Svenska ortnamnsefterled

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Om ortnamn i övrigt, se huvudartikeln Ortnamn.

Denna artikel börjar med en en allmän inledning om ortnamnsforskningen. Därefter följer en förteckning över ett antal vanliga svenska ortnamnsefterled. Beteckningen efterled avser ett sammansatt ords sista led. Många ortnamn är sammansatta av förled och efterled, men det finns också osammansatta ortnamn som Vi och Boo. Många ortnamn har böjningsändelser som till exempel -a i Mora, -e i Slite och -om i Krokom. Även avledningsändelser förekommer, som -und i Ragunda, samt den mycket vanliga ändelsen -inge, -unge i Haninge, Skuttunge.

Innehåll

Allmänt om ortnamnsforskningen

Ortnamns efterled kan ha en betydelse som ännu är fullt begriplig, som till exempel -holm, men också där ordet i efterledet inte längre används i modern svenska, men där man i språkforskningen känner till motsvarigheter till ordet i fornsvenska, isländska, fornengelska etc. Ortnamnen har också ofta förvanskats så att man måste gå tillbaka till äldre källmaterial för att få se hur ortnamnen ursprungligen kan ha låtit för att utröna betydelsen av dem.

I vissa enskilda fall har betydelsen av ett efterled inte heller kunnat fastställas eller endast kunnat begripas med vissa tveksamheter på grund av att jämförelse endast förelegat med ett ord på fornengelska etc. Det gäller till exempel efterledet -ust i ortnamnet Orust och förledet Vad i ortnamnet Vadstena, vilka antas syfta på ett fornsvenskt och fornnorskt idag försvunnet vazt/vozt, med motsvarighet i fornengelskan med betydelsen fiskeplats. Samma betydelse föreligger också sannolikt hos efterledet i ortnamnet Alvastra, som då betyder "ål-fiskeplats". Efterledet utgörs då av varianten -vazter (synonym till vazt på samma sätt som holm/holme förhåller sig till varandra) i den plurala formen -vaztra (pluralis genitiv). Pluralformen är vanlig hos ortnamn.[1]

Dessutom kan ortnamn med idag fullt begripligt förled och efterled ha en oklar syftning som ändå gör ortnamnet oklart, till exempel gäller det ortnamnet Stockholm.[2]

Efterledet i ett ortnamn kan ofta ge en uppfattning om ortens ålder och karaktär beroende på jämförelse med arkeologiskt material på jämförbara platser med jämförbara ortnamn och beroende på geologisk aktivitet som landhöjning etc., till exempel om ortnamnet ursprungligen syftat på ett läge vid en idag uppgrundad vik och så vidare. I denna artikel anges därför en del uppgifter om hur gamla en del av ortnamnen antas vara. Det ska dock poängteras att en kyrka också kan ha byggts i utkanten av en äldre bebyggelse och därför fått ett yngre namn, eftersom denna del av socknen hade detta yngre namn (se exemeplvis i artikeln Ucklum om detta ortnamn).

-ala

Exempel

-alt

I kombination med ett förled som slutar på a, ändras ofta efterledet -hult till -alt. Efterledet förekommer i Halland och norra Skåne.

Exempel

-arp

I kombination med namn vars förled slutar på -a (gammal genitivändelse -a, eller -ar), kan efterledet
-torp bli -arp. Exempel är gårdsnamnet Alarp i Östergötland som utvecklats från Allathorp (1381) via Alaorp (1545) till Alarp. [3]

Ortnamnen med efterledet -arp är särskilt vanliga i Skåne, men förekommer även i andra landskap i Götaland.

Se även artikeln om -torp nedan.

Exempel på ortnamn med efterledet -arp

-arve

Efterledet -arve betyder 'arvinge' och förekommer ofta på Gotland, men inte i några andra landskap. Ortnamn med detta efterled bildades huvudsakligen under medeltiden.

Exempel

-arvet

Efterledet -arvet finns enbart i Dalarna och betyder 'arvegods'. Dessa ortnamn bildades under sen medeltid.

Exempel

-benning

-benning är en förkortning av 'hyttobygning', alltså hytta. Efterledet finns i Bergslagen i Fagersta, Norbergs, Avesta och Hedemora kommuner. Namnen är från medeltiden.

Exempel

-berg

Efterledet 'berg' har två olika betydelser.

1/ I Bergslagen har 'berg' ofta med bergshantering att göra och betyder då 'bergslag', 'bergverk', 'gruvfält'.

Exempel

2/ I övrigt betyder efterledet just 'berg'.

Exempel

I samband med ett personnamn syftar 'berg' ofta bara på någon liten höjd.

Exempel

-bo

En betydelse av -bo är 'inbyggare'. Denna betydelse finns i en del häradsnamn och sockennamn.

Exempel

En annan betydelse är 'bygd'. Bland annat finns denna betydelse i en del sockennamn i Gävleborgs län.

Exempel

Betydelsen 'bygd' förekommer även i gotländska ortnamn som slutar på -lingbo. Mellanledet -ling- betyder 'inbyggare' eller 'ättlingar'.

Exempel

En tredje betydelse är 'gård'. Den betydelsen finns i
Bjälbo och Grebo i Östergötland,
som så småningom blev kyrksocknar.

De ortnamn med efterledet -bo som är bygdenamn, sträcker sig ända tillbaka till förhistorisk tid. Däremot är de av de namn som betecknar 'gård' från medeltiden. [4]

-bo, -boda

Efterledet -bo har flera betydelser än de som nämnts ovan. Den allra vanligaste betydelsen är 'bod'. I dessa fall är -bo en försvagad form av -boda. De flesta namnen med efterledet -bo eller -boda är från medeltiden, men det finns också ortnamn av denna typ som är ända från vikingatiden. Efterledet -boda är äldst och började förekomma under vikingatiden, men merparten är från medeltiden och framåt. Från och med 1500-talet började -boda förkortas till -bo. Ortnamnen på -boda och -bo anses ha sitt ursprung i bodar vid slåttermarker. -bo och boda-namnen används ofta i samband med ett förnamn eller en personbeteckning. Under nyare tid har -bo kommit att beteckna ett allmänt 'bebyggelse'. [5]

Exempel på namn med efterledet -bo

Exempel på namn med efterledet -boda

En del boda-namn har ett träd som sin förled.

Exempel

-bodarna

Förledet bodarna betyder fäbodvall.

Exempel

-bol, -böle

Förledet -bol betyder 'gård, nybygge, nyodling'. -bol är en avledning av verbet -bo. Ur -bol har -böle uppstått genom omljud. Dessa förled är från medeltiden och även från nyare tid.
En speciell grupp är de namn som kommer av fornsvenska *nybyli (nybygge) och *þykbyle (tät bebyggelse). Ur *nybyli har namn som Nibble, Nybble, Nöbbele och Nöbble uppstått, och ur *þykbyle kommer Tybble och Tibble. Ortnamnen i denna grupp betecknar ofta stora byar, och dessa byar anses ha uppstått under vikingatiden. De finns i Skåne, Småland, Östergötland och (när det gäller Nibble, Nybble, Tibble och Tybble) framför allt i östra Svealand.
Den yngre bebyggelsen på -bol och -böle, var nybyggen och nyodlingar på utmark. De uppstod med efterledet -bol i västra Götaland, i Värmland, Södermanland och Uppland, och med efterledet -böle i östra Småland, på Öland, i Uppland och i Norrland. [6]


Exempel på -bol:

Exempel på -böle:

-borg/-borga

Betecknar oftast att det legat en större människogjord befästning på platsen eller en naturligt svårframkomlig plats, ett naturligt fäste eller landborg (jämför Landborgen).

Exempel

-born

Efterledet är den bestämda formen av 'bor', 'passage mellan eller utmed vatten'.

Exempel

-by

Det finns 4266 -by i Sverige enligt Lantmäteriet.

Många svenska byar bildades långt före vikingatiden men bröts sönder under laga skiftet och storskiftet. Men namnen lever ofta kvar som by-efterled. Riktiga "äkta" byar försvann efter dessa jordreformer. På den europeiska kontinenten existerar fortfarande byarna, och där ingår bondgårdar som ett naturligt element i bymiljön.

Exempel på ortnamn med by:

  • Husby, Husaby finns i ett stort antal. Betyder administrativ gård för kungen. Kallas senare kungsgård.
  • Lundby finns i ett stort antal och betyder 'by invid skogsdunge'.
  • Norrby, Norby finns i ett stort antal. Betyder byn norr om moderbyn.
  • Väsby finns i ett stort antal. Betyder byn väster om moderbyn.
  • Ösby finns i ett stort antal. Betyder byn öster om moderbyn.
  • Söderby (85 st), Sörby (244 st).

Attundaland:

Tiundaland:

Utomlands:

-byn

Bestämd form av -by, vanligt i norra Sverige.

-dal/-dala/-dalen

Exempel på ortnamn med efterleden -dal/-dala/-dalen

-damm

Exempel

-drag

Efterledet -drag förekommer mest efter ostkusten till och med Gästrikland. Dess betydelse är 'land mellan två vatten, där man måste dra båten'.

Exempel

-ed/-eda

-ed betyder "passage mellan eller utmed vatten"

Exempel på ortnamn med efterledet -ed/-eda

-ene

Efterledet kommer av vin, som betyder 'betesmark; äng. Den förekommer i Bohuslän, Västergötland och Värmland. Namnen med efterledet -vin (som långt senare har blivit -ene), började uppstå vid tiden för Kr f. och har sedan varit produktiva fram till 1000-talet.

Exempel

-fallet

Betyder 'åkerstycke, åkerskifte'; mark där skogen är fälld (ibland för nyodling)'. [7]

Exempel

-fors/-forsa/-forsen

Exempel på ortnamn med efterledet -fors/-forsa/-forsen

-garn

Efterledet kan betyda 'långt, smalt vattendrag; smal udde, eller smal vik'. Det förekommer i Uppland, Södermanland och på Gotland.

Exempel

-haga/-hagen

Exempel

-hammar

Hammar, -hammar kan betyda 'stenig höjd, stenbacke'.

Men den vanligaste betydelsen för -hammar är 'industrianläggning med vattendriven hammare'.

-hamn

Exempel på ortnamn med efterledet -hamn

-hed

-hem

Efterledet hem har flera besläktade betydelser, men är med avseende på ursprunget identisk med dagens svenska substantiv hem. Det är av allt att döma släkt med de grekiska orden keimai (jämför runsvenskans och isländskans heim) och koite som betyder 'ligga' respektive 'läger, liggplats'. Den ursprungligaste betydelsen är därför 'hemvist', 'plats där man slår sig ner', därav den äldsta betydelsen 'trakt, bygd'. Yngre är därför också betydelsen 'gård'. Namnen på -hem hör till de äldsta namntyperna och är oftast namnet på gamla moderbyar, från vilka yngre byar och gårdar flyttats ut från i omgivningen. Ett annat tecken på deras ålder är att dessa by- och gårdsnamn i stor utsträckning också blivit sockennamn. Huvudsakligen är namnen från tiden före vikingatiden och det stora flertalet har sannolikt tillkommit redan under romersk järnålder (Kr.f.-400) eller folkvandringstid (400-550).[8]

Detta efterled förekommer på olika ställen både på kontinenten, England, Shetlandsöarna, Orkneyöarna och i Norden. Kärnområdet i Norden är i Norge, som har cirka ett tusental med detta ortnamnsefterled. I Danmark är de vanliga på Jylland, men förekommer endast sporadiskt på de danska öarna. Island har ett 30-tal namn av en något mer schablonartad karaktär – med naturfenomen som förled, till exempel Sólheimar, Vindheimar. I Finland saknas namnelementet helt.[8]

I Sverige förekommer dessa ortnamn med detta ortnamnefterled i Västsverige, närmare bestämt i Halland, Västergötland, Bohuslän och södra Värmland. Mest (tätast) förekommer de i Skaraborgsområdet och området däromkring med cirka 80 representanter. I övrigt förekommer dessa namn tätast på Gotland och i Ångermanland i Västernorrlands län och det senare området sträcker sig in i Medelpad. Relativt vanliga är ortnamnen också i Uppland och därefter förekommer de mindre och mindre och sporadiskt i Östergötland, Småland, Södermanland, Skåne, Västmanland och Närke och Blekinge (i Blekinge bara ett bevarat namn). I Gävleborgs län, Dalarna, Västerbottens län, Norrbottens län och Öland saknas denna ortnamnstyp helt.[8]

Under 1800- och 1900-talet har hem fått betydelsen 'hem för en namngiven person'.

Exempel på den äldsta betydelsen 'trakt, bygd': Ett antal kyrkbyar på Gotland slutar på hem.

Exempel på namn med den något yngre betydelsen 'gård':

Exempel på sena ortnamn med betydelsen hem för en viss person:

Många ortnamn med slutledet -hem har med tiden spårat ur mer eller mindre och ändrats så att de inte alltid är lätta att identifiera. Exempel på sådana är:

Se även -um.

-hester, -hestra

Betydelsen av detta efterled är omstritt. En möjlig betydelse är 'skottskog, lågskog'. Efterledet förekommer mest i Jönköpings län, men även i Västergötland. En del av namnen på -hester är från vikingatiden, men de flesta är från medeltiden.

Exempel

-holm/-holma/-holmen

I efterledet -holm ingår dels det dialektala holm och dels holme. När borgar och sätesgårdar under medeltiden började byggas på mindre öar och holmar i sjöar och vattendrag började efterledet -holm uppstå. Vanligtvis betecknade -holm först själva holmen, men senare överfördes -holm på bebyggelsen. Dessa borgar och sätesgårdar hade ofta hög status. Det gjorde att efterledet -holm efter medeltidens slut användes på herresäten, bruk och till och med byar, gårdar och torp, utan att dessa behövde ha anknytning till någon holme. [9]

Vanligast förekommer efterledet -holm i södra Sverige, men även i Mellansverige, när det gäller slott och herresäten. I Dalarna och i Norrland har ett mindre antal byar, gårdar och torp efterledet -holm enbart som statussymbol, liksom sådan bebyggelse i de sydligare delarna av landet.

Exempel på ortnamn med efterledet -holm/-holma/-holmen

-hult

Hult ingår i många ortnamn, både ensamt och som efterled. Dess grundläggande betydelse i ortnamn är troligen enbart 'skog' (oberoende av storlek, trädslag eller användningsområde). En liten del av namnen på -hult är från vikingatiden, men den stora majoriteten uppstod under medeltiden. [10]

Likheter finns i danskan, norskan, engelskan och tyskan. De flesta –hult–namnen finns i Småland men även i Skåne, Blekinge, Halland, Västergötland, Östergötland, Närke, Västmanland och Södermanland finns ett antal.

Exempel:

-hus

Efterledet -hus betyder 'befäst hus, borg'. Detta efterled uppstod i början av 1300-talet.

Exempel:

-härad

Efterledet -härad betyder 'bygd', när det gäller sockennamn.

Exempel

-hög

Efterledet -hög kan ha olika betydelser. Det kan dels betyda gravhög och dels kan det beteckna en liten naturlig höjd (det mest vanliga). Efterledet förekommer vanligast i Götaland.

Exempel

-ie, -ige

Dessa båda efterled betyder samma sak som hög. Efterledet -ie finns i Skåne och -ige finns i Halland.

Exempel

-ilt

Efterledet -hult ändras ofta till -ilt i Halland.

Exempel

-inge

Betydelse: Ortnamnen på -inge kommer av inbyggarbeteckningen -ingar. Namnet kan ha betecknat inbyggarnas boplats, eller haft en kollektiv betydelse. Namntypen tillkom under äldre järnålder och folkvandringstid, men en del av dem kan fortfarande ha bildats under vikingatiden. [11]

Exempel på ortnamn med ändelsen -inge

jaur / -jaure

Samiskt ord för sjö, används i många områden kring sjöar i Lappland som har fått försvenskade namn, eller behållit sina samiska namn.

-joki

Efterledet finns i de finsktalande delarna av Norrbottens län. Det betecknar både mindre och större vattendrag; alltså 'bäck, å eller älv'.

Exempel

-järvi

Även järv, finskt ord för sjö eller tjärn, namn på sjöar och sjönära orter i Lappland och Norrbotten.

Finskans benämning på tjärn är "lampi" och på vatten "vesi"

-kyrka

-kärr

Exempel

-köp

-köp betyder 'köpt gård, köpt mark'.

Exempel på ortnamn med efterledet -köp

-köping

-köping betyder 'handelsplats' och förekommer på vanliga medeltida städer, men även på socknen Köping på Öland vilken då förmodas ha varit en handelsplats centralt belägen där. Efterledet finns i södra och mellersta Sverige och uppstod under medeltiden. Detta ords ursprungliga betydelse är alltså handelsplats och hör ihop med ordet köpa. Senare bestämdes att denna benämning skulle användas för handelsplatser på landet som var filialer till städer där handel undantagsvis var tillåtet i stadens ställe och som var för små för att få stadsprivilegier. Denna benämning kom alltmer att användas på kommuner från och med 1800-talets andra hälft på mindre industriorter med mera. Se vidare i artikeln köping.

Exempel på ortnamn med efterledet -köping

-köpinge

Ortnamn på -köpinge förekommer i sydöstra Skåne. -köpinge är dativ singularis av -köping, 'handelsplats'.

Exempel på ortnamn med efterledet -köpinge

-land, -landa

Dess betydelse är 'jordstycke; åker'. [12] Efterledet -land förekommer nordligare än -landa. Från och med Småland och norra Halland finns -landa upp till och med södra Dalarna och Gästrikland. I Gästrikland och i mellersta Dalarna börjar allmänt de ortnamn som slutar på -land, men de finns även längre söderut, t.ex. i norra Bohuslän. [13] Ursprung från folkvandringstiden, 400-500 talen, och senare.

Exempel på ortnamn med efterledet -land

Exempel på ortnamn med efterledet -landa

-lax

Ursprungligen av äldre finska "laksi" = vik (modern finska: lahti)

Ortnamn av denna typ förekommer i Norrbotten, tex. Kallax och i svenskspråkiga områden i Finland.

-led

Betydelse: '(landsvägs)grind'.

Exempel

-lid/-lida/liden

Lid betyder 'backe, sluttning'.

Exempel på ortnamn med efterledet -lid/-lida/-liden

-lycke

-lycke betyder 'inhägnad (liten) åker '.

Exempel på ortnamn med efterledet -lycke

-lund/-lunda

Det finns 1147 -lunda i Sverige enligt Lantmäteriet.

Efterledet -lunda är känd från början av folkvandringstid och in på medeltiden, främst i Uppland. Betydelsen av -lund är 'skogsdunge'. Dessa namn anses ibland ha haft en religiös betydelse, och Lundanamnet användes ofta (i likhet med Tunanamnen) i kombination med vissa äldre gudanamn, till exempel Fröslunda och Torslunda. Teorier finns att en del av -lunda och -tuna har varit religiösa centra, och ofta lever då de gamla lunda-namnen kvar i form av en sockenkyrka eller mindre by eller stad. Men -lunda kan ofta syfta på en dunge, som i Björnlunda.

Orter med ett Lunda:

  • Lunda, namn på ett flertal orter i Sverige
  • staden Lund

Exempel på olika -lunda-kombinationer:

-lösa

-lösa betyder 'glänta; äng'. Ortnamn på -lösa finns i Skåne, Småland, Öland, Västergötland, Östergötland och trakterna kring Hjälmaren och Mälaren. Namnen på -lösa uppstod under folkvandringstiden (400-550 e.Kr.)

Exempel

-löv

De flesta -löv-namnen finns i Skåne. Den ursprungliga formen av efterledet är -lev, som är besläktat med verbet lämna, och har betytt "något efterlämnat", det vill säga arvedel. De äldsta namnen på -löv kommer antaligen från folkvandringstiden (400-550 e.Kr.). [14]

Exempel

-mark

Efterledet -mark betyder "gränsområde, gränsskog". I Syd- och Mellansverige syftar -skog ofta på skogsområden och har senare kommit att beteckna en bygd. De norrländska ortnamnen på -mark syftar redan från början på bebyggelse. Det är då frågan om nybyggen i skog eller i utmarken. De flesta av namnen på -mark är från medeltiden. [15]

Exempel

-minne

Efterledet -minne betyder "mynning". En alternativ variant är "-mynne".

Exempel

-mora

-mora kommer av mor, 'sumpig granskog'.

Exempel

-måla

Det finns 1156 -måla i Sverige enligt Lantmäteriet.

Efterledet -måla förekommer i ett ganska avgränsat område i Sverige - Småland, Blekinge och Östergötland. Betydelsen är sannolikt "avgränsat, uppmätt jordstycke". Många -måla-namn börjar med ett personnamn och är tidsmässigt vanligast från medeltiden.

Exempel på ortnamn med efterledet -måla

-nora, -noret

Efterledet -nora kommer av nor.

Exempel

-näs

Ett näs är en smal landtunga som förenar två större landmassor, men kan även beteckna en långsmal halvö

Exempel

-oja

Efterledet -oja betyder bäck och förekommer i de finsktalande delarna av Norrbotten.

Exempel

-om

Ändelsen -om är ändelsen för dativ pluralis i äldre svenska.

Exempel

Ändelsen -om kan också komma av -hem.

Exempel

-orp

Efterledet förekommer i Östergötland och är en förkortning av -torp.

Exempel

-pää

Efterledet förekommer i de finsktalande delarna av Norrbottens län. Betydelsen är huvud eller ände, spets (i olika geografiska betydelser).

Exempel

-ros

Efterledet består av r (genitiv) + os (å- eller älvmynning).

Exempel

-red/-rud/-ryd/-ryda/-röd

Dessa efterled är olika former av samma efterled och betecknar 'röjd mark'. Formerna på -rud (i delar av Västergötland samt i Dalsland, Värmland och västra delen av Närke) och även de bohuslänska efterleden på -röd är västnordiska former. De skånska efterleden på -röd, samt alla former på -red och -ryd är östnordiska former. -rud kommer av urnordiska *ruð och de övriga formerna kommer av *reuð. I fornvästnordiska blev *reuð till *rióðr, som genom omljud blev den bohuslänska ändelsen -röd. En del av efterleden -röd i Bohuslän kommer istället av *ruð. [16]
I fornöstnordiska blev *reuð till *riuð, som genom omljud blev -ryd. I Skåne sänktes y, så att efterledet blev -röd. I Halland och i delar av Västergötland blev efterledet -red genom sänkning av y.

-rud

-rud, efterled i många svenska ortnamn, de flesta i Dalsland och Värmland, betecknar 'röjd mark'. Namnen på -rud har tillkommit under medeltiden eller senare.

Exempel på ortnamn med -rud:

-red

Efterledet -red kommer av ett tidigare -ryd. Ortnamn på -red finns i Halland och i den södra delen av Västergötland.

Exempel på ortnamn med -red:

-ryd/ryda

-ryd, efterled i många svenska ortnamn, de flesta i Småland, betecknar 'röjd mark'. Många av namnen är från vikingatiden, men de flesta är från medeltiden. En hel del av namnen har från början betecknat slåtter- eller betesmark. Det är också vanligt att nybyggen som anlagts i skogsmark under medeltiden har fått namn som slutar på -ryd. [17]

Exempel på ortnamn med -ryd/-ryda:

-röd

Det finns 1076 -röd i Sverige enligt Lantmäteriet. De flesta av dessa ligger i Skåne och Bohuslän.

Exempel på ortnamn med -röd:

-rödja, -rödjan

Dessa efterled är bildade till fornsvenska rydhia (röja).

Exempel

-rum

De ortnamn som slutar på -rum finns mest i östra Götaland. Ändelsens betydelse är troligen 'öppen plats, öppen mark'. Namnen på -rum uppstod under vikingatiden och medeltiden.

Exempel

-sala

-sala kommer av ordet 'sal', vars ursprungliga betydelse var 'byggnad med ett rum'. Ordet sal hade fått en dubbel betydelse i fornspråket, så att det kunde betyda både 'tillfällig bostad, härbärge, bod' o.s.v. och 'festsal, hallbyggnad'. I den sistnämnda betydelsen kan sal ha syftat på prestigebyggnader som kan knytas till centralorter. Dessa ortnamns tillkomstid är dels förhistorisk dels medeltida. [18]

Exempel

-sel/-sele

Efterledet -sel eller -sele förekommer i Norrland. Ett sel är ett lugnt strömmande vattenparti mellan två forsar.

Exempel på ortnamn med ändelsen -sel/-sele

-sel/-säl/-sälen

Dessa efterled förekommer i delar av Dalarna och betyder fäbodvall.

Exempel

-sike

Exempel på ortnamn med efterledet -sike

-sjö/-sjön

Exempel

-skeda/-skede

Efterledet kan i Götaland komma av ett dialektord för 'gräns', möjligen åsyftande 'rågång'. I Svealand, t.ex. i Enskede, kan -skede komma av ett dialektord skede '(skiljande) åsrygg'. [19]

Exempel

-skog

Efterledet -skog betyder skogsbygd, utmarksskog och förekommer i namn på kyrksocknar i Värmland och Dalsland.

Exempel

-sta

Det finns 2276 -sta i Sverige enligt Lantmäteriet.

Efterledet -sta förekommer främst i Mellansverige och i Norrland till och med Ångermanland. Detta efterled är känd från strax efter Kr.f. fram till vikingatiden. Det anses komma av det fornsvenska ordet stadher med betydelsen ställe, plats.

En annan tolkning knyter efterledet istället till stad, i betydelsen kant, rand, och tolkar sta-efterledet mer specifikt som gränsområde, utmarker, nybygge och att platsen på något sätt är av underordnad rang. Det skulle stå för mindre gårdar och platser i utkanten av eller mellan äldre platser, gårdar som var underställda och fick betala i form av naturvaror till mer betydelsefulla huvudgårdar. De är generellt blygsammare och enklare än lunda och tuna orterna, och de uppvisar mindre antal fornminnen och gravfält. Många av de nyare gravfälten under vikingatid läggs dock vid staorter. Sta-namnen används ibland i samband med ett förnamn, som kan vara förste gårdsägaren eller röjaren av området, men oftare med förled från modergården, till exempel Kjulsta gård anläggs en bit från det äldre Kjula.

exempel på ortnamn med sta:

Ångermanland

Gästrikland

Uppland

Västmanland

Södermanland

Närke

-stad

Efterledet -stad förekommer i Götaland och i Värmland. I ortnamn kan det ha samma betydelse som -sta i övriga delar av landet. Men det kan också betyda stad i administrativ bemärkelse. I dessa fall har efterledet -stad som förled namnet på en kung, prins eller drottning, som Kristianstad, Karlstad, Filipstad och Kristinestad (i Finland).

Exempel på ortnamn med efterledet -stad

-städe

Efterledet -städe förekommer enbart på Gotland

Exempel på ortnamn med efterledet -städe

-sunda

Exempel

-säter/-sätt/-sätter/-sätra/-sättra

Säter/sätt/sätter/sätra/sättra betyder 'utmarksäng, skogsäng'. Som bebyggelsenamn har flest -säter-namn tillkommit under vikingatiden och medeltiden. -säter-namnen finns från Småland och Öland i söder till Norrbotten i norr. De är vanligast i Mellansverige. [20]

Exempel på ortnamn med efterleden -säter/-sätter/-sätra

-sätern

Efterledet betyder 'fäbodvallen' och förekommer i Värmlands, Dalarnas, Härjedalens och Jämtlands skogs- och fjälltrakter.

Exempel

-tofta

-tofta är en sydvästlig variant av -tomta. Båda efterleden kommer av tomt. -tofta finns i Skåne, Småland, Halland, Västergötland och Bohuslän. I bebyggelsenamn anses ändelsen betyda 'enskild mark med hus', eller 'äng; beteshage'. De äldre namnen på -tofta är från vikingatiden. Men namnen har även varit produktiva under medeltiden och under nyare tid. [21]

Exempel

-tomta

-tomta finns i Småland, Västergötland och hela Mellansverige. Liksom namnen på -tofta har -tomta uppkommit under vikingatiden, medeltiden och nyare tid.

Exempel

-torp/-torpa/-torpet

De första svenska -torpnamnen fanns i Skåne senast under 800-talet. Torp betydde ursprungligen 'utflyttad gård'. På 1500-talet, under Gustav Vasa, klassades mindre gårdar som torp, och de tillhörde då den lägsta skatteklassen för skatt till kronan. Under 1600-talet kom beteckningen torp alltmer att användas om små jordbruk som ingick i en större egendom (större gårdar, herrgård eller statsägd mark (kronans mark), men som brukades av annan än markägaren. Brukaren, kallad torpare, betalade då "hyra" till ägaren i form av dagsverken.

Exempel på ortnamn med efterledet -torp

-träsk

Träsk är ett gammalt namn för sjö, använt främst i norra Sverige och på Gotland.

Exempel på ortnamn med efterledet -träsk

-tuna

Det finns cirka 120 -tuna i Sverige. [22]

Ortnamnet Tuna härstammar från det urgermanska ordet tun, som betydde gärdesgård. I tyska Zaun finns denna betydelse kvar, men i engelska och i de nordiska språken har betydelsen förändrats till inhägnat område. Denna betydelse finns i det engelska ortnamnsefterledet -ton (t.ex. Brighton) samt ordet town (stad), liksom i norska tun och isländska tún. [23] Än idag används ordet tun på Gotland som beteckning för äng eller hage nära eller invid en gård.

Som efterled anses det ha uppkommit under äldre järnåldern och sedan spritts vidare under den yngre järnåldern. Kärnområdet är Mälarlandskapen och cirka hälften av -tunanamnen där finns i Uppland. En del av -tunanamnen har uppenbarligen använts som term för 'centralort för territoriell administration'. [24]

Teorier finns också om att de olika tuna har varit religiösa centrum, och att Tuna betyder inhägnad skyddad tempelmark, eller bara inhägnad mark i vidare mening för handelsplatser, befästa gårdar, borgar mm. Ofta lever de gamla -tunanamnen kvar i form av en sockenkyrka eller mindre by eller stad. En möjlighet är att många av namnen har varit helt vanliga bebyggelsenamn.

Ursprungligen tycks vissa orter med efterledet -tuna ha haft en religiös betydelse, och Tunanamnet användes ofta i kombination med vissa äldre gudanamn, till exempel Frötuna och Ulltuna, men sällan med Tor och Oden. Idag lutar man mest åt en blandning av gårdar där stormän bott till religiösa centrum. Kanske är båda sanna, för det var kanske så att bygdens religiösa centrum var på de rikaste stormännens gård.


Kommuner med ett Tuna :

Exempel på ortnamn med efterledet -tuna

-udden

Exempel

-um

-um, (-hem) betyder "boplats", "gård"

Exempel på ortnamn med efterledet -um

-unda

Många ändelser på -unda innehåller -und, som är en avledning till ett substantiv eller till ett verb.[25]

Exempel

-vaara

Finskt ord för berg.

Exempel på ortnamn med efterledet -vaara

-vall/-valla

Efterledet betyder 'slät, gräsbevuxen mark'.

Exempel

-vallen

Efterledet betyder 'fäbodvallen', och förekommer i Värmlands, Dalarnas och Norrlands skogs- och fjälltrakter.

Exempel

-vare

Samiskt ord för berg.

Exempel på ortnamn med efterledet -vare

-vattnet

Efterledet -vattnet används i övre Norrland i stället för -sjön. Även i Bohuslän används detta efterled.

Exempel

-vi/ve

Det finns xx -vi i Sverige enligt Lantmäteriet (svårt att beräkna då det är i konflikt med järvi).

Efterleden -vi, -ve har betydelsen "helig plats", "kultplats", eller "offerplats". Ofta är dessa platser högt belägna. De sammansatta namnen på -vi finns från mellersta Öland i söder, Karlevi, till trakten av Leksand i norr, Ullvi. I Västergötland är efterledet -ve. Osammansatta namn på Vi finns bland annat i Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. I Värmland finns det osammansatta Ve, (ett par gårdar i Väse), och i Skåne finns i Kristianstad. Ortnamnen på -vi är bland de äldsta ortnamnen i Sverige. De bildades från tiden strax e.Kr och fram till kristnandet av Sverige.

Exempel på platser med efterledet vi :

"Vi" förekommer även som förled i vissa ortnamn. Exempel på detta är Viby och Visby. I Danmark är det vanligast att det är i förledet vi-platserna har namngetts. Exempel:

  • Visby (gen) - byar på Jylland och Viby (en förort till Århus).
  • Viby församling i Närke vilken i äldre uppteckningar hette "Vikby", efter kyrkans läge vid en vik av Vibysjön. 1280 skrevs namnet in parrochia Vigby ("i socknen Viby").[28] Det gäller dock inte Viby församling i Östergötland som skrevs Wibyskurusteen 1347 och var tings- och samlingsplats för Vifolka härad (därav namnet Vifolka). Det särskiljande tillägget Skurusten hade socknen Viby efter en ännu på samlingsplatsen bevarad stor sten med en stor skåra i mitten (därav "Skuru-").[29]

Efterledet -vi kan ibland även ha en annan betydelse än "helig plats", "kultplats", eller "offerplats":

Att efterledet -vi i många fall betyder "skog" har hävdats av bland annat Jöran Sahlgren. [30][31] Vissa av Sahlgrens åsikter har på senare tid ifrågasatts.[32][33]

-vid/ved

Detta efterled finns i Götaland och i Södermanland och har två olika betydelser.

1. Betydelsen är 'skog'.

Exempel på ortnamn med efterledet -vid

2. Betydelsen är 've', 'vi' (helig plats, kultplats).
I Östergötland har dessa namn ofta både stavningen -vid och stavningen -vi.

Exempel på ortnamn med efterledet -vid

-vik/-vika/-viken

Vik är en inbuktning, båge eller krök på en strandlinje.

Exempel på ortnamn med efterledet -vik/-vika/-viken

Efterledet -å betecknar läge vid en å (vattendrag).

Utefter den norrländska kusten (speciellt i Västerbotten och Norrbotten) finns ett antal större och mindre orter som slutar på -eå. De ligger nära utloppet av åar eller (i de flesta fall) älvar. Ett par orter som slutar på -eå har inte ett kustnära läge, nämligen Gideå i Ångermanland och Simeå i Hälsingland. Ursprungligen har de orter som nu slutar på -eå slutat på -a (ackusativform -o). Senare har nominativformen kommit att sluta på -e. Stavningen -eå kan då ses som en kompromiss mellan de båda vokalerna e och o. Stavningen har nog också påverkats av ordet å, som dialektalt även kan beteckna älvar. [34]

Exempel på ortnamn med ändelsen

Exempel på ortnamn med ändelsen -eå

-åker/-åkra

Efterledet -åker finns i de mellersta och norra delarna av Sverige, medan ändelsen -åkra finns i de södra delarna av landet. I de flesta fall betyder -åker liksom nu 'odlad mark'. I vissa fall kan -åker beteckna 'kultplats', d.v.s. i de fall förledet är ett gudanamn, som i Friggeråker, Odensåker och Torsåker. Dessa kultbetecknande mellansvenska -åker/-åkra har troligen bildats under folkvandringstid, medan många andra -åker/-åkra har bildats under medeltiden. [35]

Exempel på ortnamn med efterledet -åker/-åkra

-åna

Efterledet betyder 'ån' och förekommer i trakten av Laxå samt i angränsande del av Västergötland och förekommer även i till exempel Värmland, där även ortnamnet Öna förekommer som gårdsnamn (betyder ö eller upphöjning i landskapet). Ändelsen -na är en gammal ackusativändelse i femininum (jämför isländska).

Laxå har inte med fisksorten lax att göra utan skrevs ursprungligen som det andra ortnamnet Lassåna nedan och syftade på en vägbank, "lad" i ån Laxån där Eriksgatan passerade. Namnet gällde ursprungligen denna å (i Lassåhna 1529).[36]

i Värmland

I Laxåtrakten

I Västergötland

-ånger/-anger

I norra Sverige finns namn som anger att orten ligger eller låg vid en vik (viken kan ha uppgrundats av landhöjningen), som här kallas ånger eller anger. -ånger fungerar vanligen som efterled i namnet, som i Njutånger,[37] men också som förled i ortnamnet Ångermanland. Ortnamnet förekommer även i Norge, till exempel i ortnamnen Leikanger och Hardanger.

-ås/-åsa

Exempel

-äng, -ängen, -änge, -änget

I Götaland och Svealand används efterleden -äng och -ängen. På Gotland och i Norrland används efterleden -änge och -änget. I Gästrikland och Hälsingland används också efterleden -äng och -ängen och i Dalarna från och med Siljanstrakten används även efterleden -änge och -änget. I nordligaste Svealand och i sydligaste Norrland förekommer alltså blandat bruk av dessa ändelser.

Exempel

-ör

Betydelse: '(grus)bank'

-öse

-öse kommer av os, som betyder 'åmynning'.

Exempel

Vanliga ortnamnsändelser från folkvandringstid

Vanliga ortnamnsefterled från folkvandringstid och in på vikingatid är till exempel -by, -sta (eller -stad), -lund eller -lunda och -tuna. De båda sistnämnda tillsammans med efterledet -vi anses ha mer anknytning till religiösa samlingplatser. Bruket av förvaringsbodar vid slåttermarker har också gett upphov till särskilda namnformer som slutar på -boda.[38]

Vissa typer av ortnamn

Namnet Birka återkommer för handelsplatser och administrativa centralorter i Norden.

Kungsgården, Husby eller Husaby, var vanligen en gård där kungen, eller en representant för honom, tidvis bodde, och där han samlade förråd i form av beskattade matvaror som säd eller annat. Möjligen leddes också ledungen härifrån.

Se även

Referenser

Noter

  1. Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 240, 340, 21 och s. 10.
  2. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 295.
  3. Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige", s. 44-45. Femte upplagan. Lund 1988. ISBN 91-44-01535-6
  4. "Svenskt ortnamnslexikon" 2003, sid. 39-40.
  5. "Svenskt ortnamnslexikon" 2003, sid. 40-41.
  6. "Svenskt ortnamnslexikon" 2003, sid. 42 och 56.
  7. Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige", s. 90.
  8. 8,0 8,1 8,2 Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 123-124.
  9. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 129.
  10. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 134.
  11. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 150.
  12. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 185.
  13. Harry Ståhl, "Ortnamn och ortnamnsforskning" 1976, s. 81-82.
  14. "Svenskt ortnamnslexikon" 2003, sid. 205.
  15. "Svenskt ortnamnslexikon" 2003, sid. 208-209.
  16. Bertil Ejder, "Ryd och rud" 1979.
  17. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 261.
  18. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 267.
  19. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 277 och s. 68.
  20. Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige" 1988, s. 50.
  21. Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige" 1988, s. 41-42.
  22. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 329.
  23. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 328-329
  24. "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 329.
  25. Eva Nyman: "Nordiska ortnamn på -und" Uppsala 2000.
  26. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 196 (om Luggude härad på s. 198).
  27. Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 82.
  28. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 347.
  29. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 347-348. Bild på stenen med kyrkspiran på slätten bakom finns på s. 348.
  30. Jöran Sahlgren (i Namn och bygd, årgång 1923), i artikeln "Oäkta vi-namn"
  31. Jöran Sahlgren (i Uppsala ortnamnssällskaps årsskrift 1951, artikeln "Skövde. Ett förberedande meddelande").
  32. Per Vikstrand "Gudarnas platser" 2001, sid. 91 (Vrinnevi)
  33. Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 277 (Skedevi), sid. 297 (Stora Skedvi) och sid. 372 (Västra Skedvi)
  34. "Svenskt ortnamnslexikon" 2003, sid. 56, artikeln Bureå.
  35. Harry Ståhl, "Ortnamn och ortnamnsforskning" 1976, s. 81.
  36. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 187.
  37. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 221 (Njutånger).
  38. Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 40 (bod).

Källor

  • Ejder, Bertil, "Rud och ryd", Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, 1979.
  • Nationalencyklopedin
  • "Ortnamn i (på) ...". En bokserie om ortnamnen i de flesta svenska landskap. Utgavs under åren 1982-1990 av AWE/Gebers, Kristianstad.
  • Pamp, Bengt "Ortnamnen i Sverige", Lund, Studentlitteratur, 1988
  • Ståhl, Harry, "Ortnamn och ortnamnsforskning". Stockholm, Almqvist & Wiksell, 1976
  • Svenskt ortnamnslexikon (2003), ISBN 91-7229-020-X
  • Eniro kartor på Internet [1]
  • Lantmäteriet kartor på Internet [2]

Länkar

Personliga verktyg