Tonsur

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Martin Luther med tonsur.

Tonsur är den inom latinska kyrkan vanliga seden enligt vilken munkar och präster som tecken på sin ståndstillhörighet rakar av delar av eller hela sitt hår.

Innehåll

Klerikal tonsur

På huvudets mitt avrakat, cirkelformat hårparti om blott några centimeter varmed den latinska kyrkan symboliskt avskiljer sina blivande präster från den övriga världen. Från och med den klerikala tonsuren räknas man till prästståndet. Tonsuren bärs inte längre nödvändigtvis synlig men föregås alltfort av tillhörande ceremoni, varvid ordinandens hår på fyra ställen, i form av kors högtidligt avklipps. Ceremonin vid vilken den kyrklige överordnade förmedlar den klerikala tonsuren återfinns i pontifikaliet, biskopens ena särskilda liturgiska bok. Inom Paulus VI:s nya latinska rit avskaffades den klerikal tonsuren 1972. Inom den klassiska romerska liturgin (även kallad tridentinsk rit) och övriga traditionella latinska riter fortlever ceremonin.

Monastisk tonsur

Munkar har alltsedan de första århundradena avrakat håret som yttre tecken på sin särskilda vigning åt Gud. De prästvigda munkarna anlade en kronliknande krans av hår som symbol för prästens särskilda ämbete och värdighet (jmf. Kristi törnekrona). Denna sed består än idag om än den inte längre är allmän bland munkar.

Ursprungligen var tonsuren ett fromhetstecken hos munkarna. Bruket hade hämtats från de kristna botgörarna i kyrkans äldsta tider. Dessa brukade nämligen ofta raka av hela huvudet för att därigenom visa sin ödmjuka och botfärdiga sinnesstämning. Först på 1500-talet blev tonsuren det utmärkande yttre skiljemärket mellan lekmän och andliga.

Fler typer av tonsur

Efter hand utvecklades tre olika typer av tonsurklippningar.

Den romerska tonsuren

"Kranstonsuren" (corona Petri), hade rakad hjässa och en sparsam krans av hår. Frisyren skulle erinra om Kristi törnekrona eller om det konungsliga prästadömet (corona sacerdotalis). Den vann insteg huvudsakligen i Italien, Spanien, Frankrike och i de tyska områdena. Framemot 1700-talet hade den rakade delen minskats till dagens lilla ”plätt”.

Den grekiska tonsuren

Tonsura Pauli, då allt hår på framsidan av huvudet rakades av, kallades för den grekiska tonsuren. Den grekiska kyrkan har behållit samma klippningsidé, men har förändrats så tillvida att den tidigare rakade delen i stället klipps kort.

Den skotska eller den brittiska tonsuren

Tonsura Johannis eller tonsura Jacobi liknade närmast den grekiska. Främre delen av huvudet rakades av, men det övriga håret böljde långt ner på ryggen. De romerska motståndarna kallade klippningen föraktfullt för ”Simonis Magi”. Redan på 600-talet trängdes den långhåriga tonsuren ut av den romerska.

Referenser

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg