Stora Vika
Från Rilpedia
Stora Vika är en tätort i Nynäshamns kommun, Södermanland (Södertörn), Stockholms län. Samhället ligger cirka 10 kilometer nordväst om Nynäshamn och hade 2005 585 invånare. Stora Vika var tidigare ett utpräglat brukssamhälle. Idag arbetspendlar de flesta dock till Nynäshamn.
Innehåll |
Historia
Förhistoria
Redan på stenåldern bosatte sig människor på den plats där dagens Stora Vika sedan skulle växa fram. Antagligen valde man denna plats beroende på att den ligger längst in i Fållnäsviken, som då var ett smalt sund, och därför låg i lä för havets stormar. Dessutom var möjligheterna för att bedriva jakt och fiske och senare även jordbruk gynnsamma.
Brukssamhället Stora Vika bildas
År 1946 bildades dagens Stora Vika i anslutning till den gamla byn Marsta. Detta skedde på initiativ Skånska Cement AB (nuvarande Cementa) som planerade en cementfabrik i anslutning till en omfattande kalkstensfyndighet. Dessutom fanns fördelen med en naturlig djuphamn inne i Fållnäsviken. Inom kort stod bostadsområdet Marsta, ritat av Gustaf Lettström, färdigt för de anställda vid fabriken. 1948 påbörjades brytningen av kalk. Cementfabriken, ritad av arkitekt Lennart Tham, invigdes ett år senare och var då en av världens största och modernaste med en kapacitet på cirka 1 200 ton cement per dygn. Förutom fabriksbyggnader och hamn byggdes också en 700 meter lång linbana för att frakta kalk från brottet till fabriken. Investeringskostnaderna för fabrik, samhälle med mera uppgick till dåvavarande 75 miljoner kronor.
Stora Vika under 1950- och 1960-talen
Samhället Marsta fortsatte att växa de följande åren, och kom att stå på topp under framför allt 1950- och 1960-talet. 1952 invigdes affären (Konsum) med tillhörande postkontor, vilken dittills hade hållt till i provisoriska lokaler. 1955 stod den egna skolan färdig med plats för cirka 400 elever. Invånarantalet hade då växt till ca 1000 personer. Sedermera fick man också bland annat ett Folkets Hus och en bensinstation.
En energikrävande produktion
Under 1970-talet började emellertid den jättelika cementfabriken bli alltmer dyr i drift. Cementen tillverkades nämligen enligt den så kallade våtmetoden, vilken var mycket energikrävande. Man gjorde uppskattningsvis av med 600 000 ton kalksten, 50 000 ton lera och 80 000 ton kol per år. Den årliga elförbrukningen låg på cirka 45 miljoner kilowattimmar. Tillsist gjorde konkurrensen från bland annat polsk betongindustri att anläggningen i Stora Vika blev olönsam. Vid årsskiftet 1980/1981 lades tillverkning ned.
Cementfabriken byggs om till ’’kompost’’
Efter nedläggningen stod fabriken tom i många år. Kalkbrottet vattenfylldes så småningom och kom att bilda en konstgjord sjö i ganska stora mått. Åren 1996 till 2003 fanns återvinningsföretaget Bedminster i de gamla fabrikslokalerna. Man försökte här kompostera hushållssopor i de gamla cementugnarna, ett totalfiasko som slutade med hela företagets konkurs. I dagbrott och fabriksbyggnader bedriver numera biobränsleföretaget TallOil tillverkning av olika biooljor, bland annat tallbecksolja.
