Statsreligion
Från Rilpedia
Statsreligion kallas en religion som av en stat getts en officiellt erkänd särställning, ofta (men inte nödvändigtvis) kombinerad med särskilda privilegier eller särskild maktutövning från statens sida. I de mest påtagliga fallen smälter statsmakten samman med religionen och bildar en hierokrati. I en modern demokrati är däremot statsreligionen ofta bara statsreligion till namnet, och lagstiftning om religionsfrihet finns.
Innehåll |
Statskyrkor världen över
Danmark
Danmark har en statskyrka, Folkekirken, där 4,5 miljoner eller 83% av danskarna (år 2006) är medlemmar. Folkekirkens roll i Danmark kan jämföras med vad den Svenska kyrkan var på 1970-talet då de även har hand om adressändringar och befolkningsregister m.m. En intensiv debatt pågår från vänsterhåll om att i likhet med Sverige avskaffa den danska statskyrkan.
Finland
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland samt Finska ortodoxa kyrkan hade tidigare ställning som den finska statskyrkan.
Island
Island har en evangelisk-luthersk statskyrka.
Norge
I likhet med Danmark finns en statskyrka i Norge, Den norske kirke. Omkring 85% av landets befolkning är medlemmar i den norska statskyrkan. Även här pågår en intensiv debatt om statskyrkans vara eller icke-vara.
Storbritannien
I Storbritannien har anglikanska kyrkan med monarken som överhuvud ställning som statskyrka i England genom Church of England. I övriga delar av Storbritannien, såsom Skottland, Wales och Nordirland, finns inga statskyrkor.
Sverige
I Sverige var Svenska kyrkan tidigare nära knuten till svenska staten, och Svenska kyrkans lutheranism kan således sägas ha varit statsreligion. Sedan den 1 januari år 2000 har relationerna mellan staten och Svenska kyrkan förändrats och kyrkans ställning som självständigt trossamfund etablerats. I så måtto saknar Sverige numera statsreligion.
På flera sätt tar dock staten fortfarande ställning mellan olika läror och trossamfund: Svenska kyrkans karaktär som evangelisk-lutherskt trossamfund är fastslagen i en särskild lag (till skillnad från andra samfund, som själva bestämmer sin religiösa inriktning), landets folkbokföring utgår från Svenska kyrkans församlingsindelning och Sveriges regent och tronföljare får enligt grundlag inte bekänna sig till någon annan religion än "den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är".
