Hundhamra
Från Rilpedia
Hundhamra, äldre stavningar Hundhamar (Erikskrönikan), Hundhamer (1453), Hundhambre (1460), är ett gammalt namn på en nu försvunnen gård som låg ca 600 m SO om Norsborgs herrgård, i närheten finns även Hundhamras fornborg.
Historia
"Hund" är avlett av talet "hundra" och betyder "stor". "Hammar" betyder "bergknalle, klippa". Ortnamnet "Hundhammar" syftar på den avlånga förkastningsbrant som avgränsar gården från Mälaren i nordöst. Om mäktiga män vittnar också de stora gravhögarna på gravfältet öster om gården. I en av högarna som undersöktes år 1939 hittades fragment i guld från ett av Nordens praktfullaste svärd från 600-talet. I Erikskrönikan, en historisk berättelse på vers från medeltiden om Sverige och Folkungaätten, berättas om en händelse under 1200 talet när stormannen Jon Jarl blev dräpt av ester som förföljt honom in i Mälaren:
"Hans hustru rymde till Hundhammar, hon hade sorg och mycket jammer i sitt hjärta och i sin huga. Då tog den ädla, rena fruga och samlade folk och mycken makt och dram dem alla, så är mig sagt uppå ett berg, heter Estaskär, Alla läto det livet där. Och hon lät draga deras skepp å land och bränna förty att sorgen var kommen till henna."
Ägarlängd
Tidigaste kända ägarna till gården är hertigarna Valdemar Magnusson och Erik Magnusson. Det var härifrån de år 1306 anträdde den ödesdigra färden till Håtuna för att fånga sin bror kung Birger Magnusson av Sverige i de tre brödernas kamp om kungakronan. Kampen slutade år 1317 med det ödesdigra Nyköpings gästabud.
Hundhammar började kallas Borg på 1600-talet. På 1790-talet köpte Johan Liljencrantz, Gustav III:s finansminister, fastigheten och byggde år 1812 de nuvarande husen närmare Mälaren. Han gav gården namnet Norsborg efter sin maka Eleonora.
Hundhamras fornborg
Hundhamras fornborg ligger ca. 500 meter syd om Norsborgs herrgård. Fornborgen hörde förmodligen till gården Hundhamra (Hundhammar), ca. 700 år efter Kristus. Gravfältet i närheten vittnar om att Hundhamra var en rik stormannagård under yngre järnåldern. Läget vid Mälaren var väl valt, här fanns under forntiden viktiga farleder. All handel och transport gick via sjövägen, landsvägar var i det närmaste obefintliga. Vattennivån var under 700-talet p.g.a. landhöjningen ca. fem meter högre än idag, det innebär att borgen var omgiven av vatten på tre sidor och därmed lätt att försvara.
Idag finns spår av stenmuren kvar uppe på höjden. Ursprungligen var borgen förmodligen utrustad med en träpalissad, liknande palissader har hittads vid utgrävningar på jämförbara fornborgar. Fornborgar i Mälardalen anlades sannolikt någon gång under folkvandringstid, 200-550 eKr. De var förmodligen även statussymboler, eftersom de var resurskrävande att bygga och låg väl synliga i landskapet.