Från Rilpedia

Alexander VII
Påve 7 april 1655–22 maj 1667
Namn	Fabio Chigi
Född	13 februari 1599
Död	22 maj 1667
Företrädare	Innocentius X
Efterträdare	Clemens IX

Alexander VII, född Fabio Chigi 13 februari 1599 i Siena, Italien, död 22 maj 1667 i Rom, var påve från den 7 april 1655 till sin död drygt tolv år senare, 22 maj 1667.

Innehåll 1 Biografi 2 Referenser 2.1 Noter 2.2 Källor 3 Litteratur 4 Externa länkar

Biografi

Fabio Chigi föddes i Siena som son till Flavio Chigi, släkt med Paulus V och på den tiden var Chigi en av de mest framstående släkterna i trakten. Svag hälsa ledde till att Fabio Chigi fick sin första skolgång i hemmet, undervisad av sin mor, Laura Marsigli, och informatorer. Han doktorerade så småningom vid universitetet i Siena i filosofi, juridik och teologi.

Under Urban VIII:s pontifikat, 1626, inträdde Chigi i kyrkans tjänst i Rom, och sändes året därpå som vicelegat, verkade i fem år som diplomat, tills han i december 1634 prästvigdes, i januari 1635 vigdes till biskop samt utsågs till inkvisitor av Malta och biskop av Nardò.

Fyra år senare fortsatte Chigi sin diplomatiska karriär, som apostolisk nuntie i Köln. I den senare befattningen gick han till historien som påvlig representant vid underhandlingarna till avslutandet av Westfaliska freden. 1651 återkallades han till Rom av Innocentius X för att bli kardinalstatssekreterare, och Chigi utsågs den 19 februari 1652 till kardinalpräst med Santa Maria del Popolo som titelkyrka. Följande år fick han titeln ärkebiskop av Imola.

Innocentius X avled den 7 januari 1655. Efter en åttio dagar lång konklav, som präglades av strider mellan nationella och politiska motsättningar, valdes Chigi enhälligt av kardinalkollegiet till påve, den 7 april 1655, och installerades till ämbetet den 18 april med namnet Alexander VII.

Han utsågs till påve eftersom han var motståndare till nepotism, och genast när han blivit påve förbjöd han sina släktingar att komma till Rom. Det fanns emellertid starka röster i Kyrkan som skrämdes av att nepotismen avtog, eftersom de menade att nepotism borgade för en stark ledning, och Alexander lät sig slutligen övertalas att kalla sin bror och några andra släktingar till Rom. Deras ankomst 1656 markerar en omsvängning i pontifikatet, eftersom de flesta poster därefter bekläddes av medlemmar av ätten Chigi. Som påve var Alexander en stor vän av konst och vetenskap och skrev själv poesi. En tragedi, Pompejus, liksom en samling episka, lyriska och elegiska dikter, Philometi labores juveniles, finns ännu i behåll. Han inlade också stora förtjänster om Roms och särskilt Peterskyrkans försköning. Han utökade också Vatikanbibliotekets bestånd väsentligt.

I de jansenistiska stridigheterna i Frankrike deltog han och förnyade med bullan Ad Sacram därunder den fördömelsedom över Jansenius som redan hade uttalats av Innocentius X. Däremot kunde han inte uppehålla sitt anseende i en mera personlig strid med den då ännu helt unge kung Ludvig XIV av Frankrike, med vilken han måste ingå ett mycket förödmjukande fördrag (i Pisa, 1664). Den franske ministern kardinal Mazarin hade inte glömt hans motstånd vid olika förhandlingar när han varit diplomat. Relationen ledde till att Frankrike inte sände någon ambassadör till Kyrkostaten, och inte mottog någon till Frankrike, samt att Kyrkostaten tillfälligt förlorade den sydfranska staden Avignon.

Under Alexander VII:s påvliga regering inföll den svenska drottningen Kristinas offentliga övergång till den Romersk-katolska kyrkan (1655), och påven välkomnade henne personligen när hon anlände till Rom samma år.

Alexander VII dog den 22 maj 1667. Han är begraven i Peterskyrkan, och hans gravmonument utfördes av Bernini och några av hans elever 1672-1678.

Påvens officiella biografi, Vita di Alessandro VII, är författad av barndomsvännen Pietro Sforza Pallavicino,^[1] som påven utsåg till kardinal in petto.

Referenser

Noter

1. ↑ Rodén, Marie-Louise, Drottning Christina. En biografi, Stockholm Prisma 2008, s. 186

Källor

• Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
• Rendina, Claudio, I papi: storia e segreti. Roma: Newton Compton editori 1999. ISBN 88-8289-070-8
• Catholic Encyclopedia, Volume I (1907)
• Catholic-Hierarchy

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Litteratur

• Metzger Habel, Dorothy, The urban development of Rome in the age of Alexander VII. New York: Cambridge University Press 2002. ISBN 0-521-77264-8
• Krautheimer, Richard, The Rome of Alexander VII, 1655-1667. Princeton, N.J.: Princeton University Press 1985. ISBN 0-691-04032-X

Externa länkar

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI