Ikonoklasm
Från Rilpedia
Ikonoklasm innebär att uppsåtligen förstöra en kulturs religiösa ikoner samt andra symboler eller monument, oftast av religiösa eller politiska motiv, och är en återkommande komponent i större politiska eller religiösa förändringar. Benämningen särskiljs därför från en kulturs uppsåtliga förstörelse av en annan kulturs bilder, till exempel Spaniens erövringar i Amerika. Termen åsyftar oftast inte den specifika förstörelsen av bilder av en härskare efter dennes död ("damnatio memoriae"), till exempel Akhenaten i Forntida Egypten.
Det rikliga bruket av bilder och kulten av dessa i det bysantinska riket ledde på 700-talet till en reaktion. Kejsar Leo III fördömde bilderna år 726 och lät avlägsna alla bilder ur kyrkorna. Bildstormare (ikonoklaster) förstörde väggmålningar och mosaiker. Vid det andra konciliet i Nicaea 787 förklarades åter bilderna för tillåtna, men striden fortsatte ända till bildkultens seger 823 genom den nya bild-teologi som då utvecklats.
Under 1500-talets reformation ägde en liknande bildstrid rum, då reformerta bildstormare förstörde konstverk i bland annat tyska, nederländska och engelska kyrkor. Lutherdomen var mera tolerant, varför bilderna behölls bland annat i de nordiska kyrkorna. Även i den islamiska världen var ikonoklasmen periodvis förhärskande, vilket i sin tur påverkade konstens inriktning från avbildning till kalligrafi, även inom arkitekturutsmyckning.
