Sverige
Spridningen av olika megalitgravar i Sverige är ibland ojämn och ofullständig. Dösar, som utomlands ofta kallas dolmen, finns till exempel i England, Danmark, Tyskland, Irland och Wales samt i södra och västra Sverige. I Nordeuropa sammanfaller de med trattbägarkulturen. De är dock inte jämnt spridda över det område man vet varit befolkat vid tiden. Andra gravtyper, som till exempel gånggrifterna, har en starkt lokal spridning i Halland, Skåne och centrala Västergötland.
En särskilt stor koncentration av gånggrifter finns på Falbygden, det vill säga trakten kring Falköping. Området har runt 200 gånggrifter, men inräknat förstörda gravar är antalet kända megalitgravar hela 290 stycken. Falbygdens gånggrifter utgör ungefär 70 % av Sveriges megalitgravar (om man med megalitgravar endast avser dösar och gånggrifter).
Att dessa gravtyper i Sverige ofta bara förekommer i specifika områden som kanske inte sammanfaller med vad man tror vara kulturens hela utbredning, gör det svårt att dra generella slutsatser om kulturen utifrån gravskicket. Vi kan inte veta ifall ett liknande gravskick innebär samma kultur eller bara att man tagit intryck av gravar i länder man haft kontakt med och kopierat metoden. En förklaring till att inte samtliga gravtyper finns spridda över hela den del av Sverige som man vet varit bebodd vid tiden, kan ju vara att det nya sättet att begrava inte har trängt fram innan det hunnit ersättas av andra metoder. Hösten 2004 påbörjades ett arkeologiskt projekt på Öland för att försöka utröna skillnaderna mellan några av de kulturer man identifierat med avseende bland annat på gravskick.
Se även
Wikimedia Commons har media som rör Megalitgrav
