Slutarpsdösen
Från Rilpedia
Koordinater: Slutarpsdösen är en kistformad dös från bondestenåldern belägen strax nordväst om Slutarps samhälle i Kinneved socken i Falköpings kommun i före detta Skaraborgs län i nuvarande Västra Götaland och enligt äldre indelning i Frökinds härad i Västergötland. Slutarpsdösen ligger i den sydligaste delen av Falbygden.
Slutarpsdösen upptäcktes i februari 1910 i samband med att man bröt sten till ett kvarnbygge. I september samma år grävdes graven ut av Sune Lindqvist. Lindqvist ansåg att graven i fråga var en dös varför den kom att kallas Slutarpsdösen. Dösen var en sensation eftersom man då inte kände till några andra dösar i inlandet.
Slutarpsdösens gravkammare är närmast rektangulär, 2 meter lång, knappt 1 meter bred och täcks av ett enda takblock. Denna döstyp är vanlig i Danmark och är där den äldsta döstypen.
Gravkammaren innehöll skelett från 30-34 individer. Gravgåvorna var få, endast tre bärnstenspärlor. Den största av pärlorna var klubbformig av en typ som är typisk för trattbägarkulturen och vanlig i gånggrifterna på Falbygden.
Takblocket är cirka 3,5 meter långt, 2 meter brett och 0,5 meter tjockt. Takblockets ovansida är översållat med enkla hällristningar, vilka består av tre par fotsulor, cirka tio avlånga fördjupningar och över 100 skålgropar. 25 av skålgroparna är förbundna med rännor.
Gravkammaren omges av en hög, som är cirka 15 meter i diameter och 1 meter hög. I högen hittades även en mindre skålgropssten.
På 1960-talet omtolkade forskarna Slutarpsdösen som en hällkista från slutet av bondestenåldern (senneolitikum) på grund av gravkammarens kistform. Våren 2000 gjordes fem C14-dateringar, som alla hamnade i intervallet 3350 - 3100 f.Kr., vilket tydligt visade att det är fråga om en dös och inte en hällkista. Dösen är alltså inte lika gammal, som dösar av samma typ i Danmark, utan snarare jämngammal med Falbygdens gånggrifter.
Takblocket består av glimmerskiffer och detta gör att skålgroparna på takblocket håller på att vittra bort. Mellan åren 1997 och 2001 hölls takblocket övertäckt för att få död på de lavar, som växte på takblocket, och därigenom hindra vittringen. Somrarna 2001 och 2002 gjordes en dokumentation genom digital stereofotografering av takblocket. Vittringshastigheten visade sig då vara större än man förväntat sig. Takblocket hålls därför övertäckt om vintrarna för att undvika frostskador.
Slutarpsdösens exakta position är 58° 05' 24" N och 13° 30' 44" Ö eller enligt RT90 X 6442989 och Y 1364774.
Källor
- Sune Lindqvist, "Två västgötska grafbyggnader från stenåldern: II. Dös vid Slutarp, Kinneved sn, Frökinds hd" ur Fornvännen 1911 (1911) sidorna 130-140.
- Per Persson & Karl-Göran Sjögren, Falbygdens gånggrifter – Del 1. Undersökningar 1985-1998 (2001).
- Peter Jankavs, "Slutarpsdösen - hotat kulturarv" ur Blommande trädgårdar och grönskande parker - Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 2001-2002 (2002), sidorna 145-153.
- Karl-Göran Sjögren, "Mångfalldige uhrminnes grafvar..." Megalitgravar och samhälle i Västsverige (2003).
- Gunnar Creutz, "Nu vet man att Slutarpsdösen är en dös" ur Falbygden 57 (2003) sidorna 68-74.
Externa länkar
|
||||||
