Ragnar Östberg
Från Rilpedia
Ragnar Östberg, född 14 juli 1866 i Stockholm, död 5 februari 1945 i Stockholm, svensk arkitekt och konstnär, professor i arkitektur vid Konsthögskolans i Stockholm arkitekturskola 1922-1932. Känd som en av det tidiga 1900-talets främsta svenska arkitekter, och den ledande kreatören bakom Stockholms stadshus.
Innehåll |
Biografi
Ragnar Östberg var son till revisorn Carl Östberg och Erika Kindahl. Han utbildade sig först till affärsman och öppnade kontor på Skeppsbron i Stockholm, men började studera arkitektur vid Kungliga tekniska högskolan och Konstakademien. Som stipendiat gjorde Östberg en studieresa på cykel till England, Frankrike, Italien och Grekland 1896-1899.
Under åren 1904-1907 vistades Ragnar Östberg tillfälligtvis i Umeå och han hade tidigare haft anställning hos Umeås förre stadsarkitekt Fredrik Olaus Lindström. Östberg hann under de åren uppföra minst tre byggnader av vilka en – Teaterhuset – brann ner redan 1913, medan de andra två, Scharinska villan och Aschanska villan blivit byggnadsminnen. Dessa utgör idag ett betydelsefullt visuellt inslag i Umeås stadsbild. Därefter var Östberg främst verksam i Stockholm, med bland annat ett flertal högreståndsvillor och under många år inte minst det monumentala stadshuset.
Han var gift två gånger. Första hustrun var Elsa Skoglund 1909-1919, och andra Carin Thiel från 1919. I sitt andra äktenskap fick han dottern Susanna Östberg, som är Povel Ramels änka, friherrinna, sångerska och skådespelerska.
Gaturummet Ragnar Östbergs plan i Stockholm är uppkallat efter honom. Under sin livstid erhöll han flera utmärkelser, bland annat guldmedaljer från The Royal Institute of British Architects och från The American Institute of Architects, samt utnämnd till hedersledamot av Royal Academy och ordförande i Stockholms skönhetsråd.
Östberg är också den som myntat titeln "borgarråd" för kommunalråden i Stockholm.[källa behövs]
Estetik och influenser
Östbergs säregna stil är ett resultat av de intryck han fick under sin vistelse utomlands samt inflytanden från sekelskiftes nationella romantik; det leder in i 1920-talets ståtliga ambitioner att sammanfoga det nationella med det klassiskt monumentala.
Hans stil beskrivs som eklektisk där kosmopolitiska och exotiska drag förenas med storsvenska ideal med ett snillrikt sinne för detaljer. Stilen bär tydliga spår av Arts and Crafts, William Morris hantverkarideal, samt senviktorianska och gotikinspirerade arkitekter som Philip Webb, Norman Shaw och Charles Francis Annesley Voysey. Han räknas som en av de mest betydelsefulla svenska arkitekterna, trots att hans klassiska stil stod i motsättning till den framväxande funktionalismen.
Fastän mest verksam och berömd som arkitekt, kan Östberg också ihågkommas som scenograf. Han gjorde scenografin till operan Aida på Kungliga Teatern (Stockholmsoperan)1925. Han fick också beställning på scenografin till Kung Lear på Dramatiska teatern 1928 och levererade 22 skisser. På grund av teaterns ekonomiska trångmål kom dock dessa aldrig till gestaltning på scenen utan ersattes av en billigare scenografisk lösning.
Mer välkänd är nog den klassiska svenska brevlådan som han formgav som ett hus på 1910-talet. Modellen var i bruk till 1960-talet.
Stockholms stadshus
Det är främst som arkitekten bakom Stockholms stadshus som Ragnar Östberg är känd. Han började skissa på utformningen redan 1903. Från början var det tänkt att det skulle bli en tung byggnad av granit i jugendstil, men Östberg ändrade sig och byggnaden uppfördes i stället i rött tegel.
Nationella inslag är borggården som påminner om svenska renässansslottet Gripsholm. Viktigare är påverkan från italienska palats, till exempel Dogepalatset (Palazzo Ducale) i Venedig, samt bysantinsk stil med mosaiker.
När Östberg fick uppdraget var det tänkt att byggnaden skulle rymma både stadshuset och Stockholms rådhus, men 1911 beslutades det att Carl Westman skulle anlitas till uppförandet av rådhuset. Stadshuset blev mycket dyrare än vad som anslagits och hade inte kunnat färdigställas utan donationer av Knut Agathon Wallenberg. Kostnaden blev slutligen 18,5 miljoner kronor i dåtidens penningvärde.
Verk i urval
Som exempel på Ragnar Östbergs byggnadsverk kan nämnas:
- Sommarvilla för Eva Bonnier på Dalarö (1904)[1][2]
- Villa Ekarne på Djurgården i Stockholm (1905)
- Villa Pauli i Djursholm (1905)
- Scharinska villan i Umeå (1905)
- Aschanska villan i Umeå (1906)
- Östermalms läroverk, "Östra Real" i Stockholm (1906-1910)
- Villa Yngve Larsson i Storängen i Stockholm (1907)
- Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm (1909)
- Villa Mullberget på Djurgården i Stockholm (1909)
- Patent- och registeringsverket i Stockholm (1911-1921)
- Villa Geber i Diplomatstaden i Stockholm (1913)
- Carl Eldhs ateljemuseum, i Bellevueparken, Stockholm (1918)
- Stockholms stadshus (1923)
- Kullagård, Veddige (1905)
- Riksbron i Stockholm (1926-1930)
- Villa Bonnier i Diplomatstaden i Stockholm (1927)
- Helsingborgs krematorium (1929)
- Industricentralen, Stockholm (1929-37)
- Värmlands nation i Uppsala (1930)
- Stagneliusskolan i Kalmar (1931-32)
- Sjöhistoriska museet, Stockholm (1933-1936)
- Zornmuseet i Mora (1938-1939)
Bilder
 Villa Ekarne |
 Villa Pauli |
 Villa Mullberget |
 Villa Geber |
 Villa Mullberget |
 Carl Eldhs ateljémuseum |
 Sjöhistoriska museet |
 Villa Bonnier |
Referenser
- ↑ http://www.webforum.com/stockholmsbebyggelse/web/page.aspx?pageid=31787
- ↑ Byggnadsminnesmäkt, se även Lista över byggnadsminnen i Stockholms län
- Cornell, Elias, Ragnar Östberg - en svensk arkitekt (1966)
- Thelaus, Erik, Umaniora, kapitlet "Ragnar Östbergs byggnader i Umeå" s. 33-45 (Umeå 1983)
- Söderberg, Rolf, "Östberg, Ragnar" i Svenska Män och Kvinnor del 8 (Sthlm 1955)
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Ragnar Östberg
- Arkitekt Nils Einar Eriksson 1899-1978 (Inspelad intervju där Nils Einar Eriksson berättar om studieåren med Ragnar Östberg som lärare.)
