Damasus I

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Damasus I
Påve 366–384
Namn	Damasus
Född	omkring 305
Död	11 december 384
Företrädare	Liberius
Efterträdare	Siricius
Påve i	18 år, 2 månader och 10 dagar

Damasus I, född omkring 305 i Rom eller Idanha-a-Velha (i Lusitania, Hispania), nuvarande Portugal, död 11 december 384 i Rom, var påve från den 1 oktober 366 till sin död, 11 december 384. Damasus I vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 11 december.

Biografi

Damasus var son till Antonius, som troligen var spanjor, och Laurentia. När modern dog vid 89 års ålder hade hon tillbringat 60 år i Guds tjänst, som änka. Damasus föddes antingen i Lusitania eller i Rom; i vilket fall verkar han ha vuxit upp i Rom, hos kyrkans tjänare i martyren Laurentius kyrka.

Damasus I (porträtt av Pedro Augusto Guglielmi 1840)

Damasus lyckades i oktober 366, efter en blodig kamp med sin medtävlare Ursinus, inta påvestolen. Damasus var en ivrig motståndare till arianerna, samt fördömde apollinarianism och makedonianism vid två synoder i Rom och vid första konciliet i Konstantinopel 381. 369 fördömde han vid ytterligare en synod i Rom den arianske biskopen av Milano, Auxentius; denne satt dock kvar till sin död då han efterträddes av Ambrosius av Milano. Till sin hjälp mot kättarna hade Damasus en av de kappadokiska fäderna, Basileios av Cæsarea.

Kyrkofadern Hieronymus stod han i vänskapsförhållande till, och han gav denne i uppdrag att verkställa den latinska bibelöversättning som kallas Versio vulgata. Hieronymus var under tid hans privatsekreterare. 374 tog Damasus ett beslut om Nya Testamentets kanon vid en synod.

Den 27 februari 380 fick Damasus uppleva den stora triumfen när Theodosius I antog ediktet De fide Catholica där den doktrin som aposteln Petrus predikat för romarna förklaras för statsreligion och över vilken kyrka Damasus nämns som överhuvud. Om kyrkan sade Damasus att den ecklesiastikala makten som kyrkan i Rom har över andra inte grundades på beslut från koncilier, utan på Jesus Kristus egna ord, och Damasus anförde då särskilt Matteusevangeliet, 16:18.

Flera av Damasus författade latinska epigram (epigrammata) över helgon och martyrer, samt hymner (Carmina) finns bevarade. Hans gravskrift över jungfrumartyren Agnes är berömd; han författade flera andra epitafer, av dogmatiskt värde. I de vatikanska kryptorna skrev han flera konstnärliga inskriptioner som ännu finns bevarade, och han lät uppföra ett baptisteri i Vatikanen.

Damasus I lät uppföra kyrkan San Lorenzo in Damaso till helgonet Laurentius ära, och lät restaurera ett flertal av Roms äldsta kyrkor. Han lät även bilda vatikanska arkivet. Mellan Calixtus och Domitillas gravplatser lät han uppföra en basilicula, där han enligt Liber Pontificalis själv skall ha blivit begraven med sin mor och sin syster. Under senare tid har hans mors epitaf återfunnits där.

Referenser

• Artikeln bygger på översatt material från Catholic Encyclopedia (1913)

Externa länkar

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI