Från Rilpedia

Eugenius II
Påve 824–827
Namn	Eugenius
Född	okänt
Död	27 augusti 827
Företrädare	Paschalis I
Efterträdare	Valentinus
Påve i	3 år, 2 månader och 22 dagar

Eugenius II, född okänt, död 27 augusti 827, var påve från den 5 juni 824 till sin död, 27 augusti 827.

Biografi

I äldre utgåvor av Liber Pontificalis uppges Eugenius vara son till en Boemund, men den uppgiften utelämnas i de senare utgåvorna. Han var före utnämningen till påve ärkepräst av S. Sabina, och skall i den egenskapen ha utsmyckat sin kyrka med många mosaiker och metallsmiden på vilka hans namn ännu kunde läsas på 1500-talet.

Eugenius valdes som adelspartiets kandidat till påve den 5 juni 824; adelspartiet hade flyttat fram sina positioner under företrädaren, och sökt stöd hos frankerna. Eugenius utnämning erkändes av kejsar Ludvig den fromme, och han sände sin son Lothar till Rom i triumf över att frankerna härigenom stärkt sin ställning och för att stärka detta ytterligare. De adliga romare som flytt till Frankerriket kunde genom denna påveutnämning återvända och Eugenius återlämnade deras egendomar som hade konfiskerats.

Lothar lyckades år 824 med påven och befolkningen nå en uppgörelse, Constitutio Romana, som reglerade Kyrkostatens förvaltning. Påvevalet skulle enligt denna förrättas av prästerskapet och adeln, men före sin konsekration skulle den nyvalde påven i närvaro av ett kejserligt sändebud svära kejsaren trohet; detta var analogt med att påven tidigare vänt sig till Bysantinska rikets kejsare för godkännande. Vidare fastslogs att alla folkslag skulle dömas i civilmål enligt deras egen författning (romersk rätt, salisk lag, langobardisk lag), samt att de som stod under påvens eller kejsarens beskydd var okränkbara. Rättvisan skulle utdömas av två kommissioner (missi), en påvlig och en kejserlig. Fastän Constitutio Romana gav kejsaren vittgående maktbefogenheter, fastslog den också att alla lydde under påven.

Ludvig inverkade inte i någon högre grad på den påvliga politiken; under den så kallade bildstriden intog kurian en annan ställning än kejsardömet, och i rent kyrkligt avseende betecknar Eugenius II:s pontifikat snarast ett ytterligare steg i påvedömets emancipation från den kejserliga överhögheten.

På en synod i Rom 826 vidtogs på kurians föranstaltande viktiga åtgärder för att höja prästerskapets bildning och sedlighet. Bland annat fastslogs att obildade biskopar och präster skulle suspenderas tills de skaffat sig erforderlig utbildning, och att katedralskolor skulle upprättas för utbildning i teologi och politik. Från Eugenius finns också ett brev till Ansgar, Nordens apostel.

Med hänsyftning till traditionen förmodas Eugenius ha blivit begravd i Peterskyrkan.

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI

Referenser

• Artikeln bygger delvis på översatt material från Catholic Encyclopedia, Volume V (1909)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Övriga källor

• Kinder, Hermann och Hilgemann, Werner, Tidens världshistoria 1, Stockholm: Tidens förlag 1981, s. 125