Falköping

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Falköping
Siffrorna avser orten
Falköping vapen.svg
Läge 58°10′N 13°34′O / 58.167, 13.567
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Falköpings kommun
Församling Falköpings församling
Folkmängd(2005) 15 821 invånare
Area(2005) 836 hektar
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 30 maj 2008)
Stora torget med fontänen Venus i badet som är skapad av konstnären Ansgar Almqvist. Fontänen kallas i folkmun för Malta-Johanna.


Falköping är en tätort (stad) i Västergötland och centralort i Falköpings kommun, Västra Götalands län. Namnet Falköping betyder köpingen på falan, där fala är ett gammalt ord för öppen betesmark. Några av Falköpings kännetecken är tranan och Ållebergs ryttare.


Innehåll

Falköpings historia

Sten- och bronsålder

Staden ligger i en kuperad del av Västergötland mellan de två platåbergen Ålleberg och Mösseberg. Platsen har varit bebodd och brukad av människor åtminstone de senaste 5 000 åren, vilket visas av stort antal fornlämningar. Stenåldern dominerar med ett 30-tal bevarade gånggrifter och hällkistor. Falköping är Europas enda stad med denna mängd av megalitgravar som synliga inslag i gatubilden. I parker, gatukorsningar och villatomter finns ett flertal monumentala gånggrifter med stora stenkammare.

Medeltid

De äldsta skriftliga källorna där Falköping nämns är Rimbegla (1100-talet) och i en stadga till Västgötalagen (1281). I Rimbegla uppges att Falköping höll fredagsting en gång om året. Normalt hölls ting på andra dagar än fredagar. Orsaken till att tinget hölls en fredag tros vara en en hednisk kvarleva. Gudinnan Frigg var särskilt aktad i Falköpingstrakten och i Friggeråker norr om stadskärnan fanns tidigare en gammal hednisk kultplats tillägnad gudinnan Frigg.

Staden Falköping vilar på historiska marker, nära Åsle där slaget på Falan ägde rum 1389 och med kommundelen Karleby som ibland sägs ha Sveriges äldsta gata: gårdarna ligger på rad mittemot en rad av stenåldersgravsättningar.

Under krigen med Danmark under 16- och 1700-talen så besköts och brändes bland annat staden ner. Skotthål från danskarna finns fortfarande kvar i den gamla kyrkans port.

Linnés Västgötaresa

Carl von Linné besökte Falköping under sin Västgötaresa (1746). Han finner staden vara 400 steg lång och 200 steg bred och bestå av mestadels envånings trähus. Torget stegar han till 140 stegs längd och 66 stegs bredd. Linné konstaterar att torget är stort i förhållande till staden. Linné finner Falan helt utan träd och buskar. Byborna berättar att timmer och ved måste transporteras långa vägar. Att plantera buskar eller träd sågs som lönlöst, eftersom man inte kunde förhindra okynnesavverkning. Linné besöker gånggriften Hjelmarsrör som vid denna tid låg strax utanför stadskärnan.

1850-talet - byn blir en stad

År 1856 byggs ett länslasarett som komplement till lasarettet i Mariestad från 1762. Fyra år (1858) senare dras västra stambanan förbi Falköping. Fyra år senare (1862) ansluts Jönköpingsbanan och Falköping har blivit en järnvägsknut Stationen anläggs på Ranten 1,5 km norr om staden. En väg byggs mellan Ranten och Falköpings stadskärna. Vägens officiella namn är Sankt Olofsgatan, men kallas i folkmun för Ströget. Längs med vägen planterades en allé med träd. Kanske var det den stora bristen på träd på Falbygden som fick staden att planterade allén. Trädplanteringar och alléer har ända sedan dess varit ett karaktärsdrag för staden.

År 1867 öppnade en vattenkuranstalt på Mössebergs östsluttning ca 1 km från järnvägsstationen. Det strategiska läget nära järnvägsstationen och Mössebergs klara luft och rena källvatten ansågs viktiga. En Stockholmare med krämpor kunde avresa på morgonen och vara på Mössebergs kurort på eftermiddagen. Runt kurorten anlades en stor park och ett antal villor. På Mössebergs platå byggdes ett utsiktstorn (1902) som blev ett tydligt landmärke.

År 1850 bodde 693 personer i Falköping. År 1900 hade antalet ökat till 3 134 personer. Den lilla köpingen som blev till i en vägkorsning, ökade nu i storlek tack vare järnvägsknuten strax norr om staden.

Stationshuset, Falköping Ranten, från 1935 är ett av landets främsta funktionalistiska byggnadsminnesmärken, och Sveriges enda järnvägsstation som är K-märkt.


Näringsliv

Bland företag i Falköping med omnejd kan nämnas:

Falköpings vänorter

Falköping har fem vänorter[2]:

Falköping är också som första stad i Sverige som är med i det internationella nätverket Cittaslow.

Kända personer med anknytning till Falköping

Noter

  1. ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
  2. ↑ Vänorter - Falköpings kommun
  • Bo V:son Lundqvist: Falköping genom tiderna - del I, 1940. 
  • Bo V:son Lundqvist: Falköping genom tiderna - del 2-3, 1940. 
  • Ulla Nordmark: Boken om en kurort - Mösseberg, 1994. ISBN 9153639855. 
  • Carl von Linné: Carl Linnæi Wästgötaresa, 1928. 

Se även

Falköping från Mösseberg. I bakgrunden i öster Ålleberg. Stadens centrum och Sankt Olofs kyrka bakom silon till höger i bild. Järnvägsstationen utanför bildens vänstra kant.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Falk%C3%B6ping"
Personliga verktyg