Reykjavik
Från Rilpedia
| Mall:Landsdata Island Reykjavik Siffrorna avser orten |
|
|---|---|
 |
 |
| Folkmängd(2008) | 119 848 (200 969)Se mer |
| Region | Reykjavik norra Reykjavik södra |
| Kommun | Reykjavik |
| Webbplats | webbplats |
Reykjavik (på isländska Reykjavík) är Islands huvudstad och största stad. Namnet betyder Rökvik eller snarare Rökavik, det vill säga "rökarnas vik". Detta namn fick viken och trakten efter anblicken av gejsrarnas ångpelare, från de varma källor som än idag ligger i närheten.
Reykjavik är världens nordligaste och Europas västligaste belägna huvudstad. Staden ligger på latitud 64°08' N, inte långt från polcirkeln, som ligger på 66°33' N. Under den mörkaste årstiden lyser solen endast fyra timmar per dag, och under sommaren är det dagsljus nästan dygnet runt. Reykjavik ligger på sydvästra Island, på Faxefjordens södra strand. Den har omkring 120 000 invånare och är mittpunkt för Islands ekonomiska aktivitet.
Reykjavik antas vara den första permanenta bosättningen på Island, den ska grundats omkring år 870 av Ingólfur Arnarson. Fram till 1900-talet fanns dock ingen stadsbebyggelse på platsen. Staden i sig grundades 1786 som en officiell handelsstad och växte kraftigt under de närmaste årtiondena, då den utvecklades till ett regionalt centrum för kommers, befolkning och regeringsaktiviteter.
Idag är Reykjavik centrum i Reykjaviks storstadsområde, som med sina 200 000 invånare är Islands enda storstadsområde. Staden tillhör världens modernaste städer i ett av världens mest utvecklade länder, och dess invånare åtnjuter ett välfärds- och infrastruktursystem i världsklass.
Reykjavik är sedan 1845 säte för Alltinget, Islands parlament, som upprättades 930 på Þingvellir. De flesta andra statliga myndigheter ligger även de i staden. Reykjaviks borgmästare heter Ólafur F. Magnússon.
Innehåll |
Geografi
Reykjavik ligger i sydvästra Island, och områdets kust karaktäriseras av halvöar, vikar, sund och öar. Under istiden för omkring 10 000 år sedan täckte en stor glaciär stora delar av stadens yta, och sträckte sig så pass långt ut som till Álftanes. Andra delar av staden täcktes av havsvatten. I de varma perioderna mot istidens slut utgjorde vissa kullar öar. Den före detta havsnivån indikeras av sediment som når upp till 43 meter över den nuvarande havsnivån. Kullarna Öskjuhlíð och Skólavörðuholt verkar vara rester av före detta sköldvulkaner som var aktiva under istidens varma perioder.
Efter istiden reste sig landet då glaciärerna smälte, och började se ut som det gör idag.
Huvudstadsområdet fortsatte dock att påverkas av jordbävningar och vulkanutbrott, som exempelvis en i bergskedjan Bláfjöll för 4500 år sedan, när lava flödade nerför Elliðaádalen och nådde havet vid bukten Elliðavogur.
Den största floden som rinner genom staden är Elliðaá, som inte är farbar. Floden tillhör landets främsta laxfiskeområden. Berget Esja är det högsta i stadens närhet.
Staden ligger främst på Seltjarnarnes-halvön, men förorterna sträcker sig långt i syd och öst. Staden är utspridd, de största delarna av den består av villaförorter, och i de yttre förorterna är det ofta långt mellan områdena.
Klimatet i Reykjavik är tempererat, staden ligger i den norra gränsen för denna klimatzon. Placeringen vid havet gör dock att staden är vindutsatt. På sommaren är temperaturen normalt mellan 10 och 15°C. Den upplever i genomsnitt 213 dagar per år med mätbar nederbörd.
Historia
Reykjavik är Islands äldsta bygd, dit Ingólfur Arnarson kom sjövägen runt år 874 och blev Islands förste nybyggare. Detta beskrivs i Landnámabók, eller bosättarboken. Stadens namn ska ha inspirerats av ångan från de heta källorna, då Reykjavik är isländska för Rökviken.
Reykjavik nämns inte i några medeltida källor förutom som vanlig jordbruksmark, men under 1700-talet började staden byggas. De danska ledarna på Island stod bakom idén om en lokal industri på Island som skulle stimulera öns utveckling. 1752 donerade den danska kungen Reykjavik till Skúli Magnússon, och på 1750-talet byggdes flera hus för att husera ylleindustrin som under de närmaste årtiondena kom att bli Islands viktigaste arbetsgivare. Kompaniet som leddes av Skúli Magnússon fokuserade även på fiske, svavelbrytning, jordbruk och skeppsbygge.
Den danska kronan avskaffade handelsmonopolet 1786 och gav sex bosättningar på ön exklusiva handelsrättigheter, Reykjavik var en av dessa och var den enda som kom att behålla sina rättigheter permanent. 1786 anses vara året då staden grundades, och ett 200-årsjubileum firades år 1986. Handelsrättigheterna var dock fortfarande begränsade till den danska kronan, och danska handlare fortsatte att dominera handeln på ön. Deras handelsinflytande ökade under de närmsta årtiondena, men 1880 infördes frihandel för samtliga nationaliteter och de isländska handlarnas inflytande började öka.
Nationalistiska åsiktsströmningar började bli inflytelserika under 1800-talet och tanken på ett självständigt Island började spridas. Reykjavik, som enda stad, blev en smältdegel för dessa åsikter. Självständighetskämpar insåg att det var viktigt att staden var stark för att nå sitt mål. Därmed är de flesta viktiga åren i Islands självständighetskamp viktiga även för Reykjavik. År 1845 återupprättades i Reykjavik Alltinget, som varit öns generalförsamling och grundats år 930. Ett par årtionden tidigare hade det avskaffats (som domstol) och hade då varit lokaliserat till Þingvellir. På den tiden fungerade det bara som en rådgivande församling, som hade till uppgift att rådgiva den danske kungen om isländska angelägenheter. Att placera Alltinget i Reykjavik gjorde i praktiken att staden blev Islands huvudstad. 1874 gavs landet en konstitution, och med den fick Alltinget en begränsad form av lagstiftande makt och blev i grund och botten vad det är idag. Nästa steg var att flytta den verkställande makten till Island, vilket genomfördes 1904 då landet fick sin första premiärminister. Det största steget mot självständighet togs den 1 december 1918 när Island blev en självständig stat under den danska kronan (personalunion), kungariket Island.
Under 1920- och 1930-talen var majoriteten av Islands fisketrålarflotta baserad i Reykjavik och torskfiske var huvudindustrin. Den stora depressionen drabbade dock staden hårt med arbetslöshet och ibland våldsamma fackförbundsstrider som resultat.
På morgonen den tionde maj 1940, efter att Danmark ockuperats av Nazityskland den 9 april samma år, angjorde fyra brittiska krigsfartyg Reykjaviks hamn. Inom ett par timmar var de allierades ockupation av Reykjavik färdigställd. Inget väpnat motstånd gjordes, utan taxi- och lastbilsförare hjälpte till och med invasionsstyrkan, som inte hade några motorfordon med sig. Den isländska regeringen hade ett flertal gånger blivit tillfrågad av den brittiska regeringen om man var beredd på att tillåta en ockupation av ön, men den besvarade det hela med att det skulle gå i strid med den neutralitetsprincip som den danska regeringen hade haft före tyskarnas ockupation. Danmark och Island hade då ännu formellt gemensam utrikespolitik, som det enda gemensamma förutom kungen. Under resten av krigsåren byggde brittiska och även amerikanska soldater upp baser i Reykjavik. Antalet utländska soldater i staden blev till slut ungefär av detsamma som stadens lokala befolkning.
| 1801 | 600 |
|---|---|
| 1860 | 1 450 |
| 1901 | 6 321 |
| 1910 | 11 449 |
| 1920 | 17 450 |
| 1930 | 28 052 |
| 1940 | 38 308 |
| 1950 | 55 980 |
| 1960 | 72 407 |
| 1970 | 81 693 |
| 1980 | 83 766 |
| 1985 | 89 868 |
| 1990 | 97 569 |
| 1995 | 104 258 |
| 2000 | 110 852 |
| 2005 | 114 800 |
| 2006 | 115 420 |
| 2007 | 117 721 |
| 2008 | 119 848 |
Ockupationen gav positiva ekonomiska effekter för staden. Arbetslösheten från depressionsåren försvann och byggnadsindustrin fick ett uppsving. Britterna byggde Reykjaviks flygplats, som fortfarande idag är i bruk för inrikesflyg, och amerikanerna byggde Keflavíks flygplats som är Islands huvudsakliga internationella flygplats. 1944 grundades republiken Island och en folkvald president ersatte kungen och riksföreståndaren, som verkat under krigsåren istället för den danska regeringen, eftersom ön hade varit avsnörd från Danmark. Presidentens kontor placerades i Reykjavik.
Under efterkrigstiden accelererade stadens tillväxt. Staden upplevde en massinflyttning från landsbygden, främst på grund av förbättrad jordbruksteknologi som minskade behovet av arbetskraft, och även på grund av befolkningsökningen som berodde på ökad levnadsstandard. Majoriteten av de som flyttade var unga människor och staden blev demografiskt sett en ung stad. Utvecklingen till en modern stad gick fort. Privatbilar blev vanliga och moderna lägenhetskomplex började byggas i de växande förorterna. Reykjavik förlorade till största delen sin bykänsla.
Reykjavik har under de senaste två årtiondena kommit att bli en viktig deltagare i den globala debatten. 1986 års Reykjavik Summit mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov befäste stadens nyfunna internationella status. Avreglering inom den finansiella sektorn och IT-vågen under 1990-talet har återigen förändrat Reykjavik. Den finansiella sektorn och informationsteknologin är numera betydande arbetsgivare i staden.
Staden har under senare år fostrat flera världskändisar, såsom musiker som Björk och Oddur Sigurjónsson och band som Múm och Sigur Rós.
Demografi
Reykjaviks befolkning uppgick i juli 2008 till 119 848 invånare, och storstadsregionen har 200 969 invånare. Sex av Islands kommuner ligger i huvudstadsområdet, som i princip är sammanvuxna till en stor tätort. Dessa är:
- Álftanes: 2 455 invånare
- Garðabær: 10 272 invånare
- Hafnarfjörður: 25 434 invånare
- Kópavogur: 29 795 invånare
- Mosfellsbær: 8 479 invånare
- Seltjarnarnes: 4 445 invånare
Sevärdheter
- Alltinget, Islands parlament.
- Hallgrímskirkja, stadens högsta byggnad.
- Kringlan, Islands näst största köpcentrum.
- Nauthólsvík, sandstrand med uppvärmt havsvatten.
- Perlan, glasdom, restaurang (byggd ovanpå stadens vattenreservoarer).
- Ráðhús Reykjavíkur, stadens rådhus med utställningar och en tredimensionell islandskarta.
- Tjörnin, damm intill rådhuset.
- Þjóðminjasafn, nationalmuseet.
- Þjóðmenningarhúsið, Kulturhuset, med bl.a. handskriftsutställning.
Kultur
Reykjavik är även Islands kulturella centrum, med dess museum, teatrar och operahus. Stadens sju sim- och badanläggningar, som värms med hjälp av de varma källorna, är mycket omtyckta av både islänningar och turister.
Reykjavik är platsen där romanen (och filmen) 101 Reykjavik utspelar sig, och speciellt nattklubben Kaffibarinn (som i romanen benämns K-baren) har uppnått kultstatus. Överhuvudtaget är staden känd för att hysa ett fartfyllt nattliv, där diskoteket Nasa är en av de viktigaste samlingsplatserna.
Kommunikation och infrastruktur
Vägar
Island har en av världens högsta bilar per invånare-tal, men Reykjavik lider inte allvarligt av trafikstockningar. Längs med hela staden löper flerfiliga vägar som knyter an de olika bostadsområdena och förorterna. Det finns också gott om parkeringsplatser i de flesta områdena.
Lokaltrafiksbussarna, Strætó, binder samman Reykjavik med omgivande kommuner, samt med staden Akranes, cirka fem mil norr om Reykjavik.
Reykjaviks huvudbusstation för distanstrafik, BSÍ, ligger i närheten av inrikesflygplatsen. För att komma till Islands internationella flygplats i Keflavík, tar man flygbussen från BSÍ.
Flygplatser och hamnar
Reykjaviks flygplats, den andra största flygplatsen i landet efter Keflaviks flygplats, är placerad inne i staden, precis söder om centrum. Den används främst för inrikesflyg samt flyg till Grönland och Färöarna. Den byggdes av den brittiska ockupationsstyrkan under andra världskriget, och låg då i utkanten av den mycket mindre staden. Under senare år har flygplatsen varit mål för en del kontroverser, eftersom den tar upp mycket värdefull mark i centrala Reykjavik.
Reykjavik har två hamnar, den gamla hamnen nära centrum som främst används av fiskare och kryssningsfartyg, och Sundahöfn i öst som är landets största frakthamn.
Uppvärmning
De heta källorna har gett staden en unik möjlighet. De flesta husen i staden värms av geotermisk energi. Det är det största systemet av sitt slag i hela världen.
Ekonomi
Stadens viktigaste näring är tjänstesektorn (80 %) (varav handel 16 %, vård m.m. 15,5 %, finans-, försäkrings- och fastighetssektorn 16 %, hotell- och transport 12 %), därefter industri 18,9 % (varav fiskindustri 0.5 %), fiskenäring 1 %.[1] Turism och utveckling av datorprogram är betydande och växande.
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Wikimedia Commons har media som rör Reykjavik
- ↑ Hagstofa Islands, motsvarigheten till SCB i Sverige.
Externa länkar
- Reykjavík.is
- BloggingReykjavik- Reykjavik bilder
|
|||||||||||
