Franciskanorden

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Franciskaner)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Francescocoa.png

Franciskanorden, Ordo Fratrum Minorum, O.F.M. (de mindre brödernas orden), grundades av Franciskus av Assisi ca 1210. De kallas även gråbröder eller gråmunkar då deras klädnad är grå, eller minoriter - de små bröderna.

Innehåll

Historik

Efter mystiska upplevelser började Franciskus förkunna total fattigdom. Det fanns vid denna tid redan ordnar vilkas anhängare levde egendomslösa, men de hade istället utvecklat ett kollektivt ägande i sina kloster. Detta motsatte sig Franciskus, varför orden inte har kloster utan konvent och inte kallas munkar och nunnor utan bröder och systrar, vilka inte är fast knutna till ett visst ordenshus.

Franciskus började få anhängare 1209, och samma år eller 1210 fick gruppen Innocentius III:s muntliga tillstånd att predika. Vid det Fjärde Laterankonciliet 1215 förbjöds stiftandet av nya ordnar, men Fraciskanordens regelverk, Regula Bullata, fick ändå sitt slutliga erkännande av Honorius III 1223.

Franciskanorden växte snabbt efter grundandet. Redan under Franciskus levnad fanns fem tusen bröder, och tidigt uppstod en skillnad i ordens inriktning. En betydande grupp kallades i Italien för i Frati della Communità – gemenskapens bröder, vilka valde att leva i städer för att där kunna sprida det kristna budskapet. Denna gren kallas i Sverige för konventualer, eller den första reguljära grenen av orden, och bär grå dräkt. Under Napoleons välde i Frankrike dolde många konventualer sin dräkt under en svart prästkåpa av rädsla för förföljelse, och internationellt finns därför konventualer med både grå och svart dräkt.

Ordens andra gren, klarissorna är en nunneorden som till skillnad från de manliga delarna är en regelrätt klosterorden. Denna grundades av Franciskus vän Klara av Assisi 1212. Klarissorna hade ett kloster*) i Sverige fram till reformationen, Sankta Klara kloster i Stockholm.

*) Detta är nog ett kontroversiellt påstående. Enligt Martin Berntson (se litteraturförteckningen)
hade klarissorna ett systrakonvent på Norrmalm i Stockholm.

Den tredje grenen, bestående av både män och kvinnor, grundades 1221, för dem som av olika skäl inte kunde bli munkar eller nunnor, men ändå ville följa Franciskus spår. Denna tredje gren, Tredjeorden eller T.O.R., utmynnade så småningom i två led, en sekulär och den reguljära.

1525 uppkom en ny gren i Tredje orden: kapucinerna. Även de bär brun dräkt. Padre Pio tillhörde denna gren.

Karakteristik

Alla franciskanbröder oavsett gren bär ett vitt rep, cingulum, runt midjan. Repet har tre knutar för att påminna om de tre konventlöftena: lydnad, fattigdom och kyskhet.

Franciskanorden är i likhet med dominikanorden en tiggarorden. Bröderna ska alltså leva på allmosor, gåvor från befolkningen. De ägnar sig historiskt åt sjukvård, själavård och predikan och lade från början mindre kraft till studier och kunskap än dominikanerna. Det finns dock betydelsefulla lärda franciskaner såsom Bonaventura och John Duns Scotus.

Konvent i Sverige

Det första konventet i Sverige anlades på 1220-talet. Idag finns i Sverige konventualer i Jönköping, minoriter i Stockholm, kapuciner i Stockholm, Skövde och Angered och bröder tillhörande den helige Franciskus Tredje Reguljära Orden för Botgörare i Jonsered. I det medeltida Sverige fanns franciskaner på följande platser: Arboga, Enköping, Jönköping, Krokek, Kökar (Hamnö), Linköping, Nyköping, Nya Lödöse, Raumo, Skara, Stockholm (till orden hörde även S:ta Klaras systerkloster, grundad av Magnus Ladulås 1286), Söderköping, Uppsala, Viborg, Visby och Växjö. I Bohuslän som var en del av Norge fanns de i Kungälv och Marstrand, samt i de forna danska landskapen hittade man franciskaner i Halmstad, Lund, Malmö, Sölvesborg, Trelleborg och Ystad.

Brödrakonvent i Sverige under medeltiden

Systrakonvent i Sverige under medeltiden

Externa länkar

Litteratur & källa

  • Martin Berntson: "Klostren och reformationen", t.ex. sid. 36-37 & 61, Artos & Norma bokförlag, Skellefteå, 2003, ISBN 91-7217-060-3
Personliga verktyg