Successionsordningen
Från Rilpedia
- Artikeln handlar om den svenska grundlagen. "Successionsordning" omdirigerar hit. För information om successionsordning som ekologisk term, se Successionsordning (ekologi)
| Sveriges statsskick | |
 |
|
| Grundlagarna | |
|---|---|
| Regeringsformen | |
| Tryckfrihetsförordningen | |
| Yttrandefrihetsgrundlagen | |
| Successionsordningen | |
| Lagstiftande makt | |
| Riksdagen | |
| Riksdagens talman | |
| Verkställande makt | |
| Regeringen | |
| Statsministern | |
| Monarkin | |
| Myndigheterna | |
| Dömande makt | |
| Domstolsväsen | |
| Administrativ indelning | |
| Län | |
| Kommuner |
Successionsordningen, SO, är Sveriges äldsta nu gällande grundlag. Den antogs av riksdagen 1810, och utfärdad som gällande 26 september samma år. Lagen reglerar tronföljden till den svenska tronen, det vill säga vem som får bli kung eller regerande drottning i riket. Med antagandet av successionsordningen, blev huset Bernadotte berättigade att bestiga Sveriges tron.
Innehåll |
Bakgrund
Successionsordningen stadgar att den svenska kungavärdigheten ärvs inom ätten Bernadotte, tidigare endast av manlig avkomling, men sedan 1979 även av kvinnlig avkomling.
Denna grundlag ersatte tidigare successionsordning, och infördes just för att reglera vilken tronföljdsordning som skulle gälla i Sverige efter valet av Jean Baptiste Bernadotte till svensk kronprins. Den utgår därför ifrån honom, när den stadgar vilka som har arvsrätten till Sveriges tron. I och med ändringarna av år 1980 har man i stället stadgat att tronföljden utgår från den nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf, varvid man således har skurit av möjligheten för alla andra grenar av ätten Bernadotte att hävda någon arvsrätt till tronen, även om de härstammar från någon som på sin tid föddes som tronföljare. Eftersom man inte ville frånta kungens farbror prins Bertil hans arvsrätt till tronen (inte minst av det skäl att det var praktiskt att ha en myndig tronföljare som kunde vikariera för kungen så länge dennes barn fortfarande var omyndiga) infördes en särskild övergångsregel som gav Bertil arvsrätt till tronen efter Carl XVI Gustafs ättlingar. Denna övergångsregel blev obsolet när Bertil avled 1997.
I successionsordningen stadgas förutom arvsordningen även bestämmelser om trosuppfattning och giftermål för medlemmar av svenska kungahuset samt förbud att utan medgivande bli regent i utländsk stat.
En medlem av kungahuset måste vara av evangelisk-luthersk tro, annars är rätten till tronen förverkad. Detta gäller såväl monarken som prinsar och prinsessor. När det gäller successionsordningens äktenskapsbestämmelser är inte monarken bunden av dessa utan kan ingå äktenskap med vem han eller hon vill. En prins eller prinsessa måste däremot ha monarkens godkännande samt även regeringens godkännande för att kunna ingå äktenskap utan att förlora rätten till tronen. Det finns inget hinder för en prins eller prinsessa att gifta sig med vem han eller hon vill - men arvsrätten till tronen går förlorad om inte monarken och regeringen gett sitt tillstånd.
En medlem av kungahuset får inte utan monarkens och riksdagens medgivande bli regent i utländsk stat, oavsett det sker genom arv, giftermål eller val. Den medlem av kungahuset som gör det tappar rätten till kronan för sig själv och sina efterkommande.
Den svenska tronföljden
Successionsordningen paragraf ett stadgar:
| ” | § 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande. | ” |
|
— Lag (1979:935) |
||
Den svenska tronföljden ser för närvarade ut på följande sätt:
För uppgifter om tidigare gällande följder, se Svenska tronföljden.
