Gravfält
Från Rilpedia
Foto: Holger Ellgaard
Gravfält är en fornlämning som är ett område med gravar eller gravhögar. En praktisk definition är att det bör finnas minst fem gravanläggningar på begränsat inbördes avstånd.[1] I många forntida samhällen brukade man avskilja mark som bara användes för gravar; detta avspeglar det forntida samhället och de religiösa idéer som fanns.
Norden
I Norden finns bara ett fåtal gravfält från de jagande stenålderskulturerna. Under bronsåldern är ensamstående gravmonument vanligast. Under äldre järnålder tar gravfälten över för att förekomma genomgående under yngre järnålder. Deras storlek beror främst på samhällets befolkningsunderlag och när de använts.[2]
Gravfälten placerades ofta i anslutning till gårdar och byar. Under yngre järnåldern brändes den döde vanligen på bål, de brända benen samlades ihop med personliga föremål i ett lerkärl, sedan begravdes de döda ofta tillsammans med äldre generationer i gravhögar. Först vid kristendomens införande i Sverige, i slutet av 1000-talet, infördes gemensamma gravfält vid kyrkan och de gamla gårdsgravfälten övergavs.
Svenska gravfält omfattas av kulturminneslagen. Den nuvarande lagen är från 1989, men har sitt ursprung på 1660-talet.
Lista över gravfält i Sverige
- Gravfältet nära Stora Kungsladugården - (Nyköping)
- Gålrums gravfält - (Gotland)
- Gödåkers gravfält - (Tensta i Uppland)
- Greby gravfält - (utanför Grebbestad i Bohuslän)
- Jordbro gravfält - (på Södertörn)
- Hundhamra - (Botkyrka)
- Kaknäs - (Norra Djurgården)
- Li gravfält - (Fjärås Bräcka i Halland)
- Trullhalsars gravfält - (Gotland)
- Tuna gravfält -(sju kilometer öster om Västerås)
- Walmundsö - (Södra Djurgården)
- Åsa gravfält (Selaön, Strängnäs kommun)
