Latinsk rit
Från Rilpedia
Latinsk rit eller västlig rit är en samlingsbenämning på västkyrkans/den latinska kyrkans samtliga liturgiska riter. Man kan även tala om traditioner ifråga om gudstjänst. Utmärkande för den latinska riten är inte minst latinet som liturgiskt språk. Idag återfinns samtliga latinska riter inom romersk-katolska kyrkan, varför man lätt förväxlar den katolska kyrkan med de olika kyrkorna av latinsk rit. Uppdelningen mellan öst- och västkristna, och därmed mellan grekisk/östlig och latinsk/västlig rit, går tillbaka på uppdelningen av det romerska riket i en östlig, grekisk del och en västlig latinsk.
Normerande inom den latinska riten har den romerska liturgin, m.a.o. den latinske patriarkens liturgi, alltid varit (se romersk rit), framför allt vad gäller den romerska kanon: den eukaristiska bönen varvid brödet och vinet enligt katolsk teologi förvandlas till Kristi kropp och blod. Övriga latinska riter har till den romerska riten tydliga och starka band.
Efter Andra Vatikankonciliet och liturgireformen 1965 tilläts inom den romerska riten att vissa av mässans med kyrkoåret växlande delar firades på folkspråket. Paulus VI:s liturgi, införd 1969/1970, tillåter att liturgin i sin helhet firas på folkspråken. Jämte denna nya form av den romerska riten kvarlever dock den äldre, klassiska formen av den romerska riten (se Summorum pontificum och tridentinsk rit), vilken firas på latin.
Till det för samtliga latinska riter gemensamma kan förutom mässans kanon anföras den västliga kyrkoarkitekturen, traditioner gällande liturgiska kläder, bruket av osyrat bröd och orgel samt prästcelibatet, på vilka punkter de östliga riterna skiljer sig.
De latinska riterna (liturgitraditionerna) är vanligtvis knutna till ett visst stift eller annat geografiskt område:
- Romersk rit (den dominerande riten inom Katolska Kyrkan. Endast de katoliker som tillhör denna rit kan korrekt refereras till som "romersk-katolska")
- Ambrosiansk rit (i Norditalien: ärkestiftet Milano och angränsande områden)
- Mozarabisk rit (på enstaka platser i Spanien)
- Lyonesisk rit (i franska ärkestiftet Lyon)
- Sarumriten (engelsk medeltida rit ursprungligen från stiftet Salisbury)
Men några äldre ordnar har också behållit en egen rit:
Trientkonciliet (1500-talet), som oroade sig för en eventuell urvattning och protestantisering av liturgin, stadgade att de latinska riterna skulle ses över för att vid behov rensa ut tvetydiga, sentida tillägg och således återställa en trogen tradition för varje latinsk rit. De liturgiska böckerna för varje latinsk rit skulle sedan nytryckas. Latinska riter som i denna process inte kunde uppvisa en ålder och kontinuitet om minst 200 år förbjöds till förmån för den romerska riten. Övriga latinska riter bekräftades.
Under upplysningstiden, franska revolutionen och Napoleonkrigen dukade många stiftsegna riter under, varför den romerska riten med tiden blev mera utbredd inom den latinska kyrkan.
Under fornkristen tid och tidig medeltid förekom andra latinska riter, som dock med tiden försvann, t.ex. keltisk rit.
Den latinska riten skall inte förväxlas med romersk-katolska kyrkan, lika litet som de östliga riterna skall förväxlas med de ortodoxa kyrkorna. Frågan om den stora schismen 1054 är skild från frågan om de olika liturgiska riterna.
