Apokryferna

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel är en del i serien
Kristendom
Kristendom

Skrifter
BibelnGTNT
Apokryferna
Psalmböcker

Personer
Jesus Kristus
Jungfru Maria
ApostlarnaPaulus, Petrus
Kyrkofäderna
Helgon

Tro
Jesu uppståndelse
Treenigheten
Frälsning
Trosbekännelserna
Eskatologi

Sakrament
Dop
Konfirmation
Bikt
Äktenskap
De sjukas smörjelse
Prästvigning
Eukaristi

Dagligt liv
SöndagBön
KyrkaGudstjänst
Präst
MissionPredikan

Böner
Herrens bön
Sinnesrobönen
Ave MariaGloria Patri

Helgdagar
Kyrkoåret
AdventJul
FastaPåskPingst
Tacksägelsedagen
Kristi himmelfärdsdag
Alla helgons dag

Reformationen
Stora schismen 1054
Jan HusMartin Luther
Jean CalvinZwingli

Riktningar
OrtodoxKatolsk
AnglikanskPresbyteriansk
LutherdomLiberalteologi
NyevangelismMetodism
BaptismEvangelikal
PentekostalismKarismatisk
TrosrörelsenAdventism
AntitrinitarismUnitarism

Övriga
Jehovas Vittnen
Mormoner
Arianer
Markioniter
Montanister

Portal Kristendom

Apokryfer från grekiskans απόκρυφος (apokryphos), som betyder gömd, fördold, svårbegriplig, betecknar en samling böcker till Gamla testamentet vars ställning som heliga skrifter är omstridd.

De första grekisktalande kristna använde dåtidens grekiska översättning av judarnas heliga skrifter, Septuaginta. När judarna fastställde sin kanon omkring år 90 e.Kr. vid synoden i Jabne beslutade man att inte räkna med de yngsta av skrifterna som fanns med i Septuaginta. Detta har orsakat att Gamla testamentets omfång är något olika i de kristna kyrkorna.

Den Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna använder fortfarande de flesta av Septuagintas skrifter. Martin Luther menade däremot att dessa böcker visserligen var bibelböcker och god och nyttig läsning, men inte sådan "helig Skrift" med vilken bindande kyrkolära kan fastslås. Både lutheraner och anglikaner läser apokryferna i den offentliga gudstjänsten. De senare menar att syftet med apokryferna är att undervisa i etik, men inte att fastslå bindande kyrkolära. Jean Calvin avvisade dessa skrifter helt.

De böcker som är omtvistade kallas deuterokanoniska eller ibland "apokryfer". Att kalla dem "apokryfer" leder dock till missuppfattningar, då det för tankarna till Nya Testamentets apokryfer, böcker som aldrig i någon kyrka räknats som bibliska.

Innehåll

Omfattningen av Deuterokanon

Den romersk-katolska kyrkan fastslog vid det Tridentinska mötet att följande skrifter, och inga andra, ingick bland de deutero-kanoniska skrifterna:

Omfattningen av evangelisk-lutherska apokryfer

I Martin Luthers kyrkobibel 1534 ingick ovanstående deutero-kanoniska böcker, men också följande, som hade varit en del av den latinska bibelöversättningen Vulgata. Den romersk-katolska kyrkan räknar inte Manasses bön till de deutero-kanoniska skrifterna. Svenska kyrkobiblar har följt Luthers omfattning av apokryferna, eftersom Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka.

Omfattningen av anglikanska apokryfer

I anglikanska kyrkobiblar ingår alla ovanstående skrifter, men även följande, som hade varit en del av den latinska bibelöversättningen Vulgata. Den romersk-katolska kyrkan räknar inte dessa till de deutero-kanoniska skrifterna.

Pseudepigrafer

Utöver de omtvistade skrifterna i Septuaginta finns ytterligare några skrifter som brukar kallas pseudepigrafer av protestanter och apokryfer av katoliker. Några av dessa ingår i den Etiopisk-ortodoxa kyrkans kanon. Exempel på några gammaltestamentliga pseudepigrafer:

Skriftfynden i Nag Hammadi

Nya testamentets apokryfer är kristna (ofta gnostiskt inspirerade) skrifter som inte räknas som kanoniska inom de kristna kyrkorna. De är skrivna från 100-talet och framåt. Skriftfynden i Nag Hammadi har dramatiskt ökat vår kunskap om dessa skrifter. De utgörs av bland annat:

Se även

Personliga verktyg