Bjälbo
Från Rilpedia
- Se även Bjällbo
Geografi och historia
Ort i Mjölby kommun, väst om Skänninge i Östergötland, stamsäte för Bjälboätten, vilken kom att regera Sverige 1250 - 1374. Bjälboätten kallades tidigare för Folkungaätten, men detta har visat sig vara en felaktig benämning. Folkungarna skall mer betraktas som en maktgrupp eller, med ett modernt ord, politiskt parti.
Kung Kol Sverkersson dog här i strid mot Knut Eriksson av Sverige ungefär år 1173. Kol var kung över Östergötland och försökte ta makten över hela Sverige mot Knut Eriksson.
Bjälbo gård
Bjälbo gård var Folkungaättens äldsta kända sätesgård (stamgods), och därför kallas ätten numera ofta Bjälboätten. Gården innehades bland annat av Birger jarl och hans farbror Birger Brosa.
Den sista världsliga ägaren till Bjälbo var Magnus Eriksson (kung av Sverige och Norge 1319 - 1364) som år 1353 donerade Bjälbo till nunneklostret i Skänninge. Av det medeltida godset Bjälbo kvarstår idag bara det mäktiga kyrktornet från 1200-talet.
Ägarlängd i urval
Bjälbo kyrka
Bjälbo kyrka är byggd på 1100-talet, sannolikt på uppdrag av Birger Brosa, i Bjälbo, på slätten väster om Skänninge i Östergötland.
Man har hittat rester efter en träkyrka strax intill nuvarande kyrkan. Det är den ursprungliga kyrkan som på 1100-talet ersattes med en stenkyrka. Kyrkan domineras av sitt stora torn, sannolikt använt av Bjälboätten som bostad och samlingsplats. Ett rum på andra våningen kallas "drottning Ylvas kammare", syftande på Ingrid Ylva
C. G. Brunius gav i boken Konstanteckningar under en resa år 1849 en god beskrivning av kyrkans utseende vid mitten av 1800-talet:
"Denna kyrka, som bestod av skepp och kor med en sakristia å norra sidan och ett fyrkantigt torn vid västra ändan, blev åren 1786, 1787 och 1788 utvidgad åt öster. Tornet fick lyckligtvis bibehålla sitt urgamla skick, men triumfbågen och koret bortbröts och skeppets sidomurar blev åt öster utdragna och sammanbundna med en halvrund altarvägg. Kyrkan upplyses av rundbågiga fönsteröppningar och en stor ingång införer å den södra sidan och en sakristia ligger å den norra.. Betäckningen utgörs av en lågkupig träbotten. Således har skeppets ursprungliga sidomurar blivit bibehållna. Skeppets västra gavelmur, vilken 4 1/2 fot tjock, utgör nedre delen av tornets östra sidomur, är alltså likaledes oförstörd. Å dessa omgivningsmurar, som är alldeles släta, märks inga spår efter några socklar. På mitten av berörda gavelmur är kyrkans ursprungliga dörröppning, som efter tornets uppförande blott inleder till detsammas nedersta avdelning. Denna dörröppning har ut- och invändigt vinkelräta anslagsmurar, som är rundbetäckta, och den är åt väster till en tredjedel av murtjockleken 3 1/2 fot bred, åt öster till två tredjedelar 4 1/2, således har dithörande dörr, vilken gått inåt, haft breda anslagsfalsar.
Tornet, som är lika brett med skeppet, har utvändigt skråkantih sockel och två likartade indragningar. Sockeln, som är 2 fot hög, slutar vid början av västra gavelmuren, vilken ej haft någon sådan. Indragningarna bilda tre avdelningar, av vilken den nedersta är högre än den mellersta, som åter är högre än den översta. Tornets varje yttersida har en sträckning av 34 fot, och dess höjd ifrån marken till taklisten utgör 68 1/2. Södra sidomuren, som inrymmer tre trappor över varandra, är till nedersta delen 10 1/2 fot tjock, men efter varje indragning 6 tum svagare; de övriga sidomurarna är nederst 5 1/2 fot tjocka, och de kan bli likaledes genom indragningarna tunnare. Tornet innehåller fyra avdelningar över varandra, av vilka de två nedre betäcks med tunnvalv, med de två övre med bjälklager. Man ingår i första avdelningens sydöstra hörn till nedersta trappan, som, föga över 2 fot bred, har rak sträckning till andra avdelningens sydvästra hörn, varest man inkommer genom en liten dörröppning. Likadana trappor uppföra till de två övriga avdelningarna. Första avdelningen har tvenne rum, som sträcka sig från öster till väster och betäcks med tunnvalv på vederlag i motsatt riktning."
