Från Rilpedia

För motpåven, se Johannes XXIII (motpåve)

Salige Johannes XXIII
Påve Johannes XXIII
Påve 1958–1963
Namn	Angelo Giuseppe Roncalli
Född	25 november 1881
Död	3 juni 1963
Företrädare	Pius XII
Efterträdare	Paulus VI
Påve i	4 år, 7 månader och 5 dagar

Johannes XXIII, född Angelo Giuseppe Roncalli den 25 november 1881 i Sotto il Monte nära Bergamo, Lombardiet, Italien, död 3 juni 1963 i Vatikanen, var påve 28 oktober 1958 – 3 juni 1963.

Johannes XXIII är mest känd för att ha sammankallat Andra Vatikankonciliet (1962-1965). År 2000 saligförklarades han av påve Johannes Paulus II; festdag 11 oktober.

Innehåll 1 Studier och prästvigning 2 Pontifikat 3 Källor 3.1 Noter 4 Översättning 5 Fördjupningslitteratur 6 Externa länkar

Studier och prästvigning

Angelo Giuseppe Roncalli föddes den 25 november 1881 i den lilla orten Sotto il Monte i provinsen Bergamo som son till det fattiga bondparet Giovanni Battista Roncalli och Marianna Mazzola; han var ett av tolv syskon. Han döptes samma dag i församlingskyrkan Santa Maria Assunta di Brusicco. Byn var liten, och familjen hade liksom alla andra som bodde där en intim och personlig relation till byns präst.

Roncalli prästvigdes i Rom 1904 och anlitades både som lärare och som församlingspräst i Bergamo. Den 3 mars 1925 utsågs Roncalli både till titulärärkebiskop av Areopolis, och sändes till Heliga stolens beskickning till Bulgarien, efter att han biskopsvigdes den 19 mars av Giovanni Tacci Porcelli. 1931 steg Roncalli i graderna till legat, och förflyttades 1935 till Turkiet och Grekland. Han hade 1934 blivit titulärärkebiskop av Mesembria. Under andra världskrigets sista år, 1944, blev han apostolisk nuntie i Paris. Han kom där i kontakt med Jacques Maritains teologiska nyorientering, och med andra reformkatolska talesmän som höll till på Saint-German-des-Prés, som Jean Bruckberger och Emmanuel Mounier; katolicismen fick ett politiskt uppsving i Frankrike efter andra världskriget, eftersom motståndsrörelsen till stor del varit katolsk. Han deltog under Parisåren inte själv i den reformkatolska debatten, och tog aldrig uttryckligen ställning för den; den skulle dock utmynna i hans initiativ till andra Laterankonciliet.^[1]

I januari 1953 lämnade han Paris, och utnämndes till kardinalpräst med Santa Prisca (belägen på Aventinen) som titelkyrka samt till patriark av Venedig. I den senare egenskapen biskopsvigde han 1958 Albino Luciani (senare påve Johannes Paulus I).

Pontifikat

Efter Pius XII:s död valdes kardinal Roncalli till påve 28 oktober 1958. Som påve ansågs han vara en god herde, och hans encyklikor Pacem in Terris (1963) och Mater et Magistra (1961) blev högt uppskattade. Johannes XXIII manade kyrkan till aggiornamento, "att vara med i tiden", vilket var det bakomliggande skälet till hans stora bedrift, men också det som mest söndrade kyrkan under hans tid, att 1962 sammankalla Andra Vatikankonciliet, det första konciliet sedan 1869. Beslutet till detta koncilium tog påven i januari 1959 efter att endast ha talat med en rådgivare innan, jesuiten Augustin Bea. Kardinalerna mottog inte nyheten med entusiasm, eftersom ett koncilium innebar att överföra den italienska kurians makt till biskoparna runt om i världen. Med encyklikan Æterna Dei Sapientia (1961) försökte Johannes försona världens kristna kyrkosamfund.^[2] Han avled innan konciliet avslutats, den 3 juni 1963. Johannes XXIII saligförklarades av påve Johannes Paulus II den 3 september 2000.

Johannes XXIII besökte den 26 december 1958 internerna på Regina Coeli-fängelset i centrala Rom, och fick av en journalist frågan varför han avlade ett besök hos dem. Han svarade: ”Eftersom dessa fångar inte kan komma till mig, så får jag komma till dem!”^[3] Detta var typiskt för Johannes pontifikat. Människorna i Rom kunde ofta se honom på gatorna, och han avlade ofta visiter vid sjukhus och andra fängelser. Till sitt ursprung och sätt och i handling var han en folklig påve, som efter sin utnämning tillrättavisade en romersk adelsdam som anmärkte på hans utseende: ”Ni glömmer att konklaven inte är en skönhetstävling.”^[4]

Källor

• Catholic-Hierarchy
• Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0

Noter

1. ↑ Bjöl, Erling, Vår tids kulturhistoria 3. Sköna nya värld, Stockholm: Bonniers 1980, s. 31 f
2. ↑ Bjøl, Erling, Världshistorien efter 1945. Del 2, Stockholm: Bonniers förlag och Utrikespolitiska institutet, 1975, s. 444
3. ↑ St. Peter's Basilica.org. Monument to John XXIII. (Webbåtkomst 2008-04-09.)
4. ↑ Bjøl, Erling, Världshistorien efter 1945. Del 2, Stockholm: Bonniers förlag och Utrikespolitiska institutet, 1975, s. 443 f

Översättning

• Delar av artikeln är översatta från den engelskspråkiga versionen den 4 juni 2007

Fördjupningslitteratur

• Hebblethwaite, Peter, John XXIII: Pope of the Council. London: Chapman 1984. ISBN 0-225-66419-4

Externa länkar

• Officiell biografi
• Pope John XXIII
• Works by Pope John XXIII

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI