Från Rilpedia

Constantinus
200px
Påve 25 mars 708–9 april 715
Namn	Constantinus
Född	okänt
Död	9 april 715
Företrädare	Sisinnius
Efterträdare	Gregorius II

Constantinus, född i Syrien, död 9 april 715, var påve från den 25 mars 708 till sin död drygt sju år senare, 9 april 715.

Biografi

Constantinus var syrier och son till en man vid namn Johannes. Han konsekrerades till påve den 25 mars 708. Under första halvan av hans pontifikat genomled Rom en svår svält. Han tog emot två pilgrimer från England, kungarna Coenred av Mercia och Offa av de östra saxarna, vilka båda mottog tonsuren av påven.

Oktober 710 till oktober 711 var Constantinus i Konstantinopel, inbjuden av kejsare Justinianus II av Bysantinska riket. Kejsaren önskade lösa tvisten mellan den västliga och den östliga kyrkan som uppstått vid ett kyrkomöte 692 vid vilket endast grekiska biskopar närvarat, då celibatet upphävts och patriarken av Konstantinopel förklarats självständig från påven i Rom. Förhandlingarna med Justinianus leddes av Gregorius, som senare skulle bli påve Gregorius II, och ett mått av överenskommelse kunde ingås. Strax efter att Constantinus återkommit till Rom, mördades dock Justinianus, i november 711.

Den nye kejsaren, Philippicus Bardanes, var en anhängare till monoteletismen, avfärdade besluten från sjätte ekumeniska konciliet, och krävde av påve Constantinus att han skulle stödja åsikten att Kristus endast har en vilja. Detta vägrade Constantinus gå med på. I stället strök han kejsarens namn från alla offentliga handlingar, och vägrade låta prägla mynt med hans namn. Därmed fick han exarken i Ravenna emot sig, som var Bysantinska rikets representant i Italien och som försökte driva igenom kejsarens önskan med den vapenmakt han hade till sitt förfogande såsom exark. Det uppstod strider, men Constantinus lyckades lugna ner situationen.

Philippicus störtades i juni 713, och hans efterträdare Anastasios II lät exarken Scholasticus överlämna en bekräftelse till påven, att han ämnade följa besluten från det sjätte ekumeniska konciliet, då monoteletismen fördömts. Patriarken av Konstantinopel, Johannes, sände också påven ett brev där han förklarade att han erkände påvens apostoliska överhöghet över hela kristenheten.

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI

Referenser

• Artikeln bygger delvis på översatt material från elfte upplagan av Encyclopædia Britannica
• Catholic Encyclopedia, Volume IV (1908)