Tridentinsk rit

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Mässa firas i den romerska ritens extraordinarie form
Högaltare berett för mässa enligt den så kallade tridentinska riten

Med tridentinsk rit eller tridentinsk liturgi betecknas inom Romersk-katolska kyrkan flera, besläktade företeelser.

  1. Ofta betecknas härmed den äldre romerska riten, det vill säga den romerska liturgiska traditionen sådan den förelåg innan den romerska riten genomgripande reformerades av påve Paulus VI. Denna form av den romerska riten sträcker så långt bakåt i tiden att säkra källor saknas. På Trientkonciliets (1545-1563) uppdrag kodifierades dess mässordning 1570 av påven Pius V, varav namnet tridentinsk. I allt väsentligt kan denna form av den ädre romerska liturgin sägas ha varit i bruk åtminstone mellan år 1000 och 1968. I denna betydelse talar man även om äldre romersk rit, om klassisk romersk rit och sedan Summorum pontificum publicerades 2007 om usus antiquior eller extraordinarie form av den romerska riten.
  2. Stundom nyttjas begreppet mera precist för att beteckna just den normativa liturgiska textutgåva och de exakta rubriker som Pius V kodifierade på uppdrag av trientkonciliet.
  3. Ibland avses istället den på Trientkonciliets uppdrag kodifierade romerska riten inklusive dess olika tillägg och förändringar t.o.m. 1962 (ibland 1965 eller t.o.m. 1967).

Begreppet tridentinsk rit kan av katoliker användas i såväl förklenande som neutralt eller skönmålande syfte.

Från och med 1570 blev den romerska riten allt vanligare i den latinska kyrkan, på bekostnad av övriga stiftsegna latinska riter. Denna utveckling, som till stora delar kan förklaras med den för tridentinsk katolicism utmärkande centralismen[1], påskyndades av minst två faktorer: 1. de stiftsegna riternas, ur romersk synvinkel bristande renlärighet till följd av de jansenistinspirerade liturgiska reformer i upplysningsanda som i en del framför allt franska och tysktalande stift infördes under 1700-talet[2]; 2. sagda stiftsegna riters tillstånd av förfall till följd av den ödeläggelse och oro som franska revolutionen och Napoleonkrigen medfört i stora delar av Europa[3]. 1800-talets liturgiska rörelse från och med 1830 (se dom Prosper Guéranger) skulle således komma att få en romersk prägel och bidra till att många stift övergav den egna riten till förmån för den romerska.[4] Alltsedan den nya romerska rit som bär påven Paulus VI:s namn [5] började införas från och med 1969, finns två former av den romerska riten.

Innehåll

Terminologi

Fastän uttrycket tridentinsk rit fastnat i det katolska medvetandet är det mera korrekt att tala om den äldre (latin antiquior) romerska liturgin, då denna form av den romerska liturgin inte uppstod under eller efter Trientkonciliet utan är avsevärt äldre. Den äldre romerska riten förknippas även med påven Johannes XXIII, då denne 1962 utgav den sista normerande utgåvan (editio typica) av de romerska liturgiska böckerna i äldre rit före Paulus VI:s liturgireform i slutet av 1960-talet.

Kodifiering

För att stävja missbruk och förhindra vad man såg som en protestantisering av liturgin hade det tridentinska kyrkomötet (hållet i italienska Trento 1545-1563) beordrat kodifieringen och nyutgivningen av den romerska liturgin – en uppgift som 1570 fullföljdes av påven Pius V. Härvidlag kom särskilt missalet i fokus, då såväl Calvin som Luther och Zwingli gav en från den romerska avvikande tolkning av mässans innebörd. Ditintills hade liturgin inom den latinska kyrkan följt olika likartade ordningar, så kallade riter, över vilka varje enskilt stift och varje enskild ordensgemenskap vakat (så till exempel den dominikanska riten eller stiftet Milanos egen liturgi). Pius V:s kodifiering avskaffade inte dessa olika latinska riter, men gjorde just den romerska liturgin till norm. Stift eller religiösa ordnar med egen latinsk rit, men vars liturgiska böcker inte kunde uppvisa en ålder om minst 200 år, upphävdes och ersattes av den romerska riten; övriga befästes.

Oegentlig är således föreställningen att den tridentinska liturgin uppstod på 1500-talet: den så kallade tridentinska riten är densamma som liturgin i staden Rom kring år 1000, troligtvis redan kring år 850.[6] Och från Gregorius den stores rit (600-talet) skiljer den sig föga bortsett från offertoriet, trappstegsbönerna och slutevangeliet. Dess äldsta delar (delar av kanon samt delar av mässpropriet) är åtminstone från 300-talet. Den äldre romerska liturgin kan beskrivas som en urgammal romersk grund på vilken inympats element från den (latinska) gallikanska liturgin. Karl den store hade bett Rom om att få överta den romerska liturgin. I möte med den latinska gallikanska traditionen berikades den ursprungliga romerska riten innan den i sin rikare form blev norm även i Rom. Framför allt är det i mässan offertoriet som av liturgihistorikerna hänförs till den gallikanska influensen.

Liturgireform

När Paulus VI 1969/1970 införde en ny liturgi, uppfattades denna av vissa [7] stå i motsats till tidigare liturgiska tradition. Man kom att tala om den tridentinska liturgin å ena sidan och om Paulus VI:s liturgi å den andra. Frågan huruvida Paulus VI:s liturgi var tillfredsställande och motsvarade Andra Vatikankonciliets dokument om liturgin (Sacrosanctum Concilium) eller inte skulle länge splittra katolikerna. I och med Benedictus XVI:s skrivelse Summorum Pontificum den 7 juli 2007 är dock den tridentinska liturgin åter en oomtvistad del av den romerska riten.

Karakteristiska drag

Den klassiska romerska riten upplevs ofta av moderna betraktare som av högtidlig och tidlös karaktär[8] (drag som av kritiker inte sällan beskrivs som ritualism) [9] Den kräver av kleresiet och altartjänarna ett stort mått av skolning, noggrannhet och precision [10] På liknande sätt ställer riten precisa krav på den liturgiska utrustningen: linne och siden, kärl av ädelmetall, ljus delvis av bivax m.m.[11] Den tridentinska liturgin firas genomgående på latin och åtföljs av gregoriansk (men även av flerstämmig) sång. Det från och med 1970-talet i Paulus VI:s liturgi vanliga skicket att låta prästen stå vänd mot folket, versus populum, under hela mässan är i tridentinsk rit okänt. Istället står prästen liksom i de östliga riterna vänd mot öster (symboliserad av korset när kyrkan ifråga inte är orienterad), ad orientem, när han ber. Alltsedan urkyrkans tid [12] har öst och den uppåtgående solen stått för den återuppståndne Kristus.

Fotnoter

  1. ↑ Nu uppstår bland annat den romerska ritkongregationen, Sacra Rituum Congregatio, med uppdrag att övervaka samtliga latinska riter.
  2. ↑ Cf. Leonard Swidler, Aufklärung Catholicism 1780-1850. Jmf. Ignaz Heinrich von Wessenbergs (1774–1860) liturgireform i Konstanz. Se även Pistoiasynoden 1786, Josephinismus och W. Bäumker.
  3. ↑ Materiell ödeläggelse, men även andra svårigheter: franska revolutionen och Napoleon hade låtit avskaffa ett stort antal stift, till vilka ofta var knutna egna riter.
  4. ↑ Cf. till exempel dom Guéranger i Encyclopaedia Britannica.
  5. ↑ jmf. Summorum pontificum och dess följebrev; se även artikeln från The Sunday Business Post
  6. ↑ Cf. K. Gamber, dom Cabrol, J.A. Jungmann, M. Davies, A. Fortescue, A. King samt J. Pope.
  7. ↑ cf den så kallade Ottaviani intervention
  8. ↑ Cf. artikeln i The Washington Times.
  9. ↑ Se Chittister samt artikeln ur The Burlington Free Press.
  10. ↑ se Sancta Missa
  11. ↑ Cf. "Rubricae generales" in Missale romanum.
  12. ↑ se Uwe Michael Langs Turning towards the Lord

Källor

  • Missale romanum i äldre romersk rit
  • Graduale romanum i äldre romersk rit
  • Katolsk högmässa i den äldre ordningen - videoupptagning
  • Pope, Josef, "Missale Romanum" - artikel ur The Homiletic & Pastoral Review, mars 1995, New York
  • Jungmann, Josef Andreas, Missarum Sollemnia. Eine genetische Erklärung der römischen Messe, Wien-Freiburg-Basel, 1962.
  • Archdale, King, The Liturgy of the Roman Church, London, 1953.
  • Svidler, Leonard, Aufklärung Catholicism 1780-1850: Liturgical and Other Reforms in the Catholic Aufklärung, Scholar Press, 1978.
  • Bäumker, W., Das katholische deutsche Kirchenlied, Freiburg, 1891, fr.a. band III, inledningen. Exempel ges på liturgiska reformer i upplysningsanda.
  • Winter, Eduard, Josephinismus, Berlin, 1962.
  • Guéranger, Dom Prosper, Institutions liturgiques, Paris, 1878. Se fr.a. del II. Verket är tillgängligt | på nätet.
  • Gamber, Klaus, La Réforme liturgique en question, Éd. Sainte-Madeleine, 1992 (tyskt original: Die Reform der Röhmischen Liturgie, Synaxis Verlag).
  • Davies, Michael, A Short History of the Roman Rite - Den romerska ritens historia, Rockford (IL), TAN Publishers, 1997.
  • Cabrol, Dom Fernand, The Mass of the Western Rites, Sands & Company, 1934. På internet tillgänglig: länk annan länk - om den katolska latinska liturgins äldre historia
  • Lang, Uwe Michael, Turning towards the Lord, Ignatius Press, 2005, 978-0898709865
  • Den romerska kanons historia - artikel av Adrian Fortescue
  • Rasmussen, N.K., "Célébration épiscopale et célébration presbytérale : un essai de typologie", in Segni e riti nella Chiesa Altomedievale occidentale, flera författare, « Settimane di studio del Centro Italiano di Studi sull'Alto Medioevo » XXXIII, Spoleto, 1987, vol. 2, s. 581-607.
  • Sancta Missa - handledning i äldre romersk liturgi, av vilken bland annat framgår den äldre ritens komplexitet
  • Chittister, Joan, "Coming soon to a church near you" - artikel av den välkända syster J. Chittister, vari en kritiker av den äldre romerska riten beskriver den liturgin som högtidlig, hemlighetsfull och ritualistisk.
  • Artikel ur The Sunday Business Post (2007-09-16), vari den nyare romerska ritens mässordning benämns "Paulus VI:s mässa".
  • Artikel i The Washington Times om bland annat karakteristiska drag hos den äldre riten sådana de uppfattas av ovana katoliker och andra: As a result, the overall feel of the Tridentine Mass is more solemn and serious.
  • Artikel i The Burlington Free Press om bland annat karakteristiska drag hos den äldre riten sådana de uppfattas av ovana katoliker och andra
  • Paulus VI, Tal vid generalaudiens 1969-11-26 - Paulus VI om bland annat den nya romerska liturgins karaktär av nyhet
  • The Ottaviani intervention, 1969 - Kardinalerna Ottavianis och Baccis kritik av den av Paulus VI, 1969 införda mässordningen

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Tridentinsk_rit"
Personliga verktyg