Pius XII
Från Rilpedia
Pius XII | |
---|---|
Påve 1939–1958 | |
Namn | Eugenio Maria Giuseppe Giovanni Pacelli |
Född | 2 mars 1876 |
Död | 9 oktober 1958 |
Företrädare | Pius XI |
Efterträdare | Johannes XXIII |
Påve i |
19 år, 7 månader och 7 dagar |
Pius XII, född Eugenio Maria Giuseppe Giovanni Pacelli 2 mars 1876 i Rom, Lazio, Italien, död 9 oktober 1958 i Castel Gandolfo, Lazio, Italien, var påve från den 2 mars 1939 till sin död, den 9 oktober 1958.
Innehåll |
Biografi
Eugenio Maria Giuseppe Giovanni Pacelli var son till advokaten, adelsmannen (Nobile di Acquapendente och Nobile di Sant'Angelo in Vado från 1853 respektive 1858) Filippo Pacelli och dennes hustru Virginia Graziosi. Den 4 mars 1876, två dagar efter födelsen, mottog han dopets sakrament i församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano i rione Ponte.
Pacelli studerade vid bland annat Gregoriana i Rom. Han prästvigdes den 2 april 1899. 1917 utnämndes han till titulärbiskop av Sardes. Mellan 1920 och 1929 var han nuntie hos den tyska regeringen.[1] Pacelli utsågs 1929 till kardinalpräst med Santi Giovanni e Paolo som titelkyrka. Från 1935 till 1939 tjänade han som camerlengo.
Pontifikat
Pacelli valdes till påve 1939 efter en karriär i kurians tjänst. I sina encyklikor, bland annat Mystici corporis Christi (1943) om kyrkan och Humani generis (1950) om tro och teologi, tog han ställning i aktuella frågor. Under jubelåret 1950 proklamerade han dogmen om Jungfru Marias kroppsliga upptagande till himlen (assumptio).
Pius hållning under andra världskriget har blivit livligt debatterad. Han ingrep inte aktivt mot de nazistiska judeförföljelserna, därför att detta enligt hans mening skulle förvärra deras situation. Han skall bland annat i förväg ha blivit informerad om de etniska rensningarna i Kroatien men även där (för att inte stödja fascismen och kommunismen) tigit.[källa behövs] Pius skall, enligt uppgift, även ha känt till de planerade massmorden i Fosse Ardeatine 1944. Däremot gav Vatikanen skydd åt många enskilda. På Pius order gav däremot Vatikanen skydd åt hundratusentals enskilda judar och politiska flyktingar, även om han utåt föredrog att föra tyst diplomati.[2] Även många efterspanade nazistiska krigsförbrytare fick åren efter andra världskriget hjälp av Vatikanen att ta sig till Argentina, med Pius goda minne.[3][4]
Särskilt under sina senare år som påve ledde han den katolska kyrkan in i en period av konservatism som utgjorde bakgrunden till Johannes XXIII:s och Andra Vatikankonciliets omfattande reformer.
Pius XII har fått sitt sista vilorum i de Vatikanska grottorna under Peterskyrkan. År 2000 utnämndes Pius XII till venerabilis (vördnadsvärd).
Encyklikor
|
|
|
|
Företrädare: Pietro Gasparri |
Kardinalstatssekreterare 1930–1939 |
Efterträdare: Luigi Maglione |
Källor
- ↑ Friedemann Bedürftig Tredje riket från uppgång till fall, s.292, Ersatz 2007 ISBN 978-91-88858-32-0
- ↑ David G. Dalin (Rabbin), The Myth of Hitler's Pope: How Pope Pius XII Rescued Jews from the Nazis, Regnery 2005, ISBN 0-89526-034-4
- ↑ Friedemann Bedürftig Tredje riket från uppgång till fall, s.292, Ersatz 2007 ISBN 978-91-88858-32-0
- ↑ Norman Davies Europa i krig Forum 2008 s.276 ISBN 978-91-37-13109-2
- Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
Fördjupningslitteratur
- Ciampa, Leonardo, Pope Pius XII: A Dialogue. Bloomington, Indiana: AuthorHouse 2007. ISBN 1-425-97766-9
- Cornwell, John, Hitler's Pope: The Secret History of Pius XII. New York: Penguin Books 2000. ISBN 0-670-88693-9
- Rychlak, Ronald J., Righteous Gentiles: How Pius XII and the Catholic Church saved half a million Jews from the Nazis. Dallas, Texas: Spence Publishing Company 2005. ISBN 1890626600
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Pius XII