Från Rilpedia

För motpåven, se Clemens VII, motpåve

Clemens VII
Påve 1523–1534
Namn	Giulio de' Medici
Född	26 maj 1478
Död	25 september 1534
Företrädare	Hadrianus VI
Efterträdare	Paulus III
Påve i	10 år, 10 månader och 6 dagar

Clemens VII (latin den milde), född Giulio de' Medici 26 maj 1478 i Florens, död 25 september 1534, var påve från den 19 november 1523 till sin död, 25 september 1534.

Biografi

Clemens VII var utomäktenskaplig son till Giuliano de' Medici, brorson till Lorenzo de' Medici och kusin till Leo X. Han inträdde i johanniterorden, blev prior i Capua, 1513 ärkebiskop av Florens efter erhållen dispens med hänsyn till sin oäkta börd och i slutet av samma år kardinaldiakon av Santa Maria in Domnica. Han valdes till påve efter en lång konklav 18 november 1523.

Clemens politik betingades av motsättningen mellan kejsar Karl V och den franske kungen Frans I, och den gick ut på att bevara kurians världsliga makt och huset Medicis gamla ställning. Clemens taktik var att försöka iaktta en neutral och emellan de båda rivalerna medlande hållning. Han trädde dock redan i slutet av 1524 i förbindelse med Frankrike. Slaget vid Pavia (24 februari 1525) tvingade honom emellertid till förbund med Karl V (1 april samma år). Fruktande, att dennes inflytande i Italien skulle växa sig alltför starkt, var Clemens redan följande år färdig att tillsammans med Frankrike, Venedig, Florens och Frans Sforza ingå den mot Karl riktade ligan i Cognac (22 maj 1526). Kriget utbröt på sommaren samma år, ligans trupper blev slagna, och 6 maj 1527 stormades och plundrades Rom, se Roms skövling. Clemens måste för sin frihet betala en oerhörd lösesumma, och medicéerna fördrevs från Florens. I november 1527 slöts dock fred, och Clemens VII återfick Kyrkostaten. Genom freden i Barcelona (29 juni 1529) lovade Karl sin hjälp till medicéernas återinsättande i Florens, och 24 februari 1530 krönte Clemens VII i Bologna Karl till kejsare.

Även gentemot protestantismen var Clemens politik föga framgångsrik. Dess anhängare segrade i de nordiska länderna och vann stora framgångar i Tyskland, England och Frankrike, till och med i Italien och Spanien. Clemens hade motvilligt tvingats gå med på Karls önskningar om ett allmänt kyrkomöte, men lyckades under allehanda förevändningar förhala sammankallandet av det. Ett nytt närmande till Frans I, beseglat genom Henrik av Orléans giftermål med påvens brorsdotter Katarina av Medici (27 oktober 1533), stärkte ytterligare Clemens avoghet mot koncilieplanerna. Genom sin av hänsyn till Karl V avvisande hållning i Henrik VIII:s skilsmässosak framkallade Clemens dennes brytning med Rom 1534. Clemens VII avled 25 september samma år.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

• Wikimedia Commons har media som rör Clemens VII
  Bilder & media

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI