Från Rilpedia

Celestinus V
Påve 5 juli–13 december 1294
Namn	Pietro di Morrone, Pietro Angelerio
Född	cirka 1215
Död	19 maj 1296
Företrädare	Nicolaus IV
Efterträdare	Bonifatius VIII

Celestinus V, född Pietro Angelerio cirka 1215 enligt en traditionell uppfattning i Sant'Angelo Limosano, död 19 maj 1296 i slottet Fumone i Ferentino, var påve från den 5 juli tills han abdikerade den 13 december 1294. Helgon (1313), festdag 19 maj.

Biografi

Pietro Angelerio var son till enkla föräldrar vid namn Angelo Angelerio och Maria Leone. Hans fördelsedatum och fördelseort är sedan ganska nyligen omtvistade. Enligt den traditionella uppfattningen föddes han 1215 i Sant'Angelo Limosano i provinsen Molise, men nyare forskning anger i stället år 1209 och städerna Isernia eller Sant'Angelo in Grotte.

Celestinus var en ivrig asket inom benediktinorden, där han inträdde vid sjuton års ålder, och prästvigdes så småningom i Rom. Som munk sökte han sig ofta till Monte Morone i Abruzzo, varifrån han fått tillnamnet di Morrone, som han kanske är mer känd under än sitt riktiga släktnamn.

Fastän han tillhörde benediktinorden, stod han också nära den strängaste riktningen bland franciskanerna (spiritualerna), och den där närda joachimitiska apokalyptiken. Han blev trots sin önskan om avskildhet berömd för sin stränga askes, och fick flera lärjungar under sin livstid. 36 nya benediktinkloster hade vid hans död grundats med honom som förebild, vilka kallas celestiner, liksom även de fraciskaniska spiritualerna gjorde till Celestinus ära, vilka levde som eremiter och vilka senare upplöstes (Pauperes eremitæ Domini Celestine).

Denna apokalyptiska stämnings väldiga uppsving vid slutet av 1200-talet lyfte den enkle helige upp på påvestolen efter en spektakulär händelse. Han befann sig på Monte Morone när ett antal dignitärer, munkar och lekmän plötsligt störde hans avskildhet, förklarade att han hade utnämnts till påve av ett enigt kardinalkollegium, och bad honom acceptera sin utnämning. Påvestolen hade då stått tom i två år och tre månader, men konklaven hade splittrats under påverkan av striderna mellan ghibellinerna och guelferna samt mellan Orsini och Colonna. Hundratusentals personer hade hört nyheten om hans utnämning innan han själv nåddes av budet, och Pietro Angelerio kunde därför inte fly undan som han först tänkte göra.

När Karl av Neapel fick höra att Pietro Angelerio blivit påve, sände han sin son Karl Martel, titulärkung av Ungern, att utföra kröningen i Perugia. Av olika skäl, och till kardinalernas stora missbelåtenhet, beslutades i stället att kröningen skulle äga rum i Aquila, vilket den gjorde. Kröningen var dock tvungen att upprepas; detta är det enda fallet av dubbel kröning av en påve i historien.

Celestinus V, vilket var det namn han antog som påve, följde monarkens alla råd, vilket visade sig vara ett misstag. Han utnämnde 12 nya kardinaler den 18 september, varigenom han ökade andelen fransmän och neapoliter, vilket lade grunden för den stora schismen och påvarnas babyloniska fångenskap. Ett par veckor senare förnyade han Gregorius X:s konklavordning, till kardinalernas stora förtret. Han iakttog inte formalia, inte när han upphöjde biskopsstolen av Benevento till kardinalvärdighet, inte när han gav alla vad de begärde av förmåner, och kurian hamnade i extrem oordining.

Vid adventstid begav sig Celestinus till en cell, och var rädd att den tid de statliga affärerna tog från hans asketiska utövning skulle vara en fara för hans själ. När han först lade fram sin önskan om att abdikera, ställdes frågan om påvens överhöghet på sin spets: ingen har mandat över påven och ingen kan därför antingen acceptera eller avslå en begäran om abdikation. Det delikata kanoniska problemet löstes av kardinal Gaetani i dennes Liber Sextus, som hävdade common sense och kyrkans rätt till självbevarelse. Kardinal Gaetani blev senare Celestinus efterträdare som påve med namnet Bonifatius VIII.

Ryktet om Celestinus abdikation väckte häftiga och sorgsna reaktioner, men den 13 december var formalian med denna löst, och Celestinus blev återigen eremit. Sedan Bonifatius blivit påve gav han order att Celestinus skulle arresteras. Han försökte fly till Grekland, men infångades vid foten av Mont Gargano. Celestinus fördes till slottet Fumone där han hölls fängslad i nio månader, innan han avled i en fångenskap som han fördrev med fasta och bön.

Celestinus helgonförklarades av Clemens V år 1313, och hans kvarlevor fördes då till benediktinernas kyrka i Aquila, där de fortfarande vördas.

Referenser

• Artikeln bygger delvis på material från Catholic Encyclopedia, Volume III (1908)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

• Wikimedia Commons har media som rör Celestinus V
  Bilder & media

v • d • r Påvar i Romersk-katolska kyrkan Petrus Linus Anacletus Clemens I Evaristus Alexander I Sixtus I Telesphorus Hyginus Pius I Anicetus Soter Eleutherus Viktor I Zephyrinus Calixtus I Urban I Pontianus Anterus Fabianus Cornelius Lucius I Stefan I Sixtus II Dionysius Felix I Eutychianus Gajus Marcellinus Marcellus I Eusebius Miltiades Silvester I Markus Julius I Liberius Damasus I Siricius Anastasius I Innocentius I Zosimus Bonifatius I Celestinus I Sixtus III Leo I Hilarius Simplicius Felix III Gelasius I Anastasius II Symmachus Hormisdas Johannes I Felix IV Bonifatius II Johannes II Agapetus I Silverius Vigilius Pelagius I Johannes III Benedictus I Pelagius II Gregorius I Sabinianus Bonifatius III Bonifatius IV Adeodatus I Bonifatius V Honorius I Severinus Johannes IV Theodor I Martin I Eugenius I Vitalianus Adeodatus II Donus Agatho Leo II Benedictus II Johannes V Konon Sergius I Johannes VI Johannes VII Sisinnius Constantinus Gregorius II Gregorius III Zacharias Stefan Stefan II Paulus I Stefan III Hadrianus I Leo III Stefan IV Paschalis I Eugenius II Valentinus Gregorius IV Sergius II Leo IV Benedictus III Nicolaus I Hadrianus II Johannes VIII Marinus I Hadrianus III Stefan V Formosus Bonifatius VI Stefan VI Romanus Theodor II Johannes IX Benedictus IV Leo V Sergius III Anastasius III Lando Johannes X Leo VI Stefan VII Johannes XI Leo VII Stefan VIII Marinus II Agapetus II Johannes XII Benedictus V Leo VIII Johannes XIII Benedictus VI Benedictus VII Johannes XIV Johannes XV Gregorius V Silvester II Johannes XVII Johannes XVIII Sergius IV Benedictus VIII Johannes XIX Benedictus IX Silvester III Benedictus IX Gregorius VI Clemens II Benedictus IX Damasus II Leo IX Viktor II Stefan IX Nicolaus II Alexander II Gregorius VII Viktor III Urban II Paschalis II Gelasius II Calixtus II Honorius II Innocentius II Celestinus II Lucius II Eugenius III Anastasius IV Hadrianus IV Alexander III Lucius III Urban III Gregorius VIII Clemens III Celestinus III Innocentius III Honorius III Gregorius IX Celestinus IV Innocentius IV Alexander IV Urban IV Clemens IV Gregorius X Innocentius V Hadrianus V Johannes XXI Nicolaus III Martin IV Honorius IV Nicolaus IV Celestinus V Bonifatius VIII Benedictus XI Clemens V Johannes XXII Benedictus XII Clemens VI Innocentius VI Urban V Gregorius XI Urban VI Bonifatius IX Innocentius VII Gregorius XII Martin V Eugenius IV Nicolaus V Calixtus III Pius II Paulus II Sixtus IV Innocentius VIII Alexander VI Pius III Julius II Leo X Hadrianus VI Clemens VII Paulus III Julius III Marcellus II Paulus IV Pius IV Pius V Gregorius XIII Sixtus V Urban VII Gregorius XIV Innocentius IX Clemens VIII Leo XI Paulus V Gregorius XV Urban VIII Innocentius X Alexander VII Clemens IX Clemens X Innocentius XI Alexander VIII Innocentius XII Clemens XI Innocentius XIII Benedictus XIII Clemens XII Benedictus XIV Clemens XIII Clemens XIV Pius VI Pius VII Leo XII Pius VIII Gregorius XVI Pius IX Leo XIII Pius X Benedictus XV Pius XI Pius XII Johannes XXIII Paulus VI Johannes Paulus I Johannes Paulus II Nuvarande: Benedictus XVI