Damasus I

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Damasus I
Damasoc.jpg
Påve 366–384
Namn Damasus
Född omkring 305
Död 11 december 384
Företrädare Liberius
Efterträdare Siricius
Påve i

18 år, 2 månader och 10 dagar

Damasus I, född omkring 305 i Rom eller Idanha-a-Velha (i Lusitania, Hispania), nuvarande Portugal, död 11 december 384 i Rom, var påve från den 1 oktober 366 till sin död, 11 december 384. Damasus I vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 11 december.

Biografi

Damasus var son till Antonius, som troligen var spanjor, och Laurentia. När modern dog vid 89 års ålder hade hon tillbringat 60 år i Guds tjänst, som änka. Damasus föddes antingen i Lusitania eller i Rom; i vilket fall verkar han ha vuxit upp i Rom, hos kyrkans tjänare i martyren Laurentius kyrka.

Damasus I (porträtt av Pedro Augusto Guglielmi 1840)

Damasus lyckades i oktober 366, efter en blodig kamp med sin medtävlare Ursinus, inta påvestolen. Damasus var en ivrig motståndare till arianerna, samt fördömde apollinarianism och makedonianism vid två synoder i Rom och vid första konciliet i Konstantinopel 381. 369 fördömde han vid ytterligare en synod i Rom den arianske biskopen av Milano, Auxentius; denne satt dock kvar till sin död då han efterträddes av Ambrosius av Milano. Till sin hjälp mot kättarna hade Damasus en av de kappadokiska fäderna, Basileios av Cæsarea.

Kyrkofadern Hieronymus stod han i vänskapsförhållande till, och han gav denne i uppdrag att verkställa den latinska bibelöversättning som kallas Versio vulgata. Hieronymus var under tid hans privatsekreterare. 374 tog Damasus ett beslut om Nya Testamentets kanon vid en synod.

Den 27 februari 380 fick Damasus uppleva den stora triumfen när Theodosius I antog ediktet De fide Catholica där den doktrin som aposteln Petrus predikat för romarna förklaras för statsreligion och över vilken kyrka Damasus nämns som överhuvud. Om kyrkan sade Damasus att den ecklesiastikala makten som kyrkan i Rom har över andra inte grundades på beslut från koncilier, utan på Jesus Kristus egna ord, och Damasus anförde då särskilt Matteusevangeliet, 16:18.

Flera av Damasus författade latinska epigram (epigrammata) över helgon och martyrer, samt hymner (Carmina) finns bevarade. Hans gravskrift över jungfrumartyren Agnes är berömd; han författade flera andra epitafer, av dogmatiskt värde. I de vatikanska kryptorna skrev han flera konstnärliga inskriptioner som ännu finns bevarade, och han lät uppföra ett baptisteri i Vatikanen.

Damasus I lät uppföra kyrkan San Lorenzo in Damaso till helgonet Laurentius ära, och lät restaurera ett flertal av Roms äldsta kyrkor. Han lät även bilda vatikanska arkivet. Mellan Calixtus och Domitillas gravplatser lät han uppföra en basilicula, där han enligt Liber Pontificalis själv skall ha blivit begraven med sin mor och sin syster. Under senare tid har hans mors epitaf återfunnits där.

Referenser

Externa länkar


Personliga verktyg