Heliga Birgitta

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Heliga Birgitta
Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka.jpg
Heliga Birgitta
altarskåp från Salems kyrka i Södermanland
Änka, Bekännare
Född 1303, Uppland
Död 23 juli 1373, Rom, Kyrkostaten
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Helgonförklarad 7 oktober 1391, Rom av Bonifatius IX
Helgedom Vadstena klosterkyrka
Helgondag: 23 juli
Attribut: Klädd som abbedissa; bok, pilgrimsstav
Skyddshelgon för Europa, Sverige; änkor
Birgitta mottar en uppenbarelse. Efter målning från medeltiden.
Birgittakapellet i kyrkan San Lorenzo in Panisperna i Rom. Till höger i kapellet syns den romerska sarkofag i vilken Birgittas kvarlevor vilade inför hemresan till Sverige
Birgittas relikskrin i Vadstena klosterkyrka, vid sidan av Birgittas reliker finns även dottern Katarinas i det sammetsklädda träskrinet.

Birgitta Birgersdotter känd som den Heliga Birgitta, författare, teolog, klostergrundare, helgon och skyddspatron för Europa. Född 1303 som Birgitta Birgersdotter, dotter till Upplands lagman Birger Persson till Finsta och till Ingeborg Bengtsdotter som tillhörde Folkungaätten. Död 23 juli 1373 i Rom. Både genom sina föräldrar och genom sin make Ulf Gudmarsson hörde hon till de politiskt ledande kretsarna i det medeltida Sverige. Hennes morfar var kusin till Magnus Ladulås så genom sin mor var Birgitta släkt med kungafamiljen.

Innehåll

Födelseort och barndom

Heliga Birgitta föddes omkring 1303, enligt en långt senare och sannolikt felaktig tradition på Finsta gård, väster om Norrtälje i Uppland. Finsta var sätesgård för Finstaätten och ägdes tidvis (dock inte vid tiden för Birgittas födelse) av hennes far Birger Petersson, Upplands lagman.[1] De påvliga kanonisationsakterna nämner en helt annan födelseort, nämligen "in regno Swecie de civitate Frastad", med undantag för en av de bevarade handskrifterna, Codex Harleian 612 i British Museum, som har namnformen "Fristad".[2] Orten som åsyftas är med största sannolikhet Fresta socken i Vallentuna härad där Birger Petersson ägde den stora gården Sköldnora (sedermera kungsgård) som alltså är en betydligt mer sannolik födelseplats för Birgitta än Finsta. Det verkar inte heller finnas någon annan källa för uppgiften om hennes uppväxt i Finsta än den långt senare traditionen. Finsta återköptes av Birger 1317, då Birgitta redan hade gift sig, så det är tveksamt om hon överhuvudtaget vistats där i sin ungdom.

Livet i Sverige

Redan som barn såg Birgitta visioner. En gång såg hon jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. En annan gång såg hon framför sig hur Kristus pinades och dog på korset. Båda dessa teman, den innerliga Mariafromheten och meditationen över Kristi lidande, kom att prägla hela Birgittas liv.

När Birgitta var i tolvårsåldern dog hennes mor. Hennes far ansåg att han inte klarade av att själv ge henne den uppfostran som anstod en flicka i hennes ställning så han sände henne till sin svägerska Katarina Bengtsdotter på Aspanäs vid sjön Sommen i Östergötland.

Några år senare, vid omkring tretton års ålder, giftes hon mot sin vilja bort med den artonårige Ulf Gudmarsson. Hon ville säkert hellre leva som jungfru och lyckades också övertala sin make att de första åren leva i avhållsamhet, men därefter födde hon åtta barn. Makarna bodde under dessa år på Ulfåsa vid sjön Boren i Östergötland.

Birgittas fromhet kom på många sätt att prägla även maken Ulf. Bland annat företog makarna tillsammans pilgrimsfärder till Nidaros och till Santiago de Compostela. På vägen hem från Spanien, i den franska staden Arras, insjuknar Ulf. När läget var som svårast uppenbarade sig det franska nationalhelgonet Sankt Denis för Birgitta och lovade att maken inte ska dö.

Väl hemma bosatte sig Birgitta och Ulf vid Alvastra kloster, där Ulf dog år 1344 (eller eventuellt år 1346). Birgitta lät sin vigselring falla i Ulfs grav och fördelade sina egendomar till arvingarna och till fattiga för att själv leva enkelt i anslutning till klostret i Alvastra. Antalet uppenbarelser tilltog. Hon kände sig kallad att vara 'Kristi brud och språkrör'. Under denna tid fram till avresan till Rom mottog hon många uppenbarelser. I uppenbarelserna fick hon uppdrag av Gud, Kristus och Maria att föra ut budskap till såväl politiska som kyrkliga ledare. Men där finns också dialoger med helgon, döda personer m.fl.

Livet i Rom

Birgitta begav sig 1349 till Rom. Syftet var att delta i firandet av jubelåret 1350 och att få tillstånd av påven att grunda en ny klosterorden. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. En för tiden så osannolik händelse att den ledde till en del munterhet hos omgivningen.

I Rom fick hon först bo i ett palats nära basilikan San Lorenzo in Damaso. I Rom drog hon sig inte för att säga vad hon ansåg om det andliga förfallet där, något både kardinaler och vanligt folk fick erfara. Dessutom ägnade hon sin tid åt att skriva till påven i Avignon och kräva att han skulle flytta tillbaka. Sin vardag ägnade hon åt att gå runt i kyrkorna för att be vid helgonens gravar. Vid kyrkan San Lorenzo in Panisperna på Viminalen bad hon ofta förbipasserande om allmosor till de behövande. Hon gjorde också flera pilgrimsresor till bl.a. Assisi, Farfa, Neapel och södra Italien.

År 1368 inträffade det osannolika. Påven Urban V återvände till Rom och den 21 oktober möttes han och kejsar Karl IV av Österrike i staden. Birgitta kunde lämna sin ordensregel till påven som mottog den för granskning. 1370–08–05 blev den godkänd i en reviderad version som Birgitta troligen inte var särskilt nöjd med. Dessutom beslutade Urban V att återigen lämna Italien av säkerhetsskäl, något som Birgitta absolut inte kunde acceptera. Hon profeterade att han skulle drabbas av ett hårt slag från Gud och bli sjuk, och när Urban vistats i Avignon ett par månader dog han.

År 1371, vid sextioåtta års ålder, påbörjade hon en vallfärd till det Heliga landet. Vägen gick via Neapel och Cypern. I Neapel dog hennes son Karl som vållat henne mycket bekymmer. Sonens öde verkar ha tagit Birgitta hårt, men senare fick hon en uppenbarelse som intygade att han förlåtits tack vare hennes böner och tårar.

När hon återkom till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom, och den 23 juli avled hon i sin bostad vid nuvarande Piazza Farnese. På hennes egen befallning fördes hennes kvarlevor tillbaka till Sverige och Vadstena efter att ha begravts i kyrkan San Lorenzo in Panisperna. 1377 gav Birgittas själasörjare och vän biskopen Alfonso av Jaén ut den första upplagan av hennes Himmelska uppenbarelser. 1378 skedde ett förnyat godkännande av hennes ordensregel och 1384 kunde klostret i Vadstena invigas.

Processen för att kanonisera Birgitta inleddes 1377 och avslutades 1391 med att Birgitta helgonförklarades av påven Bonifatius IX. År 1999 upphöjdes heliga Birgitta tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein till skyddshelgon för Europa.

I Sverige föranstaltade ärkebiskopen Jakob Ulvsson år 1470 om att den heliga Birgittas fest skulle firas över hela riket. En tidigare ärkebiskop, Birger Gregersson, hade författat ett officium under sina vistelser på Biskops-Arnö i slutet av 1370-talet.

Birgittinorden av idag

Orden Birgitta grundade finns kvar än idag och kallas Den helige Frälsarens orden (Ordo Sanctissimi Salvatoris 'O.Ss.S.'), i dagligt tal Birgittinorden. Birgittas kvarlevor finns idag i ett relikskrin i Vadstena klosterkyrka. I Svenska kyrkan lever den birgttinska traditionen av böne- och ordensgemenskapen Societas Sanctæ Birgittæ, grundad 1920; man samlas varje år till generalkapitel i Vadstena kring Birigttas dödsdag den 23 juli.

Byggnaden i Rom, där Birgitta levde, Casa di Santa Brigida, inrymmer idag kyrka, kloster och gästhem.

Barn

  1. Märta Ulfsdotter född ca 1319-20
  2. Karl Ulfsson till Ulvåsa. Död i Neapel.
  3. Birger Ulfsson, dubbad till Riddare av den Heliga graven av Jerusalem under vistelsen i Det heliga landet.
  4. Katarina Ulfsdotter, Katarina av Vadstena född 1331, abbedissa i Vadstena.
  5. Bengt Ulfsson. Död i ung ålder och begravdes i Alvastra.
  6. Gudmar Ulfsson. Död i ung ålder i Stockholm.
  7. Ingeborg Ulfsdotter. Nunna i Riseberga kloster.
  8. Cecilia Ulfsdotter, inskrevs till Skänninge kloster men giftes senare med Lars Sunesson.

Kronologi

Historiska källutgåvor och bearbetningar

  1. ↑ Det medeltida Sverige, vol 1:5 s 162-64.
  2. ↑ I. Collijn (utg), Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (Samlingar utgivna av Svenska fornskriftssälsskapet I:1, Uppsala 1924, s 11).

Litteratur

  • Birger Bergh, "Heliga Birgitta. Åttabarnsmor och profet". Lund: Historiska Media, 2002.
  • Per Beskow & Annette Landen, Birgitta av Vadstena : Pilgrim och profet 1303-1373. Stockholm: Natur och Kultur, 2003.
  • Bengt Ingmar Kilström, "Hennes röst ska höras" : Birgittinska perspektiv. Stockholm: Proprius förlag, 1991.
  • Birgit Klockars, Birgittas svenska värld. Stockholm: Natur och kultur, 1976.
  • Bridget Morris, St Birgitta of Sweden. Woodbridge: Boydell, 1999.
  • Helge Nordahl, Den heliga Birgitta. Skellefteå: Artos, 2003.
  • Sven Stolpe, Birgitta i Sverige och i Rom, Legenda, 1988
  • Hjalmar Sundén, Den heliga Birgitta: Ormungens moder som blev Kristi brud. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1973.
  • Ingvar Fogelqvist, Apostasy And Reform In the Revelations of St. Birgitta. Almquist & Wiksell. Stockholm 1993
  • Societas Sanctæ Birgittæ 1920-1970. Festskrift, 1970.

Birgittas uppenbarelser finns översatta till svenska av Tryggve Lundén och utgivna i fyra band: Himmelska uppenbarelser, 1957-59.

  • Birgitta, "Reuelaciones celestes" I - VIII, en vetenskaplig utgåva har utgivits av Birger Bergh, Hans Aili, Ann-Marie Jönsson och C-G Undhagen, Almqvist & Wiksell 1977 - 2002

En modern och lättillgänglig utgåva är Heliga Birgitta, Uppenbarelser. I urval och översättning av Alf Härdelin med kommentarer av Stephan Borgehammar och med inledning av Birgitta Trotzig, utg. av Svenska Akademien i serien Svenska klassiker, 2003

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Heliga_Birgitta"
Personliga verktyg