Nicaenska trosbekännelsen
Från Rilpedia
Den nicaenska (nicenska) trosbekännelsen - också kallad Credo, eftersom den på latin inleds med detta ord - är, sånär som på två ord, gemensam för både västliga och östliga kyrkor. Trosbekännelsen, som antogs vid konciliet i Konstantinopel 381 heter egentligen den nicaeno-konstantinopolitanska trosbekännelsen och är i västkyrklig tradition en av de tre huvudsymbola. I östkyrkan används endast den nicaenska trosbekännelsen. Den nicaenska trosbekännelsen är tydligare och mer detaljerad än den apostoliska. Här återges texten till trosbekännelsen i den svenska översättning som finns i Den svenska psalmboken 2003.
En förändring i denna trosbekännelse, under punkt 3 nedan, vidtogs i västkyrkan, till att börja med dock mot påvens rekommendation. Enligt tillägget utgår Anden från både Fadern och Sonen, det s.k. filioque-tillägget. Detta kom att åberopas som en av orsakerna till den avgörande schismen mellan katolska kyrkan och den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Trosbekännelsen
I östkyrklig tradition, och i originalversionen från år 381, ingår inte de två orden inom parentes - "och Sonen", latin "filioque". Även upprepningen av "Gud av Gud" i andra artikeln saknas i den grekiska texten, men dessa ord ändrar inte bekännelsens innebörd.
I västkyrklig tradition inkluderas däremot dessa ord.
- Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
- och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
- och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern (och Sonen), på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig/katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.
(Originaltexten på grekiska finns på Wikipedias engelska sida.)
