Ringvägen, Stockholm

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Albert Lindhagens plan för Södermalm 1866
Korsningen Ringvägen och Götgatan år 1950. Källa: Stockholmskällan
Ringvägen år 2008, österut strax före Götgatan, i bakgrunden syns Åhléns torn

Ringvägen är med sina 3 km den längsta gatan på Södermalm i Stockholm, namngiven i samband med namnrevisionen 1885.

Ringvägen går i en halvcirkel från Skinnarviksberget via Skanstull till Vita Bergen. I den ursprungliga stadsplanen från 1880-talet, framtagen av Albert Lindhagen, en av dåtidens mest kända stadsplanerare, var förslaget att Ringvägen skulle gå ända från Söder Mälarstrand genom Vita Bergen till Stadsgården, och Danvikstull, men så blev det inte. Kopplingen till Söder Mälarstrand hade krävt en omfattande bergsskärning i stil med Torkel Knutssonsgatans anslutning till Söder Mälarstrand. I öster skulle en förlängd Ringvägen ha delat Vita Bergsparken i två delar. Idag slutar Ringvägen i väster några kvarter norr om Hornsgatan, vid Yttersta Tvärgränd, och i öster stannar den vid Malmgårdsvägen.

Som ett alternativt namn diskuterades även "Södra Esplanaden", men 1885 fastställde namnberedningen namnet "Ringvägen". Under många år fanns Ringvägen som en separat gata mellan Bondegatan och Skånegatan. I folkmun och av Sofiaborna benämns denna vägstump för "Lilla Ringvägen"[1].

"Ringvägen" var även namnet på en spårvägsstation som låg under Götgatan mellan Allhelgonagatan och Ringvägen i den så kallade Katarinatunneln, 1933-1950. Tunnelbanan ersatte 1950 och stationen döptes om till Skanstull.

Några adresser och hus längs vägen

Noter

  1. Stockholms Gatunamn, Allmänna Förlaget, 1986. Sida 224

Externa länkar

Personliga verktyg