Greve
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Greve (olika betydelser).
Greve är en adlig värdighet. En grevinna är vanligen på samma sätt en hustru eller dotter till en greve. Titeln infördes i Europa av Karl den store och är högadlig.
Internationellt varierar reglerna huruvida samtliga medlemmar av en grevlig ätt bär titeln, eller endast huvudmannen. I till exempel Storbritannien innehas den motsvarande titeln earl i princip endast av huvudmannen eller av den som förlänats titeln.
Sverige
I Sverige var greve den högsta adliga värdigheten, som följdes av friherre och riddare. Den infördes år 1561 och Sverige har för närvarande 46 levande grevliga ätter. Totalt introducerades 142 grevliga ätter på Riddarhuset.
I Sverige bär alla medlemmar av en grevlig adelsätt titeln, om anfadern upphöjts till grevlig värdighet före 1809. Undantag finns dock, där endast huvudmannen bär titeln även där ättens stamfader upphöjts till grevlig värdighet före 1809, ett av dem släkten Beck-Friis. [1] I de ätter vars anfäder upphöjdes till grevlig värdighet efter år 1809, det vill säga enligt § 37 i 1809 års regeringsform, bär endast släktens huvudman formellt titeln.
Första gången en svensk kung utsåg grevar var vid Erik XIV:s kröning år 1561, då denne lät dubba sina tre närmsta manliga släktingar utanför kungahuset till grevar. Dessa var:
- marsken Svante Sture d.y., kusin till kungens far
- rikshovmästaren Peder Bragde, kusin till kungen själv
- riksrådet Gustav Johansson (Tre Rosor), kusin till kungens far.
Svante Sture dödades i samband med Sturemorden och ätten tre Rosor dog ut 1612 vilket medförde att Peder Bragdes ätt Braheätten blev greveätt nummer 1 vid introduktionen på Riddarhuset 1625.
År 1664 fanns i Sverige cirka 13 grevliga och friherrliga familjer. Drottning Kristina ökade kraftigt antalet grevar (och även antalet adliga ätter i lågadeln) för att splittra adeln och ge glans åt sitt hov. Hon dubbade under sin tioåriga regeringstid 18 personer till grevar.
Historia
Karl den store införde bland annat titlarna greve och hertig som representanter för kungamakten i olika delar av riket, det vill säga en sorts landshövdingar. Ursprungligen betydde latinets motsvarighet för greve, comes, ungefär "kompanjon" (vid det romerska kejsarhovet). Ordet greve kommer från tyskans graf och härstammar troligen från grekiskans grafein, "att skriva". Ordet betydde alltså antagligen från början ungefär "skrivare", en sorts ämbetsman.
Gränsområden kallades marker, och administrerades till en början rent militärt, av markgrevar, som alltså var greve av ett "mark"-område. Markgreve motsvaras i Sydeuropa, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Storbritannien av titeln markis. Claes Lagergren är den enda kända svensk som fått denna titel.
Titeln markgreve kom under medeltiden att bli en furstetitel, till exempel markgrevarna av Baden (tidigare tysk historia). Det har i Europa, främst i Tyskland, dessutom funnits fler sorters grevetitlar utöver markgreve, såsom pfalzgreve, lantgreve och borggreve.
Grevar kunde också ha en person som sin vikarie eller ställföreträdare, på latin Vice Comes ("vicegreve"). På svenska är översättningen av titeln vikomt. Detta gav upphov till en särskild titel på kontinenten översatt till en rad olika språk: engelska Viscount, franska och tyska Vicomte, polska Wicherabia, italienska Visconte, spanska Vizconde, portugisiska Visconde. I Benelux motsvaras titeln vikomt av borggreve (nederländska burggraaf, äldre flamländska burg- eller burch-graeve).
Se även
|
||||||||
