Från Rilpedia

Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Denna artikel är en del i serien Kristendom
Skrifter Bibeln • GT • NT Apokryferna Psalmböcker
Personer Jesus Kristus Jungfru Maria Apostlarna • Paulus, Petrus Kyrkofäderna Helgon
Tro Jesu uppståndelse Treenigheten Frälsning Trosbekännelserna Eskatologi
Sakrament Dop Konfirmation Bikt Äktenskap De sjukas smörjelse Prästvigning Eukaristi
Dagligt liv Söndag • Bön Kyrka • Gudstjänst Präst Mission • Predikan
Böner Herrens bön Sinnesrobönen Ave Maria • Gloria Patri
Helgdagar Kyrkoåret Advent • Jul Fasta • Påsk • Pingst Tacksägelsedagen Kristi himmelfärdsdag Alla helgons dag
Reformationen Stora schismen 1054 Jan Hus • Martin Luther Jean Calvin • Zwingli
Riktningar Ortodox • Katolsk Anglikansk • Presbyteriansk Lutherdom • Liberalteologi Nyevangelism • Metodism Baptism • Evangelikal Pentekostalism • Karismatisk Trosrörelsen • Adventism Antitrinitarism • Unitarism
Övriga Jehovas Vittnen Mormoner Arianer Markioniter Montanister
Kristendom

Se katolska samfund för andra katolska samfund.

Romersk-katolska kyrkan, eller Katolska kyrkan som den vanligtvis kallas, hör tillsammans med de ortodoxa kyrkorna till de äldsta kristna kyrkorna.

Katolska kyrkan har 1 147 000 000 medlemmar^[1] 2007 runt om i världen, vilket var en ökning med 1,4 procent från 2005 och gör den till världens största kyrka. Anhängarna kallas romersk-katoliker eller vardagligt katoliker - även om det begreppet även omfattar andra katolska samfund.

Katolska kyrkan anser sig vara grundad av Kristus och betraktar påven som efterföljare i direkt nedstigande led till aposteln Petrus (apostolisk succession), vilken enligt katolsk lära av Kristus tilldelades överhöghet över de övriga apostlarna (Matteusevangeliet 16:18-19) – en överhöghet som påvestolen än idag anser sig förvalta. Den nuvarande påven heter Benedikt XVI.

Innehåll 1 Tro 1.1 Gud 1.2 Jesus Kristus 1.3 Kyrkan 1.4 Maria 2 Sakrament 3 Historia 3.1 Efter Konstantin 3.2 Efter schismen 1054 3.3 Den nya tiden 4 Romersk-katolska kyrkan i Sverige 4.1 Historia 4.1.1 900- till 1500-tal 4.1.2 1500-1719 4.1.3 1720 och framåt 4.2 Stockholms katolska stift 4.3 Namnfrågan i Sverige 5 Ekumenik 6 Källor 7 Se även 8 Fotnoter 9 Externa länkar 9.1 Några katolska församlingar i Sverige

Tro

Den katolska tron är i sin helhet senast officiellt utlagd i Katolska kyrkans katekes (se nedan under Källor).

Gud

Människan kan, enligt katolsk tro, få kunskap om Gud på två sätt: genom förnuftet och genom uppenbarelse. Genom förnuftet kan alla människor få kunskap om att Gud skapar och uppehåller världen^[2], att Han^[3] är den yttersta källan och målet för allt skapat. Men Gud har också enligt katolsk tro uppenbarat sig för mänskligheten på olika sätt genom historien. I denna uppenbarelse visar sig Gud inte bara som skapare och uppehållare av allt skapat, utan också som kärlek och såsom treenig. Att Gud är treenig betyder att Han är en men samtidigt utgörs av relationen mellan tre personer: Fader, Son och Helig Ande.

Jesus Kristus

Katolska kyrkan lär att Gud, som är kärlek, har sänt sin ende Son - sitt Ord (grekiska Λόγος), andra personen i treenigheten - till mänskligheten. Gud, som enligt katolsk tro har skapat människorna till sin avbild men som mänskligheten har vänt sig bort från, utgav sin Son till mänskligheten, för att människans synder (bortvändhet från Gud) skulle förlåtas och världen därmed räddas eller, som det också kallas i detta sammanhang, frälsas. Han har blivit människa "genom den Helige Ande, av jungfru Maria"^[4] så att människorna, å sin sida, skall kunna bli upptagna i Guds inre, treeniga liv och kärlek. Detta kallas för inkarnationen.

Guds Son blev människa i Jesus från Nasaret. Jesus verkade offentligt under ett antal år runt år 30 i den då romerska provinsen Palestina, och blev korsfäst under Pontius Pilatus tid som romersk ståthållare där. Han återuppstod från de döda, undervisade under fyrtio dagar apostlarna, och uppsteg till himlen. Han sitter nu "på Faderns högra sida"^[5], vilket betyder att Han blivit förhärligad av Fadern (första personen i treenigheten).

Kristus är enligt katolsk tro sann Gud och sann människa. Han har två naturer, en gudomlig och en mänsklig, men är samtidigt en person, Jesus Kristus.

Kyrkan

Jesus samlade lärjungar omkring sig och av dessa utsåg tolv män till apostlar. Dessa lärjungar och apostlar är enligt katolsk tro den "urcell" som sedan blev Hans kyrka. Helig Ande "utgöts" på den första pingsten, vilket räknas som kyrkans egentliga grundande. I apostlaskaran hade Petrus ett särskilt uppdrag^[6], ett uppdrag biskopen (påven) av Rom för vidare.

Det finns i katolsk teologi flera namn för kyrkan. Ett är "Kristi kropp"^[7] - kyrkan är Kristi lemmar på jorden sedan Hans upptagning till himlen. Ett annat är "Kristi brud"^[8] - kyrkan är det nya Israel, de trogna som ständigt väntar på sin brudgums (d.v.s. Jesus Kristus) återkomst i härlighet på den s.k. "yttersta dagen". Ett tredje namn är "de heligas gemenskap" (communio sanctorum)^[9] - de som genom dopet är upptagna i Kristi kropp har också del i Hans helighet. De som i denna mening är heliga sägs kunna vara på tre olika stadier i sin vandring mot målet, ibland refererat till som det himmelska Jerusalem: på jorden ("den stridande kyrkan"), i skärselden eller i fullbordan i himlen.

Kyrkan, Kristi kropp, "subsisterar" (ungefär "förverkligas") enligt katolsk tro i katolska kyrkan^[10], men kommer också till uttryck, om än på ett ofullständigt sätt, i andra kyrkor och kyrkogemenskaper.^[11]

Maria

Jungfru Maria vördas i hela katolska kyrkan som det främsta av helgonen. Maria är enligt katolsk lära Jesu moder, och därför också Guds moder i tiden. Katolska kyrkan lär också att Maria är född utan arvsynd och kroppsligen upptagen och krönt i himlen. Hon anses av katolska kyrkan vara den första människa som nått det himmelska målet, och vördas som en förebild och förebedjerska.

Sakrament

RELIGION Mer information, se Religionsportalen. Antal troende Religionsgrundare Mystiker (lista) Teologi

Katolska kyrkans katekes beskriver sakrament på följande vis: "Sakramenten är tecken som kan uppfattas med våra sinnen (ord och handlingar) och som är tillgängliga för vår mänskliga natur så som vi nu känner den. De meddelar på ett verksamt sätt den nåd som de betecknar i kraft av Kristi handlande och den helige Andes makt." ^[12]

I katolska kyrkan finns sju sakrament:

• Dopets sakrament
• Konfirmationens sakrament
• Eukaristins eller altarets sakrament (se även mässa och mässoffret)
• Botens och försoningens sakrament eller bikten
• De sjukas smörjelse även kallad Sista smörjelsen
• Vigningens eller ordinationens sakrament
• Äktenskapets sakrament

Historia

Begreppet ”katolska kyrkan” nämns för första gången i ett brev från Ignatios av Antiochia, död cirka 107, och ordet ”katolsk” (grekiska καθολικός) kan härledas från orden "kata" (från, enligt) och "holos" (det hela) och översätts ofta med 'universell', ’allmännelig’ eller ’allmän’.

Efter Konstantin

Efter en period av sporadisk men intensiv förföljelse från de romerska ledarna, deklarerade Konstantin den store år 313 i det milanesiska ediktet ("toleransediktet") religionsfrihet i det romerska riket. Konstantin mottog enligt traditionen dopet på sin dödsbädd, och kallades den "förste kristne kejsaren" av Lactantius och Eusebios.

Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över hela västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, framför allt av teologen Thomas av Aquino. Under samma tid bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse.

Splittringen mellan Väst- och Östrom (395) ledde till en gradvis separation av Öst- och Västkyrkan, då Västroms fall (476) kom att försvåra kommunikationen mellan öst och väst.

Efter schismen 1054

1054 inträffade stora schismen (en schism med den östliga kristenheten), en brytning som blev definitiv då påvens sändebud lämnade en bannbulla på altaret i Hagia Sofia i Konstantinopel.

Sedan dess har den katolska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt, även om samtal mellan kyrkorna återupptagits på senare tid.

Vid tiden för de stora koloniseringarna kom katolicismen att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien.

Under senare delen av 1200-talet började kyrkan förlora sitt politiska inflytande som huvudreligion i Europa. Den feodala maktuppdelningen stärktes under denna period och dess furstar gjorde mer eller mindre anspråk på kyrkans stora rikedomar. Detta ledde till kyrkans förfall under senmedeltiden.

Den nya tiden

Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Man samlade sig till motreformation vid Konciliet i Trient 1545-1563. Kyrkan omorganiserades, nya ordnar bildades (till exempel jesuitorden) samtidigt som kyrkan fick en mer militant prägel.

Andra Vatikankonciliet (1962-1965) hade signifikativ betydelse för hur katolska kyrkan skulle förhålla sig till det moderna samhället och omvärlden. Det anses av många vara 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse och en av de viktigaste händelserna i den katolska kyrkans historia.

Företrädare för liberala inriktningar förespråkade en radikal reformation av kyrkan för att tilltala en ökande sekulariserad omvärld medan mer konservativa förespråkare argumenterade för bevarandet av traditioner.

Andra Vatikankonciliet producerade fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer.

Efter konciliet deltar katolska kyrkan mer i ekumeniskt arbete. 1969 införde Paulus VI för den latinska delen av katolska kyrkan en ny mässordning. Som en följd kan gudstjänst i den romerska riten numera firas på andra språk än latin, som dock förblir den latinska kyrkans normerande språk också i liturgin. Man kan också notera att det Andra Vatikankonciliet skapade en debatt om huruvida katolska kyrkans doktriner eller dogma ändrats.

7 juli 2007 förklarade Benedictus XVI i sin skrivelse Summorum pontificum att den romerska ritens äldre form förblir en levande och aktuell del av den katolska kyrkans liv.

Romersk-katolska kyrkan i Sverige

I Sverige organiseras katolska kyrkan i Stockholms katolska stift.

Historia

Sedan Sverige kristnats kom landet att ingå i den romersk-katolska kyrkans kultursfär. Många goda, och för Sverige nya, innovationer kom att nå landet genom kyrkan. Utbytet var ömsesidigt och inte minst de katolska biskoparna kom att bli betydande aktörer även utanför den andliga sfären, och residerande på sina slott kom en del av dem även att ha rent politiska ambitioner.

900- till 1500-tal

Kristnandet av Sverige genomfördes från sent 900-tal till sent 1000-tal av människor som kommit i kontakt med kristendomen i andra länder. Det skedde både genom handel och genom kristna trälar. Dessutom verkade missionärer från Tyskland och England.

Ansgar som ibland kallas Nordens apostel kom till Birka omkring 830 och grundade vad man anser vara den första kristna församlingen i Sverige. Fynd av en kristen gravplats i området kring Varnhems klosterkyrka från 800-talet tyder dock på att kristendomen kan ha kommit tidigare till Sverige.^[13][14]

Det första tydliga tecknet på att kristendomen fått fotfäste i större skala är Olof Skötkonungs dop, omkring år 1008. Den förste omnämnde biskopen i Sverige var biskop Turgot av Skara som dog omkring år 1030. Götaland verkar dock ha kristnats före Svealand.

I ett påvligt dokument från 1120 nämns Skara, Liunga kaupinga (Linköping), Tuna (Eskilstuna), Strängnäs, Sigtuna och Arosa (Västerås eller möjligen Östra Aros/Uppsala) som biskopssäten.^[15] Senare under 1100-talet omnämns även Växjö och Åbo stift. Dessutom flyttar Sigtuna till Uppsala.

Stiften var från och med 1104 underställda ärkestiftet i Lund som då var danskt. Det dröjde till 1164 innan Sverige blev egen kyrkoprovins med egen ärkebiskop i Uppsala. Den svenska kyrkoprovinsen var dock fortfarande formellt underställd Lund och förblev så fram till reformationen.

Under 1100- och 1200-talen etablerade sig flera olika klosterordnar i Sverige. Alvastra, Nydala och Varnhems kloster grundas av cistercienserna. Dominikaner och franciskaner öppnar konvent i bland annat Visby och Skara.

Kyrkans viktigaste person i Sverige under 1300-talet var utan tvekan heliga Birgitta. Hennes uppenbarelser fick stor betydelse både andligt och politiskt över hela Europa. Hon lyckades med tiden utverka tillstånd av påven för att grunda Den helige Frälsarens orden vilket ledde till klosterbygge i Vadstena efter hennes död.

Medeltiden gav katolska kyrkan många svenska helgon. En del av dem firas fortfarande med egen mässa i den katolska kyrkan i Sverige. Några av dem är heliga Katarina, Nils Hermansson, Ingrid av Skänninge (se Ingrid Elofsdotter (Elofssönernas ätt)) och Brynolf av Skara. Se även svenska helgon.

1500-1719

Under loppet av ett par decennier under 1500-talets början kom dock den svenska staten, liksom övriga stater i norra Europas västerländska kulturområde, att bryta med påven och lämna den katolska kyrkan. Denna utvecklingsprocess blir omöjlig att förstå om man inte betänker de katolska företeelser som reformatorerna kritiserade samt sätter in reformationen i sitt samhällspolitiska sammanhang, dvs. i Sverige framförallt uppbyggandet av en starkt centraliserad militärstat under kunglig kontroll.

Beslutet att överge den katolska kyrkan och dess lära bestod dels av en politisk/ekonomisk del, dels av en rent inomkyrklig teologisk utveckling. När det gäller den första stod slagfältet främst vid riksmötet i Västerås 1527 och vid Uppsala möte 1593 med kungen Gustav Vasa och hertig Karl som respektive härförare.

I och med Uppsala möte 1593 bekräftades reformationens seger i Sverige samt idén om enhetskyrkan och därmed var den svenska kristenhetens brytning med påven i Rom ett faktum. I Sverige under denna tid var politik religion och religion var politik och beslutet ska även ses som en markering mot kung Sigismund och hans anhängare. Dessa, liksom alla katolska trosbekännare, utvisades från Sverige. Med Örebro stadga 1617 skärptes reglerna ytterligare och alla katoliker försvann ur Sverige.

Detta innebär dock inte att det inte fanns några katoliker i Sverige alls under 1500- och 1600-talen. Naturligtvis fanns det direkt efter reformationen ett antal svenskar som inte i hjärtat bytt tro, men inte ville fly landet. Hela tiden inkom dessutom invandrare från katolska länder som bara låtsades övergå till protestantismen, men egentligen var kryptokatoliker. Katolska Kyrkan skickade in representanter illegalt i landet och utbildade svenskar till katolska präster utomlands (vilka dock aldrig kunde verka i Sverige), allt i försök att få svenskarna att återgå till katolicismen. Johan III inbjöd en norsk jesuit, Laurentius Nicolai Norvegus, kallad "Klosterlasse" som vistades i Sverige 1576-1580. Senare under perioden kom flera ytterligare jesuiter som drev teologisk utbildning på Riddarholmen. Johan III tog emot katolsk kommunion och förde allvarliga förhandlingar med Rom om en svensk återgång till katolicismen, något som bland annat föll på att Rom inte ville ge efter för kungens vilja att skapa en sorts mellanting mellan katolicism och protestantism i Sverige. I och med Sigismunds trontillträde kom en stor mängd katoliker till Sverige, vilka dock utvisades därefter. Drottning Kristina hade också katolska präster som samtalspartner vid hovet.

Några decennier in på 1600-talet gavs det laglig rätt för ambassadörer från katolska länder och deras husfolk att utöva sin tro, liksom för visst krigsfolk och viktiga köpmän som var katoliker och uppehöll sig i Sverige. Omedelbart började även invandrare från katolska länder i smyg delta i legationernas gudstjänster. För svenska konvertiter gällde dock dödsstraff om de avslöjades. År 1624 avrättades till exempel borgmästaren Zackarias Anthelius och den kunglige sekreteraren Georg/Göran Behr/Bähr, kallad Ursinius för att de konverterat till katolicismen och vägrade avsvära sig sin tro. På 1670-talet verkade jesuiten Johannes Sterck i Sverige. Han var ursprungligen legationspräst, men när ambassadören han tjänade dog stannade han och började istället missionera. Slutligen dömdes han till döden, men benådades och utvisades.

1720 och framåt

På 1720-talet bjöds en större mängd katolska textilarbetare, främst från Tyskland, in till Sverige och man blev tvungen att ge dem en begränsad religionsfrihet. Även de fick rätt att besöka legationskapellen och fira mässan där, om det skedde diskret och bakom lyckta dörrar, därmed utvecklade sig legationskapellen till regelrätta församlingar. Det är från denna tid begreppet Främmande trosutövare används om katoliker.1781 införs toleransediktet som ger utländska katoliker som flyttat till Sverige rätt att ha egna kyrkor och uppfostra sina barn katolskt. En apostolisk vikarie tillsattes för ledningen av arbetet i Sverige. Sedan 1873 har det varit tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra katolska kyrkan, utan att riskera utvisning. De medborgerliga rättigheterna var dock inskränkta. De sista diskriminerande lagarna togs bort 1951, fram till dess var det förbjudet för katoliker att utbilda sig och arbeta som lärare, sjukskötersa eller läkare. [Se Yvonne Maria Werners artikel "Katolicism och religionsfrihet", Signum 2002;9] Under senare delen av 1900-talet har invandringen av katolska trosbekännare ökat kraftigt. Under första halvan av seklet förekom även en icke obetydlig mängd konversioner.

Stockholms katolska stift

Huvudartikel: Stockholms katolska stift

Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige, har nästan 87 000 medlemmar (december 2007) (från omkring 84 000 medlemmar i december 2006)^[16] och är därmed en av Sveriges största kyrkor. År 1998 fick katolikerna i Sverige sin förste svenskfödde biskop, Anders Arborelius, sedan reformationen. Stiftets katedral är Sankt Eriks katolska domkyrka som är belägen på Södermalm i Stockholm. Katolska domkyrkoförsamlingen i Stockholm har drygt 8 500 medlemmar. Under de senaste åren har antalet människor i Sverige som valt att konvertera till katolska kyrkan ökat.^[17]

Svenska blivande präster studerar den första tiden vid prästseminariet i Uppsala. Därefter fortsätter studierna vid något av de påvliga universiteten i Rom. Stockholms katolska stift har ett eget kollegium i Rom, Collegio Svedese. Utbildningen tar normalt totalt sju år och omfattar studier i filosofi och teologi, praktiskt pastoralt arbete samt andlig och liturgisk formgivning. Från och med hösten 2009 kommer man dock att stänga seminariet i Rom och koncentrera utbildningen till Sankt Sigfrids Prästseminarium i Uppsala som i samarbete med Newmaninstitutet kommer att bedriva utbildning i filosofi och teologi.

År 1934 grundades stiftets officiella ungdomsorganisation, Sveriges Unga Katoliker (SUK).

Namnfrågan i Sverige

Katoliker i de flesta länder kallar sitt samfund för katolska kyrkan. Så gjorde de även i Sverige fram till senaste sekelskiftet, men när svenska samfund fick en ny rättslig status år 2000 och de stiftelser som dittills juridiskt byggt upp den katolska kyrkan i Sverige upplöstes, så förlorade kyrkan rätten till namnet. Stiftet hade ansett det så självklart att kyrkan hette katolska kyrkan att man aldrig hade skyddat namnet, men flera små samfund, bland andra Liberalkatolska kyrkan och Gammelkatolska kyrkan, motsatte sig att någon skulle få kalla sig bara katolska kyrkan. Nödlösningen blev att göra som i Storbritannien där man länge talat om roman catholics för att inte sammanblanda med den anglikanska högkyrkligheten som ofta kallats anglokatoliker.^[18]

Katolska kyrkan består av de kristna kyrkor av såväl östliga som västliga riter som erkänner påvens (biskopen av Rom) överhöghet och står i kommunion med honom. Att referera till hela katolska kyrkan som "romersk-katolsk" är således missvisande, då det enbart syftar på den del av kyrkan som följer den rit inom den latinska delen av katolska kyrkan som inte har någon patriark mellan sig och påven, det vill säga den rit som följs i Rom (därav ordet romersk).

Ekumenik

Katolska kyrkan menar sig vara identisk med den av Kristus grundade kyrkan. Ekumenik av det slag Nathan Söderblom stod för, kallad för grenteorin och som innebär att varje samfund eller kyrka är jämställda, är därför oförenlig med katolsk lära. Fram till 1950-talet avvisades således ekumenik över huvud.

Johannes XXIII och Andra Vatikankonciliet (1962-1965) införde härvidlag en ny praxis, som mera tog fasta på goda relationer med medkristna än på läroskillnaderna. Bön med icke-katoliker tilläts i strid med tidigare kyrkolag.

Den 29 juni 2007 gavs det ut ett dokument av Vatikanens Troskongregation som berör det ekumeniska samarbetet med de protestantiska och ortodoxa kyrkorna. Dokumentet, benämnt Responsa ad quaestiones, som bär kardinal William Joseph Levadas signum, hänvisar till vad som beslutades under Andra Vatikankonciliet och därefter åter fastslagits av Vatikanen upprepade gånger, senast i dokumentet Dominus Iesus (2000). Dokumentet slår fast att, enligt katolska kyrkan, kan kyrkor utanför den katolska kyrkan, inte anses vara kyrkor i egentlig mening. Undantaget är de ortodoxa kyrkor vilka upprätthåller den katolska synen på sakramenten och prästämbetet.

Det slås också fast att enligt katolska kyrkan äger inte de protestantiska kyrkosamfunden de sanna sakramenten. När det gäller ekumeniska diskussioner skrivs det i dokumentet att "dialog bara är konstruktiv om deltagarna visar trohet mot den katolska identiteten".

Förhållandet mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkor som inte har en negativ hållning till utlevd homosexualitet, däribland Svenska kyrkan, har försämrats under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, i synnerhet efter hösten 2005 då kyrkomötet i Svenska kyrkan öppnade för välsignandet av samkönade parrelationer.^[19]

Källor

• Bergquist, Lars, Den heliga pyramiden: påven, Vatikanen och himmelrikets nycklar. Stockholm: Timbro 1992. ISBN 91-7566-248-5
• Beskow, Per, Katolskt ABC. Stockholm: Veritas förlag 2008. ISBN 978-91-89684-46-1
• Bischofberger, Erwin, Katolska kyrkan i fickformat. Stockholm: Veritas 2007. ISBN 9789189684423
• Broomé, Catharina, Den katolska vägen: kortfattad troslära. Vallentuna: Hagaberg 1985. ISBN 91-86584-08-1
• Broomé, Catharina & Cottin, Catherine, I kyrkans mitt: kloster, ordnar och kongregationer. Stockholm: Proprius 1989. ISBN 91-7118-675-1
• Broomé, Catharina, Katolicismen: kyrkan, läran, missionen. 4 uppl. Uppsala: Katolska bokförlaget 1993. ISBN 91-85530-07-7
• Broomé, Catharina & Pålsson, Erik Kennet, Katolik i Sverige. Stockholm: Proprius förlag 1983. ISBN 91-7118-457-0
• Cavallin, Lars, Katolska kyrkan i världen av idag. Stockholm: Natur och kultur 1981. ISBN 91-27-00378-7
• Cavallin, Lars, Påvar i moderna tider. Ängelholm: Fredestad 2006. ISBN 91-86428-27-6
• Cavallin, Lars, Tro och liv i den katolska kyrkan. Stockholm: Natur och kultur 1982. ISBN 91-27-00388-4
• Hardon, John A., Pocket Catholic Dictionary. New York: Doubleday 1985. ISBN 0-385-23238-1
• Holmes, J. Derek & Bickers, Bernard W., Katolska kyrkans historia. Stockholm: Veritas 2006. ISBN 91-89684-28-1
• Katolska kyrkans katekes. 2 uppl. Vejbystrand: Catholica 2000. ISBN 99-86428-64-0

Se även

• Filioque
• Förpliktade helgdagar
• Heliga Birgitta
• Inkvisition
• Investiturstriden
• Karmel
• Kloster
• Laterankoncilierna
• Ofelbarhetsdogmen
• Oremus
• Påven
• Responsa ad quaestiones
• Transsubstantiationsläran
• Trettioåriga kriget
• Vatikanen
• Sexuellt utnyttjande i romersk-katolska kyrkan
• Moder Teresa

Fotnoter

1. ↑ Katolska kyrkan i Sverige
2. ↑ Romarbrevet 1:20.
3. ↑ Gud refereras traditionellt till som "Han" i katolska kyrkan. Gud anses dock vara varken man eller kvinna, även om man menar att såväl manliga som kvinnliga egenskaper återspeglar något av Guds egenskaper. Se Katolska kyrkans katekes, §370.
4. ↑ Nicensk-Konstantinopolitanska trosbekännelsen
5. ↑ Nicensk-Konstantinopolitanska trosbekännelsen
6. ↑ Matteusevangeliet 16:18.
7. ↑ Jfr. t.ex. 1 Kor. 12:27.
8. ↑ Jfr. t.ex. Upp. 21:2.
9. ↑ Jfr. t.ex. 1 Pet 1:15f.
10. ↑ Lumen gentium, 8:1.
11. ↑ Se t.ex. dokumenten Dominus Iesus och Responsa ad quaestiones.
12. ↑ ”Kristi verk i liturgin (1084)”. Katolska kyrkans katekes. http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1066-.htm#1084. 
13. ↑ http://www.vastergotlandsmuseum.se/varnhem/c14_analyser_2007.html
14. ↑ http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=1215836
15. ↑ http://fornvannen.se/pdf/1950talet/1952_178.pdf
16. ↑ Stiftets hemsida, kollad 9 juli 2007
17. ↑ Katolska kyrkan i Sverige (åtkomst 2007-08-31)
18. ↑ http://www.katolik.nu/html/bskp_katolsk.htm
19. ↑ http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/km/2005/nyheter/nyheter-03.shtm

Externa länkar

• Vatikanens officiella webbplats
• Stockholms katolska stift
• Sveriges Unga Katoliker
• Stockholms Läns Unga Katoliker
• Katolska kyrkans katekes på svenska på internet

Några katolska församlingar i Sverige

• Kristus Konungens församling, Göteborg
• Sankta Eugenia församling, Stockholm
• Heliga Trefaldighets katolska kyrka i Jakobsberg, Järfälla, Stockholm
• Katolska domkyrkoförsamlingen, Stockholm
• Sankt Lars församling, Uppsala