Sankta Klara kloster
Från Rilpedia
Sankta Klara kloster var ett medeltida svenskt katolskt nunnekloster som låg där S:ta Klara kyrka i Stockholm idag ligger.
Klostret grundades 1289 och uppkallades efter Klara av Assisi. Genom Magnus Ladulås generösa donationer fick nunneklostret tillgång till mark långt utanför stadens gränser (Stadsholmen). Vid grundandet lät Magnus Ladulås placera sin sexåriga dotter, Rikissa Magnusdotter av Sverige i klostret, där hon senare (1335) skulle komma att bli dess abbedissa; hon regerade till åtminstone 1347.
Under Befrielsekriget mot Danmark 1521-1523, utsattes det då danskstyrda Stockholm för en belägring av svenskarna 1522-23. Under belägringen erbjöd enligt legenden Klaraklostrets abbedissa, Anna Reinholdsdotter Leuhusen, stadsbor som var fiender till Kalmarunionen en väg ut ur staden genom klostret, men i stället signalerade hon till danskarna, och utelämnade flyktingarna till den danska stadsstyrelsen för att avrättas.[1]
Gustav Vasa lät riva klostret vid reformationen 1527 för att använda stenarna till att förstärka stadens försvarsmurar. Nunnorna fick nu ge sig av, gifta sig eller stanna kvar i sin orden. Efter att ha fördrivit Gråbröderna från Riddarholmen lät han nunnorna från Klara flytta in i deras klosterbyggnad, där de fick arbeta som sjuksköterskor. En av de sista nunnorna i Klara kloster, Edelina, lär ha dött på Danviks hospital år 1573.[2] Av stenen från det rivna klostret byggdes Birger Jarls torn.
